Jag är nyss hemkommen från en för mitt vidkommande ganska misslyckad fjälltur. Efter en fantastisk och avkopplande medeltidsvecka i Visby tog jag vägen via Östersund och min lillasyster för att ta mig till Sylarna och min första vecka tillsammans med klassen efter ett långt sommaruppehåll.
Joel och jag blev upplockade i Östersund och vår plan var sedan att cykla i jämtlandsfjällen för att skona min onda vrist och för att avverka fler mil och mer mark. Min fot blev illa åtgången under ICEBUG24 (skriver nog ett separat inlägg om denna fjällorientering) och hade under veckan på Gotland inte återhämtat sig som jag hoppats på. Men det skulle nog gå bra så länge som jag kunde cykla och slapp stödja på foten…. Så blev det inte!
Vi släppte av klassen vid Storulvåns fjällstation och körde tillbaka bussarna till Vålådalen där klassens 10-dagarstur skulle avslutas. Det blev rätt sent och joel och jag hoppade på cyklarna strax innan mörkrets infall och kom bara ett par kilometer innan vi slog läger för natten. Vi hade packat riktigt lätt och allt som allt, inklusive mat för tip dagar hamnade vikten på omkring 8 kg per person. Vi ahde bland annat våra LIM50-sovsäckar (komforttemp på +13) som förstärkningsplagg och inga andra extrakläder. Mitt lätta enkelvävstält gav sock ett ok skydd mot det ihållande regnet. Men vi hade en kall och rå natt på tunna och korta liggunderlag. Liggandes i fosterställning tog vi oss halvslumrandes igenom den första natten och såg fram emot att cykla de 52 km till gamla sylstationen där vi skulle möta klassen.
Tyvärr visade det sig att det var mycket svårcyklat så när som på de första kilometrarna och en sträcka mellan Gåsen och Gåsån. Detta resulterade i att vi fick leda och bära cyklarna i regnet och foten blev på sämre och sämre humör. Vi insåg att vi inte skulle hinna fram till sylarna samma dag utan slog upp tältet vid Gåsåsn rastskydd där vi kunde komma undan det kalla regnet ett tag för att äta middag. Vi startade sedan vid 6 på morgonen för att komma fram till 9 då veckans obligatoriska moment skulle börja. Som om vi inte hade det nog jobbigt så fick jag punktering mot slutet och insåg att pumpen vi hade med oss inte fungerade till den ventilen! Kul!
I två dagar var jag sedan tillsammans med klassen i området kring sylarna där vi lärde oss om geologi och om fjällets flora. Det dåliga vädret gjorde att vi inte såg syltoppen en enda gång under den tiden. När klassen på fredagen skulle spridas ut över fjället för fri vandring under några dagar såg jag chansen att komma hem och kurera min fot. Jag åkte med vår lärare Håkan från Storulvån och kom, efter att ha fått bära cykeln på axeln hela vägen från sylarna och en lång bilresa, äntligen hem till Storuman där Friidrotts-VM och högläge för foten väntade.
//M
