Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition - Flykten från Stalins läger

En av de största s.k bestsellers i historien gällande äventyrsböcker, är Slavomir Rawiczs bok Flykten från Stalins läger. Den skall nu bli en Hollywood film producerad av Peter Weir. I korta drag handlar den om följande (refererat från en artikel i DN):

"I november 1939, två månader efter det sovjetiska anfallet mot Polen, tillfångatogs den polske kavalleriofficeren Slavomir Rawicz av ryssarna i den polska staden Pinsk. Efter en summarisk rättegång och sedvanlig misshandel dömdes han till tjugofem års arbetsläger i Sibirien. Tillsammans med andra fångar transporterades Rawicz i boskapsvagnar till den eviga permafrostens land. Fastkedjade vid varandra tvingades fångarna vandra de sista milen till arbetsläger nummer 303 väster om Jakutsk. Fångarna fick själva bokstavligen stampa ut fånglägret ur den frusna jorden. Villkoren var outhärdliga. En snöig natt i april 1941 flydde sju Gulagfångar av olika nationalitet från lägret med Rawicz som ledare.

DEN LÅNGA FLYKTEN till fots på 600 mil gick genom den iskalla sibiriska tundran, över den glödheta Gobi­öknen till Tibet och vidare över Himalayas berg till Indien. Alla sju nådde inte friheten, men Rawicz var en av dem som lyckades överleva."

Jag läste den själv i samband med Sibirien Expeditionen och tyckte då, liksom idag, att det är en helt fantastiskt spännande, inspirerande och rörande berättelse. Tyvärr är den inte sann. Med det menar jag att författaren, Slavomir Rawicz, inte gjort den, utan lånat den från en annan polack, Witold Glinski. Eller kanske så är den helt och hållet påhittad!

Förra veckan skrev jag en artikel om tre unga polacker, Bartosz Malinowski, Filip Droszdz and Tomasz Grzywaczewski, som försökt följa bokens text genom att göra en Expeditionen enligt denna. De är inte de första som gjort det, men de bevisade en hel del saker som åter påvisar att Slavomir Rawicz fabricerat sin berättelse. De framhåller i stället, en annan polack, Witold Glinski, som den sanna hjälten.

I I och med att jag publicerade den artikeln, se den här som Tomasz själv skrev i ämnet, så har en debatt startat och jag har helt plötsligt hamnat i hetluften angående denna märkvärdiga färd. Jag har i stort sett forskat, pratat, lyssnat och funderat dag som natt sedan detta drog igång och håller nu på att förbereda en sorts sammanfattande artikel vad jag kommit fram till, att publiceras nästa vecka. Jag har pratat med journalister, den största median i USA, England och Polen, samtalat med bägge familjerna och författare, journalister som berört detta ämne förut. Och debatten är trots allt ganska sansad. Jag tror att mycket av det som gjort att debatten startat igen, har med filmen att göra. Och pengar. Som alltid.

Min tanke var bara att skriva en intressant artikel om de tre fantastiska Expedition och hamnar i en dylik härva, Boken har inspirerat många inom äventyrsvärlden att själv göra färder och, egentligen, oavsett vem som har skrivit den, ja, ens om den har hänt, så är boken värld att läsa.

Vi får se hur det hela utvecklas. 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2010-12-14 16:06   andersmossing
Jag har också läst den och tyckte nog den lät lite väl fantastisk. Att de dessutom såg den förskräckliga snömannen gjorde att jag tvivlade ytterligare. Men det är en spännande och läsvärd bok trots allt.

Mikael, du har säkert läst en hel del äventyrliga reseskildringar. Vilka är dina top 5? Jag är också lite insnöad i den genren. Inte minst dina böcker har jag haft stort nöje av!

Anders - fotöljäventyrare
 
2010-12-14 16:22   andersmossing
Jag ska förresten tipsa om spännande läsning jag håller på med just nu. Ensamseglaren Webb Chiles har skrivit två böcker om sin jorden runt-segling med båten CHIDIOCK TICHBORNE, en 18-fots öppen jolle. Mycket välskriven och författaren verkar vara en sympatisk figur. Böckerna, The open boat och The ocean waits, bjussar han på om du besöker hans hemsida: http://www.inthepresentsea.com
 
2010-12-14 17:44   explorermikaelstrandberg
Hej Anders! Ja, en av mina favoritböcker är märkvärdigt nog en seglarbok. Jag skrev detta i somras här på Utsidan http://www.utsidan.se/blogs/explorermikaelstrandberg/5-aventyrsbocker-att-lasa-i-sommarvarmen.htm och så en på hemsajten http://www.mikaelstrandberg.com/2009/12/25/10-best-books-about-adventure-and-exploration-to-read-over-christmas/
 
2010-12-14 20:24   andersmossing
Se där! Den gode Tristan är en av mina favvisar också. Saltstänkt! Läs också hans andra böcker, även om En otrolig seglats nog är den jag gillar bäst. Övriga fyra är okända för mig och de tar jag till mig som framtida läsning. Tack för tips!
 
2010-12-15 10:18   äventyrssugen
Historien du nämner ovan finns också i en version som del i den nu så populära "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson. Men utan anspråk på att vara sann:-)
 
2010-12-15 12:37   The_Lost_Cyclist
Laste boken och tyckte den var bra - man blev taggad. Dock tycker jag att forfattaren skulle tona ner en del detaljer, sasom 13 (?) dygn utan vatten i okenklimat... Tjena.

Favoriten i genren ar dock Cherrieres "Papillon" och en nutida klassiker ar saklart "Hundraaringen.." - vilken underbar bok! :-)

Ser f.o fram mot din artikel, Micke! Skot om dig!

Mvh Lars
 
2010-12-15 17:15   seobserver
Ursäkta frågan men var har du fått upplysingen om att Lawrence var i Sahara, den källan är jag nyfiken på.
Men som sagt 13 dagar i öken utan vatten den köper nog få.
Trevlig läslista du gjort.
 
Svar 2010-12-15 18:31   explorermikaelstrandberg
Lawrence i Sahara, har jag skrivit det? Jag menade förmodligen den arabiska öknen, men tekniskt sätt, har jag skrivit så, så är det rätt. Han var ju stationerad i Egypten och lärde sig hantera kamel där.
 

Läs mer i bloggen

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Bestigning av Kilimanjaro, del 3, slutet

Kilimanjaro-dagboken, del 3


”Jag mår lite bättre idag”, sa Richard när vi alla samlades i mattältet för frukost. ”Jag tog en paracetamol och tro mig, de där tabletterna är magiska. Ingen huvudvärk, ingen feber, inga problem. De är så bra att jag vill bli försäljningsagent för dem i Kanada!”


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg