Genomskott eller inte?

Det finns som bekant lite olika åsikter om genomskottens vara eller inta vara vid jakt.
Personligen är jag starkt för genomskott enär de underlättar vid eventuella, och tyvärr ibland oundvikliga, eftersök.

Vad anser ni och varför?

//Björn
 
Odugligt!

Kulans uppgift är att överföra energi från laddningen till djurkroppen! Genomskott betyder att kulan misslyckats med sin uppgift!I värsta fall så resulterar genomskott i att annat vilt eller hund eller jaktkamrat träffas av fragment. Om man regelbundet får genomskott så är det dags att byta kula till en som expanderar bättre= överför energi bättre=minskar risken för skadeskjutning!
 
Nja............

Genomskott bör rimligen förutom blodspårsmöjligheten göra att det nervrikare ytterlagret på andra sidan även det hjälper till att sätta bytet i chocktillstånd. Mao är jag för genomskott. Om kulan skall ge tillräcklig effekt på 1/2 sträckan, talar vi oftast om kulor som ger en stor köttförstöring, i syfte att ge stor chock, splittring och stor volym på sårkanalen. En tung, grovkalibrig kula ger en stor rejäl sårkanal och ett rejält blodspår utan att för den skull ha kraft nog att gå långt därefter.
Efter att på 3,5 m avstånd sett effekten av en snabb, splittrande kula, som pga dålig jägare missat sitt mål och landade mitt ibland oss med mycket fatalt resultat, föredrar jag ballistiskt ogynsammare kulor med kortare D-max. Speciellt som knall och fall skotten verkar vara mera frekventa med väl placerade träffar.
Så förutom mera kött, mera spår och kortare D-max så har tunga, långsammare kulor den fördelen att efter genomskjutningen går kulan inte vidare långt. Dessutom frestas man inte att skjuta på böjen av haubitsbanan.
Min 25-öring.

Go jakt

Johan K
 
Diskussionen är igång, bra.

Jag anser nog att energifrågan är något överdriven. Kulan skall trasa sönder nödvändiga organ (hjärta, lungor etc.) i djuret så att det dör snabbt, därom är vi nog ganska ense. Förespråkarna för genomskott - däribland undertecknad - anser att ett bra blodspår är trevligt vid ett eventuellt eftersök (alla skjuter inte som gudar och följaktligen kommer
vi alltid att ha eftersök i viss utsträckning), eftersom det underlättar ganska duktigt.

Energiavgivning, i den mån man nu kan tala om den, sker vid den mekaniska förstörelsen av vävnad i djuret varför man kan anse att den kula som precis går igenom och stanna i skinnet ligger på marginalen. Om den precis räcker till vid skott i mjukdelar, håller den då måttet om den måste passera ett ben eller två på sin väg mot det vitala??

//Björn
 
Shot thru

Gomez is absolutely right. The rifle bullet for hunting purposes always should stay within the body of the animal. The reason for this is that otherwise a lot of energy is lost in the air instead of staying in the body doing it's work there. The complete opposite goes for the hunting arrow, where you can gain a lot through clean-trough-shots, since the hunting arrow does not work by leaving the energy in the body. Instead it should pass through as easy as possible to maintain and keep open big bleeding areas. A bullet increases it's diameter in the body to open up a large bleeding area in the lungs, but the arrow tipped with a broadhead does not need a lot of energy to penetrate, since the effect of the sharp edges of the broadhead works in muscular tissue the same way a knife would if pushed into a rubberball. So answer to the question of clean-through-shot is no for the rifle-bullet, yes for the hunting arrow.
 
Punktera

Jag antar att det är älg vi pratar om.
De allra flesta älgar skjuts/dödas med lungpunktering,
även om etiken säger, att hjärtskott är det skonsamaste och att ett välriktat skott i nackkotpelaren är direkt dödande.
Anser personligen att det inte behövs mycket till kula för den uppgiften. Den skall klara ett revben vid inträngningen utan att helt expandera.
Vad gäller björn, har kulan en något tuffare uppgift, tjock päls, kraftigare hud och ben. Recept; tyngre kula som håller ihop ännu bättre.
Men om det skall bli någon chockeffekt för nervsystemet (djuret blir kvar på plats), måste kulan expandera inne i kroppen.
 
Diskussionen gäller väl inte enbart älg utan allt vilt man skjuter med kulvapen.

Som jag ser det skulle det ideala _kunna_ vara att använda en tunnmantlad kula med lödd kärna så att den snabbt expanderar, men samtidigt håller ihop. Kombinerar man en dylik med en i övrigt bra kulkonstruktion med en avpassad fart erhåller man god vävnadsförstöring (kraftig blödning) samtidigt som man får genomslag: bra.

Om man alltid och endast eftersträvade energiavlämning i viltet skulle väl varmintkulor laddade till fantasifarter vara det ideala, så frågan är varför vi inte använder dem till all förekommande kuljakt.

Man kan också fråga sig varför inte merparten av proffsjägarna i afrika använder expanderande projektil mot s.k. farligt vilt, utan helmantlat om det nu är så att energiavlämning är den stora dödande faktorn.

Jag tror att man begår ett grundfel om man betraktar energiavlämningen i viltet enbart genom att titta på huruvida kulan stannar kvar i djuret, eller ej. Det är fullkomligt uppenbart att en kula från en 222 Rem kommer att stanna i ex.-vis en älg medan en kula från en 375 HoH förmodligen inte kommer att göra det. Har då 222:an avlämnat mer energi än 375:an? -Nej knappast!

Tycker du att det var en dålig parallell?
Ta då och ladda ner 375:an till så låg utgångshastighet att den teoretiskt inte kommer att orka igenom älgen, utan nätt och jämnt orka fram till huden på utgångssidan. Kommer den nu att döda bättre för att den avlämnar all sin energi? Nej, den hårdare laddade kulan kommer att förstöra mer vävnad på sin väg genom djuret och därigenom orsaka kraftigare blödning och effektivare döda djuret.

-Men han är ju inte riktigt klok, så kan han ju inte resonera!!

Jo, de facto kan jag det, men jag är inte helt obstinat.
Givetvis är det så att en kula som expanderar till en större diameter och håller den tvärs genom djuret är bättre än en ickeexpanderande eftersom den förstör mer vävnad och orsakar större blödning. Frågan om genomslag är egentligen bara en fråga om att vilja ha marginalerna på sin sida. Om man använder så grov kaliber som möjligt med moderat fart på kulan närmar man sig ett idealtillstånd där man orsakar kraftig blödning, dock utan att kulan går särskilt långt efter att eventuellt ha lämnat djurkroppen.

Potatiskastarna torde ha en given framtid.

Det blev långt och förmodligen inte särskilt sammanhängande; jag ber om ursäkt för det om det är så att någon bara stör sig på det och inte på innehållet.

//B
 
Lätta / tunga kulor

Jag håller med dig Björn, om att en grov och långsam kula är så nära idealet man kan komma när det gäller älgjakt.

En liten (<8 mm) och snabb (>800 m/s) kula förstör visserligen mycket vävnad och dödar nog effektivt men den förstör också mycket kött i onödan. Efter en fullträff i bogen rakt från sidan med tex. en 30-06:a brukar det inte finnas mycket kvar på någondera bogen som duger till människoföda. Kulan brukar rätt ofta stanna under skinnet på utgångssidan. Ingångshålet är inte större än den oexpanderade kulan och blödningen utåt brukar vara rätt liten. Vid dålig träff och eftersök kan man få spåra långt innan de första blodspåren hittas.

En grov och långsam kula tex. 45-70 (11,6 mm, 26 gram, 520 m/s)gör ett ordentligt ingångshål. Kulan är ju oexpanderad lika stor eller större än en expanderad kula av kaliber 30. En expanderad kula av kaliber 45-70 brukar vara ca. 22 mm i diameter. I de flesta fall brukar kulan finnas under skinnet på utgångssidan. Köttförstöringen blir klart mindre än med en snabbare kula. Kulan "borrar" bara ett stort hål. Av de 9 älgar jag skjutit med 45-70:an har endast en sprungit över 100 m efter träffen. Den träffen var åt helsike för långt bak (i levern). Den låg ca. 150 m från skottplatsen, ur stånd att resa sig. De flesta har fallit inom 50 m från skottplatsen.

En annan fördel med grova kulor är att du ser var du träffar. I alla fall 45-70:an "markerar" tydligt träffen. Det brukar komma en blodstråle fån ingångshålet som från en trädgårdsslang. En annan fördel med tunga och långsamma kulor är att de är okänsliga för träff i kvistar och sly.

En nackdel finns dock, och det är att förhållet på en springande älg på litet längre avstånd blir större än vad man kunde tro.
 
Rörelsemängd

Som jag förstått det så är det rörelsemängden som dödar, alltså fart gånger massa (mv) inte fart gånger fart gånger massa (mv^2/2). Att prata om rörelseenergi är att överskatta fartens betydelse.

Rörelsemängden i kulan svarar mot rekylen i axeln, vilket gör att det känns ännu lite rimligare, ju hårdare stöt i axeln, desto mer "effekt". Rörelsemängd är i princip det samma som våra vänner amerikanerna kallar "stopping power", vilket leder till stora kalibrar...

Om man tror på detta med rörelsemängd innebär det att vikt är lika intressant som fart på kulan.

Sedan vad det gäller genomslag, en kula som går igenom har tappat större delen av sin rörelse energi. Om den går i 800m/s innan och 200m/s efter, har den tappat nästan 90% av sin energi (dock "bara" 75% av rörelsemängden). Hur som haver så gäller det nog för de flesta kulor som går igenom att de tappat större delen av sin fart. Visst kan man sedan väga fördelarna med att vara "säker" på att landa de sista procenten i djuret eller vara "säker" på bra spår möjligheter.

Genomskott:
+Penetrerar allt på sin väg, större chanser till att vitala organ kommer i vägen.
+Goda spårmöjligheter
-Ändrad kulbana efter träff (=risk)

Skott som stannar
+Det träffade området får all rörelsemängd.

Att jämföra 222:eek:r med .375 är väl mest larvigt, ska man jämföra något så är det väl kulor med ungefär samma vikt och fart men med olika egenskaper (uppsvampning).
 
genomskott eller ej?

I have a feeling that there's a lot of opinions going around here with too little fact to back it up.

African big game is very hardy, and in comparison a greater kudu, wich is the size of a scandinavian moose, to hunt and effectivly kill such an animal as the greater kudu demands the use of a heavier caliber weapon than is the case for moose.

Bodies of african big game are difficult to penetrate and that is the reason why professional hunters do not use hollowpointed ammunition. For example, the ribs in the ribcase of an african cape buffalo or a giraff, has almost no space in between at all. A hoolowpointed bullet would perhaps not penetrate the lungs and therefore only wound the animal.

In the case of swedish game such as roe, moose or deer, using a full jacket bullet would not create a big enough cavity to produce a quick kill. You then could say that it's a lucky thing that the bullet goes right thru creating a bleeding wound on both sides, since the search for that animal will take very long.
 
Lättskjutet

Nog är det så, att älgen är ett mycket lättskjutet vilt. Huden är tämligen tunn. Skulle gå utmärkt att skjuta med rådjurskaliber.
Teoretiskt, kan både en lätt och en tung kula förmedla exakt samma mängd energi (joul), men den lilla kulan måste kanske fördubbla sin hastighet för att uppnå detta tillstånd.
En liten varmintkula som exempel, skulle explodera, innan den kommit innanför huden på en älg. Mantelns tjocklek, har en viss betydelse.
Dessutom bromsas en lätt höghastighetskula fortare (vobblar och slår sönder kött), medan en tyngre kula med lägre fart, har längre bromssträcka, utan att vobbla, detta trots att de hade samma anslagsenergi vid själva hudträffen.
Därmed inte sagt att extremt tunga kulor är bättre, men en anpassning av kultyp till vilket villebråd man för dagen jagar, ser jag som en självklarhet.
Till älg är 9-12 gramskulor mycket lämpligt och hastigheten vid själva anslaget (träffen), kan då vara tämligen låg, med fina genompenetreringar, där kulan återfinns i huden på andra sidan, vilket jag ser som idealet.
/Björn
 
Jag är nog av den åsikten att rörelsemängden har större betydelse är rörelseenregi i sig.

Kommentar ang. stopping power: brukar vara rörelsemängd multiplicerat med belastning, d.v.s. man tar hänsyn inte bara till fart och kulvikt utan även till kulviktens fördelning på tvärsnittet; en lång, tung kula är bättre än en kort och tjock enär man får bättre penetration.

Kulan förlorar sin rörelseenergi dels genom deformation av kulan, dels genom deformation av penetrerat medium. Det ideala blir således en mjuk kula som behåller uppsvampad form och tillräcklig längd för att kunna penetrera tillräckligt djupt för att förstöra vitala organ.

Energiförändringen m.a.p hastighet står i proportion till rörelsemängden och därmed till kulvikten. Således kommer en lätt kula att förlora sin energi snabbare än en tung och därmed vara ett önskvärt val fär de av oss som vill att kulan skall stanna kvar i djuret. Vi andra väljer så tung kula som möjligt i aktuell kaliber och står ut med en krokigare kulbana och lägre utgångsfart, men får i gengäld bättre penetration vid samma energi; lätt som en plätt - nästan...

Kan vidare hålla med om att 222/375 jämförelsen var korkad, men man lever väl för att irritera sin omvärld, eller hur.
Givetvis skall korrekta jämförelser göras m.a.p. likhet i någon mån; energi, kulvikt, utg.fart etc.
Det jag ville lyfta fram var det i mitt tycke dåraktiga i att utan eftertanke framhärda för en åsikt in absurdum bara för att den är gängse.

B. Ljung: vilken kaliber åsyftar du då (9-12g kulor)??
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.