Etiketter:
Januari, Februari, Juni
2015:
Januari, Februari, Mars, Maj, Oktober, November, December
2014:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober
2013:
Februari, December
2012:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Augusti, September, Oktober, November
2011:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November, December
Anneli föreläser i Göteborg 13 maj
Boka här!!! Faktura kommer med posten.
Ni som har biljetter till föreläsningar, japp, de gäller för hela eventet! Anmäl er via länken och skicka mig ett meddelande eller sms att ni komer med biljett och namn, så ser jag till att det inte kommer någon faktura. Glöm inte ta med biljetten!
5:ans spårvagn mot Torp, hållpats Wealndergatan. Gå över ronden, fortsätt mot skogen och uppför en najs backe, 5 min. Parkering finns. Följ skyltar mot Lisebergsbyn och precis innan ni svänger in på campingen så fortsätter ni rakt fram och uppför backen istället.
Jag lägger in min facebook här så kan ni tjuvkika härifrån på eventuellt skvaller om eventet. Här är min hemsida som vanligt.
Här på utsidan har ni bara sett mina skrivna ord - här har ni mig i Go'kväll i SvT 1 den 2 maj. Dels en intervju men också slutet då jag äter hamburgare så det står häriga till!!
Årets Äventyrare 2011 #3
Det sägs ju att utmärkelsen Årets Äventyrare är en dörröppnare som äventyrare, att det är lättare att få spons och sånt. Okej tänkte jag, då testar vi!
Jag tog helt sonika tavlan under armen och gick en runda på mässan. Jag sa vem jag var, vad jag gjort, höll upp tavlan och sa att jag fått den dagen innan, att jag hade en blogg på Sveriges främsta forum för uteliv, att jag skulle skriva om helgen och att jag ville göra en kul grej av det här dörröppnargrejset och sa att om de vill får de stoppa nåt i min plastpåse och så kommer de med i mitt blogginlägg och om det är friluftsprylar så även på min hemsida under utrustningsspons. Ett in-real-ife-test för att se vad tavlan gick för.
Kvinnliga äventyrsskills äger!
Internationella kvinnodagen – då passar det utmärkt att lyfta fram mina lite mer kvinnliga hardcoreskills i bergen. När det blåser storm i bergen så klarar de flesta en natt. Efter två nätter brukar ungefär 80 procent går ner. Efter tre nätter går resten ner. Då sitter jag lätt en vecka till. Hur kommer det sig?
Det viktigaste är att jag fokuserar på att hålla humöret uppe. När man bangar så bangar man ju mentalt. I alla fall vanligtvis. Men även när det börjar hända andra grejer, förfrusna händer, trasiga tält och annat hårdvarufel, så har oftast mjukvaran, skallen och humöret, bangat redan innan. Tappar man den mentala orken orkar man inte hålla efter tältet och tältlinorna på samma sätt och det är lättare att tältet går sönder, eller man blir mindre noga med att få i sig tillräckligt med dricka, vilket kan vara meckigt eftersom det tar tid att smälta snö, och då blir man känsligare mot kylan, är man mentalt trött klarar man inte lika lätt att hålla efter händerna om man går ut för att fixa något osv., och vips så har händerna börjat bråka.
Så enligt min modell så är det av största betydelse att hålla sig på bra humör. Då är det lättare att hålla på nogsamheten och detaljerna, på med vantarna när jag går ut även om jag bara ska ut i en halv minut för att fixa en tältlina, och dessutom blir de där tältlinorna fixade. Så frågan är vad jag kan göra för att hålla mig på bra humör.
Jag har det bra för jag är bra på att fantisera. Jag kan krypa ner i sovsäcken och resa vart jag vill i tankarna. Nu har jag lite svårt att skriva det här då jag i höstas, när livet bråkade med mig här på hemmaplan, inte klarade att styra tankarna ens i fem minuter ibland, men i vanliga fall, när jag mår som jag ska, då är jag himla bra på det där. Så jag ligger och tänker på massa kul grejer som jag vet gör mig glad. Jag tycker mig uppleva att om man går in i det ordentligt, nästan som en slags meditation, så svarar kroppens signalsystem och hela kitet, på samma sätt som om man var där man var i tankarna. Inte lika starkt kanske, men systemet styr åt samma håll. Och det är bra, är man glad i kroppen så är det lättare att sitta och trycka i ett tält.
Dansa med änglar eller bara flytta dun mellan sovsäckar?
Det finns olika sätt att flytta dun mellan sovsäckar. Man kan göra saker på enkla sätt och så kan man göra dem på kul sätt.
Häromdagen gjorde jag på det enkla sättet. Jag blötte ner sovsäckarna där de skulle öppnas, klippte upp några centimeter, tog ut det blöta dunet och petade in det i hålet i den säcken som skulle få sig lite mer dun. Sydde ihop och in i tumlaren. Lätt som en plätt!
Idag var det dags igen. Idag gjorde jag på det kul sättet. Jag klippte upp hål direkt, körde in handen och tog en rejäl klump och petade in i sovsäcken som skulle bli lite varmare. Dunet yrde.
Då fick jag ett tokryck. Ett riktigt Annelitokryck!
Jag och mitt EV2-tält
Jag får mycket frågor om tältet jag använt de sista åren, ett Mountain Hardwear EV2, så nu får det bli ett blogginlägg om det. Jag skriver inte en vanlig produktrecension utan formar det efter de frågor jag får. Tänk på att det här är hur jag ser tältet utifrån mina behov.
Genrellt
Jag har flera olika tält för olika ändamål. Det här tältet har jag mest i bergen på turer då jag går ensam, vädret kan vara precis hur blåsigt som helst och den största utmaningen på turen helt generellt är att palla mentalt. Skulle jag köpa ett tält för att ha i huvudsak i svenska fjällen skulle jag välja något annat.
Storlek och vikt
Ca 104 cm högt, 120 cm brett och 265 cm långt. Ca 2,5 kilo men mitt blir lite tyngre då jag har 4-5 mm repsnören istället för de tunna tältlinor som kommer med. Repsnörena har jag i och för sig till annat också och hade ha behövt med i alla fall. Jag skulle gärna komma ner lite i storlek och vikt men man kan ju inte köpa tält som inte finns.
Repsnören som håller tältet på plats istället för tältlinor. Vanliga tältlinor syns som de tunna röda snörena bakom. De brukar jag inte ha med alls längre. De pallar inte lika busväder som jag pallar så jag vill inte tvingas bryta för att tältlinorna gav upp.