Logga in
Friluftsguiden
Hos oss på Aquilo Sport hittar du Kajaker till låga lagerpriser.

Ja så var ännu en Sylarna -helg lagt till minnesposten. Östersunds klätterklubb ( ÖKK) tog för många år sedan initiativ till en nationell alpin klätterträff i allas vårt sydligaste alpina fjällområde Sylarna.
En fantastisk tillställning redan ifjol då helgen också sammanföll samtidigt som andra årliga "Girl's get Higher" -träffen.
I år hade vi dock lite mer tur med vädret. Vi valde att senarelägga hela tillställningen eftersom vi ifjol blev inblåsta o inte tog oss längre upp i bergen än närliggande husbergen Herr- Fruntimmersklumpen.
Av de fyra dagarna i massivet så blev 50% vindstilla o helt klarblåa skyar. Fantastiskt... speciellt m tanke på att veckan innan hade stormat rejält så både Sylarna o Storulvån fått stänga både station o vägar upp.o nu veckan efter är samma läge!
Det innebar visserligen också att det var enorma mängder människor som ville till fjälls nu när det blev en lite lucka i vädret.
trångt men mysigt!

>>Under onsdagen hade några av tjejjerna varit uppe o kört "Martins åk" i midjedjupt puder ( helt orört sedan långa ovädret innan)
>>Torsdagen blåste det hund. Vi provade gå uppåt massivet utan sikt så långt det gick.. När vi kom i höjd m vaktklumpen så blåste det 30-35m/s sidvind i byarna o vi fick stanna upp i emellanåt för inte blåsa omkull. När det sedan blev ihållande, insåg vi att vi inte kunde ta oss framåt längre...
Utmaningen blev att få av stihudar o ställa om för nerfärd utan att släppa det minsta tag om något.... Då skulle det ligga nere vid Spåjme sekunderna senare.....
På kvällen bjöd Anna- Malou på bildspel om klättring ifrån Norra skandinavien! Fin inspiration för hela gänget!
>>Fredagen: Bluebird o noll vind.Halva gänget körde St Syltranversen. 3 replag valde Djävulskammen istället för mer ihållande klättring o mindre transport. Fin approach över glaciären upp mot pinnaklarna.
Klättringen på kammen var dock klurigaste snöläget nånsin... För skört o lite för att kunna få fäste m stegjärn o yxa, men för mkt för att se säkringsplatser... Intressant. Att vi dessutom var tre replag gjorde att det blev lite väntan emellanåt. En bra dag o plats i solen för dylikt iaf! Man kan ju må sämre!
Kvällen : Erika Ranbrandt höll bildspel om klättring i Sylarna-området!
>>Lördagen var det blåsigt igen, varmt, men bättre sikt. En perfekt dag för köra lite skidåk. Lillsylen för några o vi körde rännorna på fruntimmersklumpen. RIktigt fin åkning!
>>Söndagen som var avresedag föll sig också ljuvt solig o inbjudande så vi som bestämt oss för lägga energin i år i den alpina miljön ist för skida de 16km ut t Storulvån kunde inte hålla oss från att äventyra lite då med innan hemresan.
7an, snörännan m klippkrux på slutet blev dagens utmaning... En snäll favorit i repris från fjolårets ovädersdagar. Grym utsikt över Sylmassivet!
Tack för en grymt trevlig o givande helg alla ni som var med! Både ÖKK samt "Girls get higher" -gänget! Vi ses nästa år o håller tummarna fler alpin-intresserade klättrare hakar på då!
SÅ har turen kommit till Hälsingland. Med en sådan fantastisk förvinter har nu isfallen inte bara växt till utan är på god väg även här i södra norrland.
I tisdags 7/12 var jag ute på rundtur o kikade lite. Isfallen i Gryttjesbo o Orfa hanns inte med, så blir deras tur snart.
Dock så har Offerberg börjat komma igång nu. Fortfarande lite tunt, 




Någon mil SÖ om Järvsö ligger den lilla pärla Offerberg nära intill Riksväg 83.
http://www.sverigeforaren.se/index.php/Offerberg
Här finns ca 15 m hög vertikal, med flackare is ovanför. Totalt ca 25 meter klättring.


Äntligen var det dags för den efterlängtade Creeking o instruktörskursen!
Under veckan hålls det kompetensutvecklings kurser inom forspaddling i Åreforsarna. En specialinstruktör från Sweetwatercoaching i England, Dennis Newton har hyrts in för att utbilda vidare de forspaddlare i Sverige som har kommit en bra bit på vägen o kanske instruerar själv men gärna vill höja sin egen nivå samt få ny inspiration och bättre teknik.
7 peppade paddlare var vi som fick chansen att suga åt oss tips och tekniköveningar under veckans första två dagar. Idag o imorgon kommer 7 till!
I Åre har det ju varit kaotiska översvämningar och störtfloder ner från skutan som rasat sönder vägar och div nödvändigheter för att ta sig fram. Men lagom till söndagen gick det iaf ta sig fram.. utmaningen låg nu i att hitta forssträckor med "lagom" mkt vatten...
De forsar som vanligtvis fungerar under denna del av sommaren var överfyllda och svåra att använda sig av. Vålån och Enan fick på foten o det fick bli gamla goa Medstugeån till kurslokal.
Här kan man hitta både svåra och lätta forsar med tekniska partier i form av drop's och fall, stora vågor o valsar. Bra för oss som dels ville träna svåra linjer i forsar utan alltför stora konsekvenser om något går fel. Samt svårare passager för att applicera de olika intränade teknikerna.
En fantastiskt bra kurs och Dennis får fem tummar upp för sin pedagogik och förmåga att se de olika deltagarnas behov.
Paddeldrag, kajakkantningar, kraftanvändning och sinnet har fått sig en rejäl boost!
Mer paddling till folket, o nu skall vi hem och fila lite mer på de fortsättningskurser samt creekingkurser som hålls i firman! :)

Måste bara skriva en liten avslutning på denna fantastiska långsegling. Tacka alla er som varit med eller följt oss via web’en, sätta ett slutord och recensera alla dessa sjömil.
Explorer har ju nu seglat jorden runt via Nordost passagen. Bermuda- Azorerna- engelska kanalen- Nordsjön- genom Danmark – Kattegatt – Göteborg var min del denna gång dvs 4000sjömil / 740mil!!
När vi race’at den sista dagsetappen över Kattegatt och kom in bland skärgårdens kobbar o skär, gled in i Göteborgs kanal.. DÅ var det många det brast för.
Väldiga känslor kom rullande och där borta på kajen stod en hel hord av fantastiska människor för att möta upp o välkomna oss hem!
Ola och flera ur besättningen som varit på någon tidigare delsträcka av seglingen, vänner samt familjer stod och hurrade. Ojoj..
Vi bjöd på champagne och snittar och en hejdundrande båtfest, medan Ola stod för välkomstmiddag för hela besättningen.
Nästa morgon bar det av till sluthamnen och Explorers ”hem” Öckerö Båtsvarv. För en totalurstädning och sista uppfräschning av skutan. Emotionellt värre var det att plocka ner seglen och ta adjö under dessa två dagars städning!
Det har varit en fantastisk resa på alla sätt och som jag skrev i förra bloggen så har mina tidigare farhågor om vad som skulle vara värst och jobbigast inte alls varit så eländigt. Snarare tvärtom.
-Den fysiska inaktiviten jag förväntade mig förvändes till träningsvärk första veckan. Då båten gick hård sjögång och vi fick klättra fram över o under däck, parera och ta emot sig. Liggande position var då enda gången man kunde slappna av. Även när vi satt så sitter man hela tiden o gungar med eller parerar. Vet att jag tänkte; sån här mage-ryggträning jag får nu har aldrig hänt tidigare. Sedan har jag o Linnea haft vårt lilla gym på akterdäck för bla rehabträning för knän och axlar. När vi väl kom iland mellan etapperna var vi pigga på att sticka ut o springa el cykla på den hopvikbara cykeln vi hade med.
Kondition har tappats men välmåendet har varit på topp.
-Den psykiska utmaningen att alltid vara i närheten av de övriga och aldrig komma längre ifrån än 5m gick också häpnande väl.
Dels var alla väldigt inkännande och hänsynstagande till varandras behov. Låg man i kojen ville man vara för sig själv och inte bli störd.
Att vi var uppdelade på vaktlag gjorde att man sov i omgångar och att alla var vakna samtidigt bara under några få av dygnets timmar.
Måltiderna blev då heliga att passa och deltaga vid, eftersom det var då alla sågs. De var ofta långa tillställningar eftersom det var blev en social aktivitet och diskussionsplats.
Trots det var ingen tvingad att hänga mer än man var på humör för.
Det här med ”att vara för sig själv” fick en ny innebörd. Om man satt en bit bort på däck och vände ryggen till kändes det plötsligt som man var helt själv med havet och världen. Där kunde man sitta och filosofera några timmar ostört och sedan vara laddad på umgänge igen.
Apropå maten var den ju också en pikant inslag i sig. Efter att ha packat maten inför hela expeditionen förra försommaren så visste jag ju hur mkt pulversoppor och konserver som väntade eftersom mycket mat fanns kvar. Men med extra bunkringar i varje hamn så blev det bra mycket mer grönsaker, frukt och färskvaror än jag nånsin kunnat drömma om!
Sånt hjälper de dagar det stormar som värst och matlusten är i botten. Tack o lov klarade vi ju oss rätt väl ifrån sjösjuka. 2dagar till havs så var man invand vid sjögången.
Vad det gäller vistelsen på havet så var det något som vi alla stortrivdes med. En horisont 360° runt som varierade med vågstorlek, färger, moln och himmel gjorde det ändå ganska omväxlande.
Jag kände ändå personligen hur jag föredrar land, berg o skog när vi väl nådde hamn. Men man blir mycket mer uppskattande när man varit det utan ett tag.
Saltvattnet var stundvis otroligt drygt eftersom allt oskyddat drabbas och ingenting torkar innan det sköljts ur med sötvatten.
Tack och lov fungerade ju vår watermaker med galans utom mitt ute på atlanten då vi hade 1800 sjömil kvar och den la av. Vi förberedde oss snabbt på disk i saltvatten och ingen dusch. Men den kom igång igen efter nån dags fixande.
Vi hade en hel del funderingar och diskussioner ang djurliv och hälsotillstånd i havet. Under hela vår resa hade vi fiskelinor ute för att fånga nån ätbar föda.Inte EN ENDA fisk fick vi från Bermuda- Danmark. Det bådar inte gott och får tankarna spåna runt. Redan när vi åkte visste jag att Atlanten sedan länge har varit hårt utsatt för trålare och stora fiskeredskap. Men att de lyckats dammsuga denna ”pöl” på sådana oändliga ytor och djup ner mot 8000m som vi nu flutit över kändes för mig ofattbart. Allt utom några delfiner och valar???
Det är något som man inte reflekterar så mycket över på när man sätter sig i en flygstol mellan kontinenterna och vaknar upp 6 tim senare utan att ha en aning om vad man passerat under sig av hav, landmassor, vyer och miljöhot.
-När vi seglade Limfjorden o kanalen genom Danmark passerade vi Aalborg samt Vattenfalls vind och kolkraftverk som Greenpeace förra våren förde hård propaganda emot.
http://www.greenpeace.org/sweden/nyheter/svenska-aktivister-intar-vatte
Det ser rätt illa ut när sk miljövänliga Vattenfall hade satt upp lite naturrätta vindsnurror som skärm för de miljövidriga kolbergen bakom... En skitig industri!
Den Mittatlantiska ryggen som vi passerade samt Azorerna i sig är ju ett häftigt fenomen av undervattens berg som byggts upp genom år av vulkanutbrott mellan kontinentplattorna. Djupet gick från många tusen till bara några hundra.
Dessa Vulkanöar på Azorerna gjorde nog en av de största upplevelserna när vi mitt i resan fick bestiga Portugals högsta berg Pico 2350möh ( Kebnekaise 2104möh)
NU inväntar en välförtjänt vila o sommarlov för Explorer of Sweden på Öckerö Båtvarv. Vi saknar henne dock alla!
Storlek: ca 106,4 milj km2, (20% av jordens yta. Bara Stilla havet är större!)
Djup: Atlantens största hittills funna djup ligger vid 9219 m. Medel: 3926 m.
Salthalt: ca 3 %
Distans Berm-GBG: 740mil ( 4000sjömil)
Källa; wikipedia.com
Längd: 18.5 m/ 57fot
Masthöjd: 24m
Djup: 3,3m
Vikt utan last: 34 ton