Ja, då har jag och Muztagh Ata, isbergens fader, haft en sommarromans.
Solen strålade över oss nästan konstant när jag i 13 dagar kämpade mig uppför hans rygg. Det blev en blåsig natt på toppen men sen kunde jag ge mig ner i samma solgass. Det blev 3 natter over 7 000 m och efter natten på toppen, min GPS visade 7 516 m, var jag som alldeles förlamad i kroppen av svaghet så det var nära nog jobbigare ner än upp. 2 dagar behövde jag för att ta mig ner.
Nu behöver jag inte komma tillbaka. Nu räcker det. Nu har vi sagt adjö. Nu är jag på väg hemåt.
Topptältning - en del säger att det bara finns en människa som tältat på en högre topp, på Mount Everest, "men" han använde sig av andras utrustning mm när han tog sig upp. Detta ska visst vara världens högsta topptältning om man går helt solo, alpin stil, ingen hjälp osv. (Nu vet jag två andra men både körde expeditionsstil, dvs. med camps på berget i förväg).
Va? Kan det verkligen stämma??
Coolt i sa fall, - extraprofessionell toppliggare!
Väntar på en utförligare beskrivning.
En 7-helvetes prestation.
Jag antar att "nederlaget" på grushögen nu är helt bortglömt efter det här :)
En extraproffessionell uteliggare, minsann!
=:))
Det var strongt gjort och du har glatt många med dina fina berättelser, inte minst ur det kvinnliga perspektivet, grattis!