Karin Trolin

Creeking o ledarskap i Åreforsarna!

Äntligen var det dags för den efterlängtade Creeking o instruktörskursen!

Under veckan hålls det kompetensutvecklings kurser inom forspaddling i Åreforsarna. En specialinstruktör från Sweetwatercoaching i England, Dennis Newton har hyrts in för att utbilda vidare de forspaddlare i Sverige som har kommit en bra bit på vägen o kanske instruerar själv men gärna vill höja sin egen nivå samt få ny inspiration och bättre teknik.

7 peppade paddlare var vi som fick chansen att suga åt oss tips och tekniköveningar under veckans första två dagar. Idag o imorgon kommer 7 till!

I Åre har det ju varit kaotiska översvämningar och störtfloder ner från skutan som rasat sönder vägar och div nödvändigheter för att ta sig fram. Men lagom till söndagen gick det iaf ta sig fram..  utmaningen låg nu i att hitta forssträckor med "lagom" mkt vatten...

De forsar som vanligtvis fungerar under denna del av sommaren var överfyllda och svåra att använda sig av. Vålån och Enan fick på foten o det fick bli gamla goa Medstugeån till kurslokal.

Här kan man hitta både svåra och lätta forsar med tekniska partier i form av drop's och fall, stora vågor o valsar. Bra för oss som dels ville träna svåra linjer i forsar utan alltför stora konsekvenser om något går fel. Samt svårare passager för att applicera de olika intränade teknikerna.

En fantastiskt bra kurs och Dennis får fem tummar upp för sin pedagogik och förmåga att se de olika deltagarnas behov.

Paddeldrag, kajakkantningar, kraftanvändning och sinnet har fått sig en rejäl boost!

Mer paddling till folket, o nu skall vi hem och fila lite mer på de fortsättningskurser samt creekingkurser som hålls i firman! :)

www.explore61n.se

Atlantseglingen- i hamn!

Måste bara   skriva  en liten avslutning på denna  fantastiska långsegling. Tacka alla er som varit  med eller  följt oss via web’en, sätta ett slutord och recensera  alla  dessa sjömil.

Explorer  har  ju nu seglat  jorden runt via Nordost passagen. Bermuda- Azorerna- engelska kanalen- Nordsjön- genom Danmark – Kattegatt – Göteborg var min del denna gång dvs 4000sjömil / 740mil!!

Hemkomsten:

När vi race’at den sista dagsetappen över Kattegatt och kom in bland skärgårdens kobbar o skär, gled in i Göteborgs kanal..  DÅ var det många det brast för.

Väldiga känslor kom rullande och där borta på kajen stod en hel hord av fantastiska människor för att möta upp o välkomna oss hem!

Ola och flera ur besättningen som varit på någon tidigare delsträcka av seglingen, vänner samt familjer stod och hurrade. Ojoj..

Vi bjöd på champagne och snittar och en hejdundrande båtfest, medan Ola stod för välkomstmiddag för hela besättningen.

Nästa morgon bar det av till sluthamnen och Explorers ”hem”  Öckerö Båtsvarv. För en totalurstädning och sista uppfräschning av skutan. Emotionellt värre var det att plocka ner seglen och ta adjö under dessa två dagars städning!

Två fantastiska månader:

Det har varit en fantastisk resa på alla sätt och som jag skrev i förra  bloggen så har  mina tidigare  farhågor om vad  som skulle vara värst och jobbigast  inte alls varit  så eländigt. Snarare tvärtom.

-Den fysiska inaktiviten jag förväntade mig förvändes till träningsvärk första veckan. Då båten gick hård sjögång och vi fick klättra fram över o under däck, parera och ta emot sig. Liggande position var då enda gången man kunde slappna av. Även när vi satt så sitter man hela tiden o gungar med eller parerar. Vet att jag tänkte; sån här mage-ryggträning jag får nu har aldrig hänt tidigare. Sedan har jag o Linnea haft vårt  lilla gym på akterdäck för bla rehabträning för knän och axlar. När vi väl kom iland mellan etapperna var vi pigga på att sticka ut o springa el cykla på den hopvikbara cykeln vi hade med.

Kondition har tappats men välmåendet har varit på topp.

-Den psykiska utmaningen att alltid vara i närheten av de övriga och aldrig komma längre ifrån än 5m gick också häpnande väl.

Dels var alla väldigt inkännande och hänsynstagande till varandras behov. Låg man i kojen ville man vara för sig själv och inte bli störd.

Att vi var uppdelade på vaktlag gjorde att man sov i omgångar och att alla var vakna samtidigt bara under några få av dygnets timmar.

Måltiderna blev då heliga att passa och deltaga vid, eftersom det var då alla sågs. De var ofta långa tillställningar eftersom det var blev en social aktivitet och diskussionsplats.

Trots det var ingen tvingad att hänga mer än man var på humör för.

Det här med ”att vara för sig själv” fick en ny innebörd. Om man satt en bit bort på däck och vände ryggen till kändes det plötsligt som man var helt själv med havet och världen. Där kunde man sitta och filosofera några timmar ostört och sedan vara laddad på umgänge igen.

Apropå maten var den ju också en pikant inslag i sig. Efter att ha packat maten inför hela expeditionen förra försommaren så visste jag ju hur mkt pulversoppor och konserver som väntade eftersom mycket mat fanns kvar. Men med extra bunkringar i varje hamn så blev det bra mycket  mer grönsaker, frukt och färskvaror än jag nånsin kunnat  drömma om!

Sånt hjälper de dagar det stormar som värst och matlusten är i botten. Tack o lov klarade vi ju oss rätt väl ifrån sjösjuka. 2dagar till havs så var man invand vid sjögången.

Livet till havs;

Vad det gäller vistelsen på havet så var det  något som vi alla stortrivdes  med. En horisont 360° runt som varierade med vågstorlek, färger, moln och himmel gjorde det ändå ganska omväxlande.

Jag kände ändå personligen hur jag föredrar land, berg o skog när vi väl nådde hamn. Men man blir mycket mer uppskattande när man varit det utan ett tag.

Saltvattnet var stundvis otroligt drygt eftersom allt oskyddat drabbas och ingenting torkar innan det sköljts ur med sötvatten.

Tack och lov fungerade ju vår watermaker med galans utom mitt ute på atlanten då vi hade 1800 sjömil kvar och den la av. Vi förberedde oss snabbt på disk i saltvatten och ingen dusch. Men den kom igång igen efter nån dags fixande.

Hur mår havet?

Vi hade en hel del funderingar och diskussioner ang djurliv och hälsotillstånd i havet. Under hela vår resa hade vi fiskelinor ute för att fånga nån ätbar föda.Inte EN ENDA fisk fick vi från Bermuda- Danmark. Det bådar inte gott och får tankarna spåna runt. Redan när vi åkte visste jag att Atlanten sedan länge har varit hårt utsatt för trålare och stora fiskeredskap. Men att de lyckats dammsuga denna ”pöl” på sådana oändliga ytor och djup ner mot 8000m som vi nu flutit över kändes för mig ofattbart. Allt utom några delfiner och valar??? 

Det är något som man inte reflekterar så mycket över på när man sätter sig i en flygstol mellan kontinenterna och vaknar upp 6 tim senare utan att ha en aning om vad man passerat under sig av hav, landmassor, vyer och miljöhot.

 -När vi seglade Limfjorden o kanalen genom Danmark passerade vi Aalborg  samt Vattenfalls vind och kolkraftverk som Greenpeace förra våren förde hård propaganda emot.

http://www.greenpeace.org/sweden/nyheter/svenska-aktivister-intar-vatte

Det ser rätt illa ut när sk miljövänliga Vattenfall hade satt upp lite naturrätta vindsnurror som skärm för de miljövidriga kolbergen bakom... En skitig industri!

Den Mittatlantiska ryggen som vi passerade samt Azorerna i sig är ju ett häftigt fenomen av undervattens berg som byggts upp genom år av vulkanutbrott mellan kontinentplattorna. Djupet gick från många tusen till bara några hundra.

Dessa Vulkanöar på Azorerna gjorde nog en av de största upplevelserna när vi mitt i resan fick bestiga Portugals högsta berg Pico 2350möh ( Kebnekaise 2104möh)

NU inväntar en välförtjänt vila o sommarlov för Explorer of Sweden på Öckerö Båtvarv. Vi saknar henne dock alla!

FAKTA Atlanten:

Storlek: ca 106,4 milj km2,  (20% av jordens yta. Bara Stilla havet är större!)

Djup: Atlantens största hittills funna djup ligger vid 9219 m. Medel: 3926 m.

Salthalt: ca 3 %

Distans Berm-GBG: 740mil ( 4000sjömil)

Källa; wikipedia.com

Explorer of Sweden ( tidigare Searcher):

Längd: 18.5 m/ 57fot

Masthöjd: 24m

Djup: 3,3m

Vikt utan last: 34 ton

Toppturer o äventyr i Skäckerfjällen!

Efter  många  års längtan och  planerande  efter toppturer i detta specifika bergsmassiv NV om Åre har vi äntligen fått uppleva storheten därute!

Denna  vinter har jag haft  som plan att besöka o skida nord o västjämtlands bergsområden istället  för att dra mot mer närliggande o kända områden söder om "hemma-dalen".  Det finns ju så mkt mer än vålådalen, lunndörren,  storulvån, bunner o sylarna. Stora blåsjön o skäcker var  fortfarande  oupptäckta. Här gällde  det bara att få till någon långhelg el helst en vecka eftersom det både är en bit att åka o knata in. Sen att få till ledigheterna  samtidigt som goa turkamrater synkar ju tyvärr inte alltid.

Efter den torra januari så kom mkt lägligt två veckors  intensivt snöande och snömängd och lyckorusen ökade  exponentiellt bland  byborna o tillfarna skidbesökare. ÄNTLIGEN  levererade  vår skidort högsta livskvalite o fluffigare  åkning under sådan lång period har jag nog aldrig upplevt  här i byn!  Fantastiskt o liknelsen m Fernie o Kanada-dumpen var stor!

Efter två vita veckor utan dess like så hade åtminstone två av  oss Åre-bor  fått tillräckligt mkt liftburna höjdmeter m puder flygande  runt axlarna, för att åter kunna styra in drömmarna mot den topp/ tält/pulkatur som vankades i Jämtlands västligare delar.

Då ingen av mina äventyrsparhästar; Linnea el Emma lyckades  komma loss för några dagar såg  jag min 5dagars ledighet 10-14 feb komma  närmare...  utan turkompis till drömmarnas mål.  Stefan Petterson , en forspaddelkompis som bor i byn gick dock med samma tankar, tack Facebook för den enkla kommunikation du levererar!

-------------------------------------------------

Fokus låg på att gå med pulka in i dalen för att sedan slå läger invid  de finaste topparna för bästa möjlighet till topptur till fots el kite.

Strydalen såg ut att ha fina toppar i alla riktningar. o mina kollegor ( fjällräddare o turentusiaster + renskötarne i området) eldade på o gillade iden! Skäckerfjällen i mitten av feb.....  >>  ensam skulle vi bli,  kanske  t.o.m först i år dit in.

Fem dagar blev tre efter sjukdom efter synkning m stefan.

Gröna kartan o info om väder o området var inhämtat, pulkorna  packades m all den efterlängtade vinterutrustningen.  Pulktur är verkligen min stora favorit, just att kunna få med sig sina leksaker, god mat o inte snåla på grammen i val av  varma kläder och komfort! 

Under de 1,5 tim körande utmot vildmarken förvånades vi åter över all civilisation som finns överallt här. T.o.m bensinmacken i Kallsedet fanns  kvar..  Gudskelov det så vi slapp ha ont i magen pga att det glömdes tanka i järpen. :) Länge leve landsbygden!

Anjan's fjällstation var fortfarande obebodd o några veckor saknas innan den lilla pärlan slår upp portarna! Vi såg rätt snart att våra  farhågor om att all den mjuka snö som fallit senaste veckan låg rätt tjock här med. Så vi valde att kämpa oss fram längs leden ist för genom skogen vid Stryån o hoppas på nåt slags skoterspår i botten skull finnas. Efter fyra tim dragande varav den sista timmen i skymning o svag sikt, såg vi plötsligt dalen o "vårt" vindskydd o gled de sista 150hm neråt m kurrande magar. Strydalen: -Vilket  läge!! :  helt ensamma mitt bland bergen, m flera dagar att fylla m livets vita lockelser!  Underbart!

Lördagen bjöd inte samma strålande väder som fredagen. VI såg knappt bergen men tog oss m karta, kompass o höjdmätare  så högt vi vågade upp mot Makkentjakke utan att se vad som fanns ovan. ett 300m åk ner från passet fick  stå på menyn,  kitingen uteblev då det  blåste för mkt!

Vi var tydligen bland de första i området i år. Nu var det vi o stillheten, en räv samt några ripor!

Söndagen var sikten bättre! Vi valde återigen att knata  upp mot Makken eftersom den toppen var högst o skulle ge bäst sikt i området mot sockertoppen, Anjeskutan o norrut!  Snöförhållandena var ungefär som hemma i Åre, fin snö men  något  tung nu då vårens första dagar vågade trycka upp celcius'en till mellan -3 o 0gradigt. Slutsteget mot toppen var  lite brantare o avblåst marängsnö o dimfrost. Gällde att passa sig för hängdrivan åt öster. Makken är helt klart ett fantastiskt skidbergm  mkt valfriheter att åka nån av  kammarna som går i alla fyra väderstreck el grytorna däremellan!  alla lutningar o svårigheter. då vår sikt åter var  kass så blev  det samma väg ner sydostkammen o sedan vek vi av mot dalen halvvägs ner för att få lite mer  lutning. Snön kändes hyffsat  stabil men de 500hm åket gav var det ganska varerierande åkkvalitet på den.

Sedan var det bara packa ihop pulkorna o börja knata dalen ner utefter Stryån.

>>>Vi hade legat länge o överlagt hemvägen kvällen innan: #1 Släpa upp pulkorna 150hm innan kunde glida tillbaks till bilen utefter leden mot Anjan, eller #2 utforska ny mark ner efter dalen,  -bara sluttande terräng ända ned till vägen, men troligen ganska tungt i skogen längre ner.... dessutom var det 8km skate kvar till bilen väl nere på vägen.....

Hmm..  När vi kikade på kartan vaknade  forspaddlarens utforskningsluste till liv.  Vid  tanken på att vi inte hört någon paddla denna 6km's  å som enligt kartan å det vi sett hitills från våra turer såg ut att ha grym potential för såna som oss, var valet  lätt.  Vad kunde  det ta? 2 tim ? jaja..  oavsett så hade  vi 3,5tim till skymningen.  :)

Vi knatade o drog o släpade o slet o gled..   ( lite ibland iaf)  det började  bra ner förbi renvaktarstugan, men vi insåg snabbt att ån krökte o vindlade sig mer än vi beräknat o det var mkt små åsar att passera...

Ibland gick på isen men när vi kom ner till brantaste passagen blev det som en canyon m branta sluttningar uppåt o öppet vatten där nere...   Bara att slita på med pulkorna uppför slänten. Mellan tät skog o i djup snö...

Det var ju bara 700m kvar men denna lilla passage tog nog 45min i sig.  Väl uppe på platån var det  mörkt...  hmmm  plötsligt kom pannlampa, karta, kompass o höjdmätare till väl användning igen.

Det blev  en rejäl prövning på både fysiskt, att underhålla vätska o energinivåerna, samt nattlig navigering i klurig terräng.

När vi till slut skymtade en kraftledning o långsträckt öppet område vilket visade sig vara vägen hade turen ned tagit 4 tim, kl var 18.30 o vi var rätt slut...... nu var det 8km kvar till bilen! Bara bita ihop, lämnade  utrustningen o skidade på m betydligt högre tempo! 1tim senare  nådde vi anjans fjällstation, bilen o vilan.. 

En mkt intressant tur, härligt att vara utelämnad åt sig  själv o sin utrustning på fjället igen! 

En lång dag, o just att reka fors vintertid är lite  klurigt, men det vi såg var helt klart lovande. En ny tur inplaneras i mitten av maj,  då vattenvägen. Fick väl hemma reda på att ån paddlats en gång av Jon Larsson o Markus Wassdahl, via heli -inflygning men de var på att göra om det igen!  :)

För dig som vill veta mer om Skäckerfjällen kan rekommendera gröna kartan samt guide-boken Friluftsliv i Jämtland! Riktigt bra skrivet om området där! :)

Snöbrist o lavinfara!

Sedan  jag kom  tillbaka upp till Åre efter nyår så  har det ju  varit ett  intressant  Januari... 

Här i  fjälltrakterna där  de  västliga fronterna brukar komma in  m lämpliga  mellanrum o  lämpa  av lite lagom snömängder så har  de första tre veckorna på 2010  inte riktigt flytit på i kung Bore's tecken.  Tvärtom  verkar det ju på östkusten,  hemmatrakterna Hälsingland mm har fortsatt förärats det vita guldet medans Jämtland o fjällvärlden har bjudits sibirisk  kyla o  torra prognoser.  

Direkt efter nyår så bjöd  skutan på  vad  den  kalla perioden  med tunnt  snötäcke  kunnat förutspå.  Två  skidåkarutlösta laviner gick  i Östra samt Västra ravin med mer eller mindre lyckliga  utgångar.  Den  kyla i samband m tunnt snötäcke som  vi  haft  i  vinter  gäckar stabiliteten o  bygger upp ihålllande svaga lager m  god förmåga att leverera lavinsläpp.

Det som är positivt med detta är att fler o fler verkar förstå att laviner  kan  gå även hos oss o  att det kan vara smart att lära sig lite mer om  sådant om man skall  åka offpist.

Vinterns jobb för mig består i dels jobb i skidpatrullen här i Åre,  + en deltid f  Åre Lavincenter o  Mårten. En  fantastisk kombo efter åren i Fernie's  skidpatrull i BC;  där man jobbar m lavinavsäkring o prognoser varje dag..   

 Veckan  som  gick (v2) hölls den första Lavin 2an  ( SLAO) i  Lavincentrets regi.  Jag var med o  hjälpte till  lite under några dagar och  det blev en  riktigt  intressant  vecka.  Nog för att kursen i sig är väldigt intressant o gedigen,  men kommer lite praktiska reella uppgifter  så blir det hela än mer givande. Det gick  flera släpp under veckan som gruppen kunde ut och  analysera ,  gräva i o ta lärdom av.

Kursen  är en i mängden av lavinkurser som hålls i  vinter. För att gå denna bör man ha gått Slao's lavin1  el  motsv, gått en del toppturer o tränat med sin tranciever!

Det blir också en hel del informationsdagar om Laviner, Lavin1-kurs,   o  Avancerad lavinkurs.  Kolla in Åre lavincenter om  du är  på G ut o  vill lära dig mer! Där finns inte bara kurser utan  allmän info  o prognoser om väder, vind o lavinfara för Åretrakten,  lämpligt för alla som  vistas på fjället! :)

Nu har det ju äntligen kommit en del  snö  sista dagarna o  mjukat upp sluttningarna. Fantastisk  puderpumpning i trädgränsen på ost o sydsluttningar i fredags!  Men med snö stundvis i kombination m hård vind osså nu  kyla  uppå  här så skall snön o  stabiliteten däri bli väldigt spännande att följa vidare i veckan o  resten av vintern!  Håller tummarna för mer!

Forspaddling= bästa sommarsporten!?

I år har sommaren verkligen överraskat oss forspaddlare!

Vårfloden brukar rinna förbi alldeles för snabbt och sedan håller sig älvar o åar på hyffsad nivå tills höstregn o störmar drar in.  ...     Inte 2009!   detta myckna regnande och "ovanligt" väder gör att forspaddling stoltserar på tronen som världens bästa sommarsport.   I forsen blir man ju blöt ändå , spelar ingen roll om det regnar eller är sol! 

Regnar det märks det knappt och glad blir man eftersom ökaqt vattenstånd ger möjlighet till paddling i fler bäckar o älvar, mer "playspots", större vågor o mer fart i vattnen! :) 

Bara bra med andra ord!   ( tjaa..  ombytena innan o efter kan ju vara lite grinigt förstås...)

...  o är det sol så njuter man i fulla dra av det förstås!

Kan det bli bättre?!

Förra helgen höll jag o Lars Larsson en Specialkurs för magasinen Paddling o Outsides läsare.  Riktigt trevlig tillställning som gav mersmak verkade det som. Forskurserna blir mer o mer helgvis nu, men än är det fantastiskt varmt o skönt i vattnen!  Det var 19 grader i Ljusnan förra helgen!

Nu blir det forsdagar i helgen i Ljusnan, sedan håller jag kurs åt Nordäventyr i Idre ( Älvdalens utbildningscentum som skall gå 3 dagars forskurs)

Är det nån som är sugen så finns mycket platser kvar på både grundkurser o fortsättnings-kurserna i aug o sept!

Eftersom det regnat massor i våra trakter å rockar vattnen verkligen igen! kolla in  filmen från allas vårt kära Forsnäset här :

I övrigt så har Bodberget, en alltför obesökt pärla varit o klättrats lite på, samt vår lokala hemmaklippa i Hudik ; Hedeklippan njutits!

Mattias Spanar in Skitrännan! Genesis var en guldled o ett mindre mossigt val!