Porten till Sarek - Ett Soloäventyr i Nedre Rapadalen

Tjaktjajavrre, degraderat till vattenmagasin, och såhär strax innan vårfloden helt tömt på vatten. Isen ligger vrapperad över sjöbottnen. Ingen uppmuntrande syn. Snön är isigt hård och skidåkningen går snabbt den dryga milen upp till magasinets nordvästra hörn. Där viker jag in i skogen mot skoterspåret längs ”cykelstigen” till Laidaure.

Ruonekvagge - 5 dagar i blomster och fjärilseldorado

Lättare packning i Sarek

På den Sarekvandring som jag skrev om i ett tidigare inlägg bar jag 15kg på ryggen, vilket kanske kan låta lite för åtta dagar. Då ska man veta att av dessa var 6,5kg mat och 1,6kg kamerautrustning, så det skulle onekligen finnas potential att enkelt kapa vikten ytterligare med ett par, tre kilo. Maten var till stor del "vanlig" mat, vilket visade sig vara ett misstag i det varma vädret som blev, och var också huvudorsaken till att jag kortade ned turen till sex dagar. Maten blev helt enkelt dålig!

Bikepacking över natten

Cykling ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Jag har svårt att se hur jag skulle klara mig utan en cykel. Bilen skulle också bli svår att vara utan, men jag känner ingenting för den. Den är bara praktisk, och tyvärr allt för ofta nödvändig. Men cykeln och cyklingen hyser jag däremot varma känslor för. Jag antar att det är enkelheten i kombination med nöjet att färdas tyst genom den fria luften, och helt för egen maskin som är orsaken.

MUDDUS - En vintertur

Fem dagar vid månadsskiftet februari-mars skidade jag i södra delen av Muddus nationalpark, med start i Sarkavare i sydöst. Temperaturen hade legat ordentligt lågt i ett par veckor, men såg ut att börja mildras något. Landskapet, in till varje barr, var inbakat i snö. Väldigt vackert, men samtidigt väldigt svårorienterat.