Karin Trolin

Atlantseglingen- i hamn!

Måste bara   skriva  en liten avslutning på denna  fantastiska långsegling. Tacka alla er som varit  med eller  följt oss via web’en, sätta ett slutord och recensera  alla  dessa sjömil.

Explorer  har  ju nu seglat  jorden runt via Nordost passagen. Bermuda- Azorerna- engelska kanalen- Nordsjön- genom Danmark – Kattegatt – Göteborg var min del denna gång dvs 4000sjömil / 740mil!!

Hemkomsten:

När vi race’at den sista dagsetappen över Kattegatt och kom in bland skärgårdens kobbar o skär, gled in i Göteborgs kanal..  DÅ var det många det brast för.

Väldiga känslor kom rullande och där borta på kajen stod en hel hord av fantastiska människor för att möta upp o välkomna oss hem!

Ola och flera ur besättningen som varit på någon tidigare delsträcka av seglingen, vänner samt familjer stod och hurrade. Ojoj..

Vi bjöd på champagne och snittar och en hejdundrande båtfest, medan Ola stod för välkomstmiddag för hela besättningen.

Nästa morgon bar det av till sluthamnen och Explorers ”hem”  Öckerö Båtsvarv. För en totalurstädning och sista uppfräschning av skutan. Emotionellt värre var det att plocka ner seglen och ta adjö under dessa två dagars städning!

Två fantastiska månader:

Det har varit en fantastisk resa på alla sätt och som jag skrev i förra  bloggen så har  mina tidigare  farhågor om vad  som skulle vara värst och jobbigast  inte alls varit  så eländigt. Snarare tvärtom.

-Den fysiska inaktiviten jag förväntade mig förvändes till träningsvärk första veckan. Då båten gick hård sjögång och vi fick klättra fram över o under däck, parera och ta emot sig. Liggande position var då enda gången man kunde slappna av. Även när vi satt så sitter man hela tiden o gungar med eller parerar. Vet att jag tänkte; sån här mage-ryggträning jag får nu har aldrig hänt tidigare. Sedan har jag o Linnea haft vårt  lilla gym på akterdäck för bla rehabträning för knän och axlar. När vi väl kom iland mellan etapperna var vi pigga på att sticka ut o springa el cykla på den hopvikbara cykeln vi hade med.

Kondition har tappats men välmåendet har varit på topp.

-Den psykiska utmaningen att alltid vara i närheten av de övriga och aldrig komma längre ifrån än 5m gick också häpnande väl.

Dels var alla väldigt inkännande och hänsynstagande till varandras behov. Låg man i kojen ville man vara för sig själv och inte bli störd.

Att vi var uppdelade på vaktlag gjorde att man sov i omgångar och att alla var vakna samtidigt bara under några få av dygnets timmar.

Måltiderna blev då heliga att passa och deltaga vid, eftersom det var då alla sågs. De var ofta långa tillställningar eftersom det var blev en social aktivitet och diskussionsplats.

Trots det var ingen tvingad att hänga mer än man var på humör för.

Det här med ”att vara för sig själv” fick en ny innebörd. Om man satt en bit bort på däck och vände ryggen till kändes det plötsligt som man var helt själv med havet och världen. Där kunde man sitta och filosofera några timmar ostört och sedan vara laddad på umgänge igen.

Apropå maten var den ju också en pikant inslag i sig. Efter att ha packat maten inför hela expeditionen förra försommaren så visste jag ju hur mkt pulversoppor och konserver som väntade eftersom mycket mat fanns kvar. Men med extra bunkringar i varje hamn så blev det bra mycket  mer grönsaker, frukt och färskvaror än jag nånsin kunnat  drömma om!

Sånt hjälper de dagar det stormar som värst och matlusten är i botten. Tack o lov klarade vi ju oss rätt väl ifrån sjösjuka. 2dagar till havs så var man invand vid sjögången.

Livet till havs;

Vad det gäller vistelsen på havet så var det  något som vi alla stortrivdes  med. En horisont 360° runt som varierade med vågstorlek, färger, moln och himmel gjorde det ändå ganska omväxlande.

Jag kände ändå personligen hur jag föredrar land, berg o skog när vi väl nådde hamn. Men man blir mycket mer uppskattande när man varit det utan ett tag.

Saltvattnet var stundvis otroligt drygt eftersom allt oskyddat drabbas och ingenting torkar innan det sköljts ur med sötvatten.

Tack och lov fungerade ju vår watermaker med galans utom mitt ute på atlanten då vi hade 1800 sjömil kvar och den la av. Vi förberedde oss snabbt på disk i saltvatten och ingen dusch. Men den kom igång igen efter nån dags fixande.

Hur mår havet?

Vi hade en hel del funderingar och diskussioner ang djurliv och hälsotillstånd i havet. Under hela vår resa hade vi fiskelinor ute för att fånga nån ätbar föda.Inte EN ENDA fisk fick vi från Bermuda- Danmark. Det bådar inte gott och får tankarna spåna runt. Redan när vi åkte visste jag att Atlanten sedan länge har varit hårt utsatt för trålare och stora fiskeredskap. Men att de lyckats dammsuga denna ”pöl” på sådana oändliga ytor och djup ner mot 8000m som vi nu flutit över kändes för mig ofattbart. Allt utom några delfiner och valar??? 

Det är något som man inte reflekterar så mycket över på när man sätter sig i en flygstol mellan kontinenterna och vaknar upp 6 tim senare utan att ha en aning om vad man passerat under sig av hav, landmassor, vyer och miljöhot.

 -När vi seglade Limfjorden o kanalen genom Danmark passerade vi Aalborg  samt Vattenfalls vind och kolkraftverk som Greenpeace förra våren förde hård propaganda emot.

http://www.greenpeace.org/sweden/nyheter/svenska-aktivister-intar-vatte

Det ser rätt illa ut när sk miljövänliga Vattenfall hade satt upp lite naturrätta vindsnurror som skärm för de miljövidriga kolbergen bakom... En skitig industri!

Den Mittatlantiska ryggen som vi passerade samt Azorerna i sig är ju ett häftigt fenomen av undervattens berg som byggts upp genom år av vulkanutbrott mellan kontinentplattorna. Djupet gick från många tusen till bara några hundra.

Dessa Vulkanöar på Azorerna gjorde nog en av de största upplevelserna när vi mitt i resan fick bestiga Portugals högsta berg Pico 2350möh ( Kebnekaise 2104möh)

NU inväntar en välförtjänt vila o sommarlov för Explorer of Sweden på Öckerö Båtvarv. Vi saknar henne dock alla!

FAKTA Atlanten:

Storlek: ca 106,4 milj km2,  (20% av jordens yta. Bara Stilla havet är större!)

Djup: Atlantens största hittills funna djup ligger vid 9219 m. Medel: 3926 m.

Salthalt: ca 3 %

Distans Berm-GBG: 740mil ( 4000sjömil)

Källa; wikipedia.com

Explorer of Sweden ( tidigare Searcher):

Längd: 18.5 m/ 57fot

Masthöjd: 24m

Djup: 3,3m

Vikt utan last: 34 ton

Atlanten m vindens fart!

Så  var  det  gjort!  Efter en knapp vecka på Bermuda  hade  vi bunkrat, slipat , fixat o bunkrat  upp oss inför  veckorna  på det  öppna  havet. Atlanten, ett av  de  sju världshaven...  Den  där  resan som det  bara  drömts  om sedan man fick lite koll på jordens geografi i högstadiet, var nu kommen.

Som hyffsad  orutinerad seglare men  bergsgalen friluftsare så får jag  säga  att det  trots allt flytit  otroligt fint! Kan konstatera att naturens krafter kan vara lika rejäla på havet som i bergen!

För  att  ta  oss över  delade  vi upp besättningen i tre  vaktlag  som navigerade o seglade Explorer  i fyra  tim två gånger  / dygn.

Jag, Linnea o Oskar ( som  varit  med  på båten sedan Alaska där  Nordpassage-expeditionen "slutade")   Började  med  04-8.00/ 16- 20.00 passen. Därav  blev  dygnen uppdelade på tidiga kvällar, sova 6-7tim, jobba fyra o sedan sova 2-3 tim till på förmiddagen direkt efter man gått av  passet. Vi hade även ett rullande schema på matlagning, disk o brödbak.

Efter en fin snorkling på ett rev utanför ön så lämnade  vi Bermuda kl 17.00  den 31/3 i solig slör (vinden låg på SV 6m/s dvs snett bakifrån) på Babords bog. Alla  är  spänt nytfikna på hur det  skall kännas  i kroppen när  rullningarna nu var igång. Sjösjuke plåster på o tabletter intogs. Jag  hade  glömt mina o tänkte  vänta  lite med att inta  något  tills jag fick se hur kroppen reagerade. Efter mkt diskussioner runt det hela o flera som började  må dåligt så blev balanssinnet rullande. Inget illamående men kräksjuk.....

Disken för kvällen stod  på mig; -att stå nere i ett rullande kök var inte direkt det optimala att göra. Spydde tre gånger  den kvällen o några till nästa morgon. Att sitta ner o spana på kusten överdäck el ligga ner i sängen var lugnande iaf,...  så tack o lov gick det sova!

Delfiner o fåglar ( Atlantic spotted-  & Long beaked Dolphins,  tärnor, paradisfåglar, sulor mm)  mötte  upp oss stundvis under vägen och var hemskt  glatt inslag i den annars  väldigt tomma  horisonten. Däremot så såg den olika ut  olika dagar, beroende på väder o vind, Man blev hemskt  glad över vackra moln o omväxlande vind!

Några skepp o fartyg  möttes; Bland annat pep radarn plötsligt att vi låg på kollisionskurs m "Bow Riyad" ett lastfartyg med hälso o miljöfarlig last som var på väg från Turkiet till New York. Tack o lov för  radarn o autopiloten! Detta gjorde att passen blev något mindre komplexa o att man självklart fortfarande måste hålla utsikt men även kunde fixa med annt som behövdes göras.

Ganska snart bytte  svängde  vinden om till Bidevind ( Nordostlig) o vi bytte bog till Styrbord som vi sedan låg på HELA VÄGEN över!  ( insåg ganska  snabbt att jag valt fel sida vad det gällde  kojplats, fick ligga o gnugga mot en uppfälld  planka under de hårt lutande nätterna)

Fantastiskt nog kunde  vi segla i stort sett alla de 2000sjömilen( ca 360mil) fram till Azorerna o Faial. Att ta sig över en sådan stor sträcka med vindens kraft känns väldigt fint, naturligt, minimal miljöpåverkan o ger stora upplevelser.

Inför seglingen så hade  jag o min bergskompis o parhäst Linnea  gått igenom äventyret o vad  vi kunnat  vänta oss.
Största utmaningen trodde  vi båda skulle bli att vara fast på dessa fåtal kvadratmeter, utan möjlighet till träna ordentligt och att inte kunna komma längra ifrån närmsta besättningsdeltagare än 5 m!! Dvs hålla igång o hålla  sams m folk.

Denna besättning på 8 personer kände jag ju bara tre av sedan tidigare, dessa människor var verkligen av den typen jag önskade. Men när vi möttes upp o började ta oss igenom vardagen o de utmaningar o äventyr som väntade så kan jag inte säga annat än att de tgått otroligt bra. Fantastiska människor o mycket tid till eftertanke om livet därhemma, nära o kära. Bland annat pluggar två av killarna positiv psykologi o därav har diskussionerna o bokplöjandet handlat otroligt mycket om Lycka, relationer och positiv utveckling. Kunde inte bli mycket bättre!

Vad det gäller det fysiska så visade det sig snart att en rullande segelbåt ger otroligt mycket mer fysiskt stimulans än jag kunnat  ana! Det är som att ständigt hålla balans, mage o rygg fick stabiliserande träning i alla vakna minutrar. De hårdare dagarna så är hela livet på båten som att leda en klätterled. Man håller fast sig i vad du hittar o ser till att alltid ha tre fasta punkter innan byter grepp.  Utöver detta så har både jag o Linnea rehabträningar o div övningar för oss i vårt lilla "gym" på akterdäck i forma av gummiband o div innovativa lösningar!

Halvvägs över havet så råkade vi aktivera SPOT'ens nödknapp ( en sorts GPS som kan markera din resa samt skicka ut ett larm om något går fel) o ett larm utgick till SOS o till Ola. Vi trycker ju vanligen en waypoint på denna vid skiftbyte var 4e timme o vi uppfattade inte misstaget om fletryckninge förrän SMS om att ringa Ola pepprade vår satellittelefon o Skinnet snabbt ringde upp yrvaket o undrade hur vi mådde. Intressant att se hur den fungerar iaf! :)

Under Påsken stormade  det på rejält så vi fick skjuta  upp middagen till vår halvvägsfest nån dag senare. Dock blev  det Godisäggletning i svajjningarna...

Det  mesta på Explorer of Sweden är utbytt, renoverat, tillfixat el nytt  inför Expeditionen förra sommaren, o med stålskrovet och det rustika bygget känns hon väldigt  stabil att framföra  i hårt väder. De utmaningar som dykt upp undervägs har varit vattentömning ur ankarspel,två skotvagnar  som mitt i natten rivits loss så vi fått spänna ner både Genoua och Cutterseglet på nytt o lite innovativt sätt.

I övrigt har vind o väder gjort att seglingen gick nästan för bra. Vi tampades med stora vågor o hård motvind endast någon dag av dessa 13 det  tog att ta sig fram till Europa, Azorerna och land. Har varit en utmaning att få mig själv att sluta gunga nu när man väl har fast mark under fötterna! :)

Atlantseglingen - Bermuda!

Paradisön; Bermuda!

Hepp..   här kommer  man från -10 gradig  fjällvinter o klampar  ut på en flygbrygga på en +25°c paradisö!

 -Efter att återigen stått på Arlanda  o känt den där lyriska  frihetskänslan av att vara på väg……. Att snart ha fötterna på kanadensisk mark.. ;)  om än för några timmar så har jag nu landat i en helt  ny korallblå värld!

Bermuda  är en  25km halvmåneformad  söderhavsö utanför Amerikas östkust. 65000 innevånare fyller upp varenda  liten vik o hörn av ön.  

Ytterst  pittreska  små byar och naturområden fick  vi uppleva  när vi så snart  Kapten Niklas Roselius hämtat  mig på Flygplatsen satte av  mot för att upptäcka.

Innan jag kom så långt hade jag dock  vissa  utmaningar  för att komma fram!

Först skulle jag överleva natten på Toronto flygplats:   -jag hittade  mig  efter utplockning av bagage ( jag fick ta  hand  om all packning själv  under  mellanlandningen) o runtflackande en bänk att vila  huvudet  på några  timmar. Efter några timmars  sömn o desto fler  sömndruckna  vakna så  drog  jag  mig  till incheckningen för att få reda på att jag  inte  var  välkommen  till Bermuda  om jag inte  hade  en returbiljett! I brist på bevis att det  låg en båt  o väntade  på mig inför  stundande  hemsegling så fick jag  springa o köpa en hembiljett för  10 000 kr!!!....  Tack o lov skulle jag få tillbaka pengarna  efter  framkomsten.

Efter 2,5tim flygning över öppna  havet  var  det dags gå ner för  landning berättade piloten….  MEN VAR??  Jag såg bara vatten, visserligen vackert  turkost åt alla  håll…. Jag  började förbereda  mig  för ett magplask eller en pontonlandning när vi låg 3m upp o fortfarande  inte  såg  något att sätta ner  hjulen på….. Men just  då dök det upp land o jag  fick första känslan för  hur liten o speciell ö detta var! 

I tullen på Bermuda välkomnades  vi av  ett lokalt banjoband i reggaetoner. Därefter väntade  mig  en timme m flygplatsens högste  chef o försök till övertygande  om att det  faktiskt  låg en segelbåt o väntade mig, att jag  inte var en solturist eller  skulle försöka nästla  mig in i den redan överfyllda befolkningen o bli kvar.

Till slut fick han tag på ”Captain Smokes Marina” där vår  kära Explorer of Sweden låg o jag var  fri att traska  ut till mitt bagage o en uppmötande Niklas!

Härligt att vara framme, båten var sig  lik o fantastiskt go stämning bland gamla goingar  från förra sommarens  uppsegling norska kusten o de andra i besättningen som laddar  inför  ett av  världens sju hav!

Det var bara att slänga av  sig bagaget för att hoppa på de  hyrda  mopparna o cykeln o åka ut o upptäcka  vad  som upptäckas  bör  på denna ö!

Här fanns  idylliska vita stränder m det typiska korallblåa vattnet, Palmer o bananplantage, grottor  m fantastiska stalakiter o vattenfyllda avdelningar att dyka  i. Perfekt  bouldering lockade  däri! 

Fruktstånd, pastellfärgade kalkstenshus överallt.

Vi träffade  på en hel  del bybor o öbor o utbytte erfarenheter o mkt skratt.  På kvällen tog vi tag i att utforska  nattlivet i Hamilton.

Vi började m att fira den energisparande "Earth hour" på kommunens anordnade  middag m div  uppvisningar. Sen blev  det  bio o utgång på en livad  klubb intill hamnen.

Lördag  fixade o putsade vi på  båten,  tog  gummibåten o åkte  ut  till en vik utanför  ön för att snorkla  i reven.  "Varning för  sköldpaddor"-skyltar satt lika  frekvent  som våra  svenska "älg-skyltar"! hehe...

Idag sprungit runt  St George town  som påminner som Kamomilla- stad  som rövarna Kasper, Jesper o Jonathan bodde i!  ( som man läste  om när man var liten). Samt fyllt på grönsaks o fruktförråden hos en lokal bonde. Bland  annat en bananstock m 80 bananer! :) Mat här är annars  ett rån! en banan en äpple = 8kr

Kanske  inte konstigt  jag var  yngst på flyget bland övriga pensionärer m feta plånböcker!

Idag  kommer  de  sista två  till besättningen o Onsdag  bär  det  av!

Hoppas  vårvintern är kanon hemma,  man ställer  fort  om till de +25°c i luften o +33°c I VATTNET!  ( JA  det är sant,  i vår  lagun här är det den tempen som gäller! )

Atlantseglingen 2010!

Så bär  det av igen!
Efter en fantastiskt vinter i Åre med Äventyr o jobben i Skidpatrullen o Lavincentret så är väskan åter  packad för en större resa.

Efter uppseglingen Norska kusten av Explorer of Sweden inför Ola Skinnarmos Expedition till Nordostpassagen, bär det nu av  för att segla hem henne sista  sträckan från Bermuda- över Atlanten- Azorerna- engelska Kanalen- Göteborg.

Explorer har  från att Expeditionen lyckades i september seglats hemåt från alaska ner runt nordamerika genom pananma kanalen o ligger nu i västindien o väntar på väder.

26emars börjar äventyret. Vi inväntar väder på Bermuda, sedan tar nog atlantöverseglingen 2-3v innan vi har kommunikation med omvärlden igen.

Vill ni följa seglingen så finns länk till vår SPOT ( GPS-system) på

http://share.findmespot.com/shared/faces/viewspots.jsp?glId=0SnRud2qPTB7Qdtr9qL7ojClisLdd8aR0

Det blir en utmaning att sköta kommunikation med gäster och kunder som vill boka aktiviteter hos företaget www.explore61n.se  Men håll ut, vi svarar på mail så fort vi når land och kan kommunicera igen! Är det akut så finns det även en satellittelefon ombord!

Rapporter  kommer!

Tromsö, ompackning och uppmärksamhet!

Tromsø  ett favoritområde i världen.  Under senaste stoppet för två år sedan då vi kom förbi o hälsade på lite vänner efter Topptursresa till Lyngen var jag lika förtjust! Berg och hav i alla riktningar o fantastiska människor. Kvaløya = en favorit!

Vi nådde paradiset 01.00 på torsdmorgon.
Vi ringer upp hamnvakten och skickar förfrågan om lägga in oss. Kaj  11 hamnar vi på..  precis nedan stortorget.  Snacka om centralt boende!  Vi sover "ut" till kl 08.00 då det listan på saker att fixas huggs tag i.
Listan är lång. Först o främst måste motorn lags, vårt influgne meck-proffs Janne fixar biffen ( el spridarn var det ju.. ) elegant tillsammans med Niklas.  Hamnvakten aka "politi" kommer förbi och meddelar att vi inte kan ligga där vi gör, så trots uppgörelsen natten innan lägger vi om lite.

Lokaltidningen kommer ner och gör en intervju med oss och hela tiden så passerar folk som hört att vi anlänt eller läst innan att vi skall komma och beundrar båten. Kom ner och hälsa på om du är i Tromsø vettja!!
Uppmärksamheten är stor och till och med brandkåren kommer på besök. Det är en dieselläcka i hamnen som de först trodde kom från oss. Men verkar snarare var en motorbåt längre bort! Vi delar ut tidningar och infoblad om Expeditionen.

Sedan är det dags att bunkra drivmedel; Var länge sedan jag toppade tanken med 2000 l, men det gäller att vara säker ute på "det stora blå" om nånting händer!
Syr fast "snärtdödare" på flaggorna, fixar Iridium-uppkopplingen ( internet), fixar ankarutrymmena.
Förråden fylls med färskvaror, grönsaker och frukt, gänget passar på att ladda m pizza till lunch och blir en oförglömlig Räkfrossa i båten till kvällen!

Två till segelbåtar ligger i samma hamn o gör sig redo att avsegla mot Svalbard på lördag, precis som vi!
Det skall bli riktigt hårt väder enligt gridfilerna. Lockande och spännande men tyvärr så blir det svårt för mig att följa med längre eftersom det räknats på åtta besättningsmän under hela expeditionen, och nu är vi nio!  :/
Men det har varit fantastiskt såhär långt!