Utbildning i lättpackning?

det låter som en bra ide med lättpackning på shemat ju.
skulle nog vara ett helt år, så man fick tästa året runt ju.

själv har jag gått på endel fhsk med friluftsliv och den bästa var nog sjövik där lärde vi oss att leva enklare men mera mat i packningen.

så om kursen fanns på någon folkhögskola skulle ja inte tveka utan anmäla mig.

fast kan hålla med om att både här på forumet och på dom flästa fhsk är det väldigt mycket av att ha det senaste i prylväg
 
Ja det var nesten bare tull det jeg skrev og "off topic". Men på Fjellforum, den norske ekvivalenten til Utsidan, blir temaer som lettpackning ofte latterliggjort. Skillet går stort sett mellom folk fra byen og landbygda. Har ikke sett det samme her på Utsidan.

http://www.fjellforum.net/viewtopic.php?t=13113&postdays=0&postorder=asc&highlight=tung+sekk&start=0
http://www.fjellforum.net/viewtopic.php?t=11428&postdays=0&postorder=asc&highlight=tung+sekk&start=50

Ja, det är lite intressant med Norge, jag har hört liknande från andra om inställningen där. Det kanske inte bara är ett sammanträffande att mitt förlag, trots goda kontakter i broderlandet, inte hittat någon som vill ge ut varken Vandra Fjäderlätt eller Lättare packning från A till Ö där.

Jörgen
 
IMHO finns det två slags friluftsliv på andra sidan kjölen, dels dagsturarna med mycket lätt och komfortabel utrustning, ofta relativt långa dagar med många km under skidor eller stövlarna. Dels led eller turvandrarna som har synnerligen kraftig utrustning med sig och som framhärdar.
Att i det läget inte finna en vidöppen marknad för dina produkter Jörgen, kanhända känns frustrerande men slik er de!
När det gäller unga människor från Fhs i friluftsutbildning så vet de mycket mer än de flesta av oss om utrustning och dess bruk. Men givetvis kan de inte ha 20 eller fler års erfarenhet.....
Men som ledare med ansvar, måste man hålla marginalerna på rätt sida. Resultatet blir måhända inte UL i allt, utan även där en blandning som är funkis. Av de ungdomar jag stött på som går dylika kurser hade samtliga både läst och diskuterat Jardin m fl.
Klättrare och bergsmänniskor har alltid jagat det lättaste/hållbara. Det är inte alltid UL men det är funkis......
Sverige är litet och Utsidan är bara en liten delmängd även om den är relativt stor.
 
Med i diskussionen

När jag gick på en norsk folkhögskola såg jag att det fanns olika typer av elever. En del hade det allra senaste. Det viktiga var inte pris (i alla fall inte att det var billigt) eller om man hade användning för det, utan att det hade hög fillpower, lätt eller något annat man kunde skryta om. Andra använde en del utrustning som deras föräldrar använt när de gick på folkhögskola. Bägge grupperna hade nog lika mycket med sig. Där den första sparade vikt på titanskedar, lätta regnjackor, dunsäckar med den högst fillpower man kan hitta på marknaden förlorade de vikt på att ha med sig en del extra saker som kan vara bra att ha. Den andra gruppen däremot kom med syntetsäckar som var över tio år och även på sommaren hade de kraftiga goretex jackor som var anpassade för vinter. En stor skillnad var hur mycket man var beredd på att lägga på utrustningen.

Jag var och är i den sista gruppen. Min syntetsovsäck är 15 år gammal, men den fungerar även om några möss åt på den under en tur och jag skulle kunna spara minst 0,5 kg på att byta till en dunsäck på sommaren. Mitt tält är ett fyrasäsongstält, även om jag kan spara en del vikt på att köpa ännu ett som bara är för tre säsonger.

När vi pratade om utrustning på folkhögskolan var vikten helt klart en del av argumenten tillsammans med att kunna använda det alla säsonger och inte bara tre, funktionalitet och hållbarhet.
 
Jag tror förstås att (blivande) guider och färdledare är en riktiga karlakarlar, som kan bära 50 kg och lyckliggöra tio kvinnor om dagen.
Så om de behöver tillägna sig lite lättpackningsprinciper så kan det ju vara inte för egen skull, utan för kundernas, för att kunna ge vettiga råd. En tung packning kan för många nybörjare betyda avbrott eller avsmak.

När jag besöker Lättpackning kan jag få för mig att jag med min 15-kgs-packning för tio dagar i fjällen (eller åtta dagar i Alperna) är hopplöst fast i traditionella tänkesätt. När jag så besöker Fjällvandring och tar del av råden från relativt erfarna vandrare till nybörjare inser jag att rätt många har kraftiga marginaler att ta av. Jag tittade nyligen också i STFs fjällhandbok från 90-talet nån gång, och fann packningsråden i beskäftigaste laget. Det är väl från sådant som folk
får sina föreställningar. De föreställningar jag bibragtes för längesen, av fjäällvandrande bekanta, var tillräckliga för att avskräcka mig helt i många år.

På kontinenten har det sagts mig att de som bär lättast på turer ofta är guiderna. Det kanske inte går att jämföra för då handlar det mest om en- eller tvådagsturer med toppbestigningar. Jag möter emellanåt vandringsgrupper med någon accompagnateur, där den sistnämnde alltid talar om för mig att jag har för lätta skor. Dock har alla deltagarna lättare packning än jag eftersom de går mellan stugor, medan jag oftast tältar.
 
Ja det var nesten bare tull det jeg skrev og "off topic". Men på Fjellforum, den norske ekvivalenten til Utsidan, blir temaer som lettpackning ofte latterliggjort. Skillet går stort sett mellom folk fra byen og landbygda. Har ikke sett det samme her på Utsidan.

http://www.fjellforum.net/viewtopic.php?t=13113&postdays=0&postorder=asc&highlight=tung+sekk&start=0
http://www.fjellforum.net/viewtopic.php?t=11428&postdays=0&postorder=asc&highlight=tung+sekk&start=50


Ja, rätt gulligt; jag deltog ju också i den första tråden. I den andra tråden diskuteras minimering av en packning för fem dagar och jag tror det handlade om en totalvikt, på ryggen, av c:a 7 kg. En säger, OJMR, att han bär tre gånger detta eftersom han inte vill offra komforten för några futtiga grams skull. Futtiga gram = 14 kg?
I den första tråden inleder trådstartaren med att löjliggöra sin egen karikatyr, tydligen eftersom verkligheten är svårare att bemöta, eller rentav hotfull. Nog har vi sett en del av sådant här också?

Camoscios Regel: "Den som säger 'gramjakt' eller 'gramjägare' har förlorat".

Att inte lättpacknng är något som diskuteras särskilt mycket i Norge torde dock mest bero på vandringskulturen. Denna domineras, speciellt i Sydnorge, av korta turer mellan stugor - nästan alla tältare jag träffar är utlänningar, danskar, tyskar, nederländare, britter, svenskar. Om jag skriver till någon DNT-ansluten förening och frågar om tänkta etapper utanför T-lederna får jag aldrig svar.

Träffar man på en norrman med tält handlar det oftst om en toppbestigning. På Fjellforum frågades en gång på Fjellvandring om sommarplaner och jag var en av de få som avsåg att vandra, inte bestiga toppar.
 
själv har jag gått på endel fhsk med friluftsliv och den bästa var nog sjövik där lärde vi oss att leva enklare men mera mat i packningen.

Sjövik är väl ändå tungviktarskolan om någon med egensydda kläder i vadmal, hemsnickrade mesar och egenslöjdade träskidor!?
 
Träffar man på en norrman med tält handlar det oftst om en toppbestigning. På Fjellforum frågades en gång på Fjellvandring om sommarplaner och jag var en av de få som avsåg att vandra, inte bestiga toppar.

Jag har bott i Norge i snart åtta år och jag lider fortfarande av mobbingen jag utsätts för för att jag vandrar och inte bestiger berg, för att jag sover under bar himmel (eller under en tarp) och inte sover i DNTs hytter! Tarp i Norge heter Gapahuk och är starkt förknippat med jakt och jägare.

Andra vanföreställningar som ibland förekommer!

På högfjället kan man bara ha fjellskor, gympadojer är för ömfotade kvinnfolk som borde ha stannat hemma!

Tarp på fjellet är direkt livsfarligt då man måste ha ett tunneltält eller kupoltält (allt annat blåser ju bort)!

Och som en föregående talare säger om UL i Norge, det är mest för veka kvinnor som borde veta bättre än att ge sig ut på fjellet - har jag hört :)

Jag själv stortrivs att vandra i skogen, med mina gympadojor, min tarp och min i övrigt lätta packning och har ingen önskan om att bestiga varje topp inom räckhåll.

/Andreas
 
Sjövik är väl ändå tungviktarskolan om någon med egensydda kläder i vadmal, hemsnickrade mesar och egenslöjdade träskidor!?

ja man ändå lära sig leva enklare än andra och man kunde lätt laga sin utrustning.
fast på alla kurser jag har gått så är det att man lastar med sig mera än man behöver ju.
jag har på senare tid gått från att vara pryltokig till att prioritera bort det som jag inte använder till att ha prylar som funkar till det mästa.
 
ja man ändå lära sig leva enklare än andra och man kunde lätt laga sin utrustning.
fast på alla kurser jag har gått så är det att man lastar med sig mera än man behöver ju.
jag har på senare tid gått från att vara pryltokig till att prioritera bort det som jag inte använder till att ha prylar som funkar till det mästa.

"Mer än man behöver..."

Ur ett överlevnadsperspektiv eller ur ett friluftsperspektiv?

Maskingevär eller vandringsstav?
Kaststjärnor eller fiskespö?
Brända Jordens Taktik eller Leave No Trace?
 
Att ha vandrat en hel dag, känna sig nöjd med dagens vandring och sevärdheter, mot kvällningen se sig om efter (den perfekta) lägerplatsen, slå läger, samla ihop ved och tända en eld, slå upp tarpen, göra i ordning sova-sakerna, slå sig ned vid lägerelden och fixa kvällens goda middag, medan man äter den så njuter man av utsikten, stillheten och känslan av naturen, kanske fixar lite med packningen, vårdar fötter, ser igenom dagens fotografier i kameran, gör sig klar för natten, för att sen somna stirrandes på stjärnorna, man vaknar upp till fågelkvitter rör på sig sakta och sträcker på sig, ser kanske ett rådjur eller en hare hoppa förbi utanför lägret, för att kliva upp, fixa morgon te och frukosten, njuta av den, bryta läger för att sen vandra en ny dag mot nya mål och upptäckter - det är livet det...

Jag vill ut nu!

/Andreas
 

Liknande trådar


Fjälledarens tips: Så packar du lätt och når längre

Ibland får man ut mer av naturupplevelser när man tar ut svängarna. Fjälledaren Oskar berättar hur han hittar en större frihetskänsla utomhus.