Debatt: Måste vi ta bilen till friluftslivet?

Debatt:

Måste vi ta bilen till friluftslivet?





- Bilåkandet ökar under pandemin.



Efter en lång dags vandring och tältnatt äter vi frukost vid en lägerplats.

En bil närmar sig och ur stiger ett sällskap utan vandringskläder.



- Får vi slå oss ned. Vi är inga vandrare men tycker det är trevligt att åka ut i naturen och fika, säger sällskapet.



Skåneleden har många utmärkta lägerplatser med vindskydd. De ligger nästan alltid bredvid en parkering. Det har inneburit att lägerplatserna fylls av bilburna turister som endast behöver vandra 50 meter till tältplatserna.

Med bilen ökar även mängden sopor som bärs ut i naturen. Resultatet blir ofta överfulla soptunnor där skräpet vid sidan om kärlet.

Vi måste fråga oss om intentionen med ökad tillgänglighet till friluftslivet skulle utmynna i ökad bilism.

Det blir lätt hänt att tiden som spenderas bakom ratten överstiger den i naturen.



Överskattad tåghajp



Bilden av friluftslivet som en stor bilparkering överensstämmer med forskningsstudier.

Under pandemin ökade bilåkande till friluftsaktiviteter, visar flera forskningsstudier.



Studierna visar att pandemin skapat ett ökat intresse och aktivitet. Samtidigt har bilen blivit det huvudsakliga transportsättet till naturen.

Bilen har även tidigare varit det mest använda transportsättet för att komma ut i naturen, men pandemin har förstärkt trenden.



En av orsakerna till det ökade bilåkandet är allmänt dålig kollektivtrafik till friluftsområden.

Många friluftsområden har få eller i vissa fall obefintlig kollektivtrafik, visar studierna.

Vi som ofta vandrar Skåneleden har märkt av svårigheterna med att kunna anpassa evenemangen till kollektivtrafiken.

Vill du kunna använda kollektiva färdmedel återstår oftast enbart rundvandringar.

När vi arrangerar längre vandringar med olika platser för start och mål, återstår oftast billogistik. Vid användning av billogistik behövs minst tre bilar och ett jäkla pysslande.



- och alltid är det någon som blir sjuk, i sista stund.



Att vänta på buss och tåg går väl an under sommaren, men det är inte lika roligt en regnig höstkväll.

Dessutom har de kollektiva färdmedlen sämst tillgänglighet under helger, när frilufsare vill ut i naturen.



Resebarometern är en landsomfattande undersökning över medborgarnas resvanor och visar att bilåkandet ökat under pandemin.



- Endast 13 % av alla svemesterresor sker med tåg, enligt Resebarometern.



Enligt Resebarometern sker de flesta resor inom landet med bilen, trots all reklam för ett ökat tågåkande.

När det kommer till kollektiva färdmedel är de anpassade efter arbetspendling på vardagar, enligt länsstyrelsen.



Trångt om saligheten



- Det ökade bilåkandet har inneburit stor trängsel på attraktiva friluftsområden.



Trängseln har inneburit att Söderåsens nationalpark i Skåne, har skapat en karta som pekar ut särskilda områden där du kan få uppleva naturen ostörd.



Problemet med Söderåsen och andra populära naturområden är att huvuddelen av turisterna ska besöka exakt samma område.



På Söderåsen heter området Skäralid och där uppmanas besökarna att parkera utanför nationalparken och använda pendelbussar till entrén.



Österlen i Skåne drar turister från hela landet. För att sprida ut turisterna jämnt över bygden har Simrishamn kommun utelämnat de mest populära badplatserna på sin karta.

Exemplen är många där alltför många bilar skapat en ohållbar situation. Dock verkar inte uppmärksamheten ha påverkat resvanorna i någon större omfattning.



Klimatsmarta vandringar



En lösning mot bilträngsel är att ta tåget direkt till naturen och där inleda vandringen.



- Därifrån vandrar du mellan pittoreska stationssamhällen i ljuv natur, skriver Västra Götalandsregionen.



Eller som vi Skånevandrare gör, avslutar med pizza och öl.



Om vi ska kunna ta milleniemålen om klimatproblematiken på allvar behövs lösningar som minskar bilberoendet till friluftslivet.

Lösningar som kräver en förändrad tidtabell, bättre anpassad till frilufsares agenda.



Text: Anders Hermansson
 
Väldigt bra inlägg. Jag kan nog som vanligt argumentera för olika sidor i debatten, och kommer inte sluta köra bil, snarare tvärtom. Sen finns ju Sarek & Padjelanta oxå, och många andra liknade ställen, om man vill ha ödemark.
 
Och om jag ser mer än 2 bilar på parkeringen så åker jag vidare ... Det finns stora mängder med fina ställen att besöka i Sverige, och mängder med småvägar som går förbi en sjö där man är helt själv. Enorma möjligheter att hitta fin natur utan "trängsel". Att väldigt många åker till samma ställe är väl konstigt och lite korkat.
 
TS inlägg var jobbigt att läsa med alla dubbla och trippla radmatningar,

men när jag väl kommit igenom så håller jag delvis med TS - det vore bättre för friluftslivet om start-och slut-
platser var tillförlitligt tillgängliga med allmänna kommunikationer. Men nu under pandemitid så har ju upp-
maningen varit att i görligaste mån undvika kollektivtrafiken för att förbättra den sociala distanshållningen.
Och då får vi ha förståelse för att färska friluftare tar bilen ut i spenaten - de uppfattar det ju som att de följer
och håller sig till myndigheternas uppmaningar. Det kommer att gå över med tiden när Svemestervurmen
ebbar ut och de återgår till Mallis och Thailand...

Själv minns jag med nöje en långpromenad under postgymnasial forntid - när vi återsamlades från flera håll
(olika högskolor, militärförband och jobb i något fall) för att gemensamt ta oss de knappa 5 milen (fågelvägen!)
över en helg från Falerum till Ulrika, via Rimforsa (där några sena anslöt). Vi åkte rälsbuss från Linköping till
Falerum - och tog bussen från Ulrika tillbaks till Linköping - det var en perfekt upplagd reunion.
Och så bekvämt för alla att inte behöva krångla med skyttlande av bilar etc. Till/från Linköping åktes det nog
på lika många sätt som vi var deltagare i gruppen; VPL-10, vanlig SJ-biljet, lokalbuss, bil etc etc. En lokalt
studerande cyklade med ryggan påtagen ner till jvg-stationen. Själv åkte jag till LiTH med min dåtida hobbybil,
en Triumph Spitfire, med ryggsäcken fastbandad på bakluckans bagageräcke... För träffas det skulle vi
- och allmänna kommunikationer var det normala på den tiden... Så borde det kunna vara nuförtiden också.
/Odd
 
Som boende i Skåne känner jag verkligen igen det som TS beskriver. Även jag tar gärna bilen om jag ska förflytta mig mer än 1-2 mil. Det är en slags bekvämlighet som de flesta av oss vant oss vid. Men om så många vill ut i naturen som det har blivit nu så håller det inte - åtminstone inte här längst i söder. I Lunds kommun har vi en Naturbuss som går förbi vissa fina områden. Jag vet inte hur pass anlitad den är men gissar att den fått ett uppsving. Men att förändra folks (dvs våra) vanor kräver både tid och beslutsamhet.
 
Radbrytning görs med 1 rad endast, och inte efter varje mening. Jag gav upp att läsa efter rubriken. Gör om, gör rätt.

Svar på rubriken:

JA, bil ska man åka hela tiden. Tåg och buss håller inte tider, är fulla med ovaccinerade ungdomar och är inte prisvärda.
 
Att fler åker bil under en Corona-pandemi är ju helt i linje med myndigheters rekommendationer för att minska smittspridning och det kan jag ha full förståelse för och tycka är bra ur samhällsperspektiv. Hoppas att det kan ändras till mer kollektivtrafikburna utfärder efter pandemin men vi är inte igenom den ännu, vaccin till trots. Delta-variant och mutationer sprids fortfarande.
Ang kollektivtrafik till naturområden så är min erfarnhet att det på tider då de felsta är lediga dvs helger är sparsamt med bussar "ut på landet". Mycket kollektivtrafik har fokus på att transportera till och från skola och jobba, dvs vardags-morgon och -em/kväll.

Varför ska folk inte få ta bilen ut och fika då och då? Alla är inte hardcore naturmänniskor så vandrar mil per dag. För en del är en bilburen picknick en stor naturupplevelse och det kan vi väl unna dem.
Mina föräldrar som är 70+ har i pandemitider roat sig med "hitta ut" (ett av nutidens bästa folkhälso-initiativ), inte milslånga promenader per dag utan ett par kontroller per utedag och de tar bil till resp område. De kommer ut, får daglig motion (både kropp och hjärna) och omväxling mot att sitta hemma, då inte släkten kan umgås på samma sätt som tidigare.
Kanske några bilburna picknickare tycker det är så trevligt att de vandrar längre sträckor framöver - alla får väl börja någonstans.

Det är tråkigt att folk ställer sopor bredvid en redan full soptunna och hörde ett radioinslag om att det märkligt nog blir renare utan soptunor än med, för då tar de flesta hem sina sopor igen. Finns en full tunna ställer tyvärr många sina sopor bredvid och nyfikna, hungriga djur/fåglar tillsammans med vinden sprider soporna.
Även om det blivit trendigt med plock-nick (utförd då man plockar skräp efter andra) så räcker det inte till i populära områden.

Utfärd är väl ändå mer av en "då och då-aktivitet". Jag skulle mer vilja få bort regelbundna korta bilresor (t ex dagliga <5km till jobbet/skolan/träningen) - det kan de flesta cykla, eller kanske ta kollektivtrafik.

Bara för att man sovit över på ett ställe, kan man ju inte ha ensamrätt på stället utan får med lagom avstånd dela på platsen med andra besökare. Allemansrätten medger inga tillfälliga stora revir.

Det jag däremot kan invända mot är de som ställer upp sin husbil/husvagn och står kvar i många nätter i rad med förtält och liknande. De borde köra till en ställplats istället och på flera ställen finns nu förbud mot husvagn och husbil, ibland bara nattetid och ibland dygnet runt och höjdbegräsnande bommar som blockerar infart.

/Patrik

(Instämmer med att det är svårläst med så mycket luft som i första inlägget, minska radbrytningarna)
 
Bil är bekvämt och effektivt. Men för prisvärt. Jag har läst nånstans att mer av hälften av svenskarnas bilåkande sker på fritiden. Även jag och min familj åker mera bil nu under pandemin än tidigare.

Hur skall bilåkandet kunna strypas?

Vi bor i Bagarmossen i kanten av friluftsområdet Nackareservatet. Utnyttjandet av området har enligt min bedömning ökat minst 100% under vackert väder dagar nu 2020 och 2021. Många går eller cyklar hit hemifrån helt enkelt eller åker T-bana och buss. Lite mera trångt på bilparkeringar intill skogen men inte lika stor ökning som folk i terrängen. Stadsnära natur har varit ett andningshål under Covid 19.

Bra start på tråden även om radbrytningarna störde hoppas på fortsätta inlägg framöver.

Thure
 
Ifall jag inte bara går eller cyklar så kör jag bil dit jag ska.Inte till och från jobbet,bara på fritiden.Oftast för att komma ut till ställe som betecknas som friluftsliv. Vår gemensamma körsträcka i famlijen är drygt 1500mil,då får man räkna in att sambon relativt ofta åkte bil till jobbet ändå,vilket inte sker längre. Ser ett storstads-eller bara stadsperspektiv på resonemanget,som det nästan alltid är på Utsidan.
 
Vi har liknande situation Britt. Även om vi bor i ett storstadsområde. Vi har ett fritidshus som ligger ca 8 km från närmaste affär. Därmed så kör vi mera bil till och från affärer när vi vistas i fritidshuset. Med lite planering hade det förstås varit vettigt att storhandla mat med direktleverans till fritidshuset och sköta småhandlingen uteslutande med cykel. Det finns sätt att minska bilkörningen oavsett om man bor i glesbygd eller mera urbant.

Svårare förstås om man bor ensligt. Det tror jag alla är medvetna om.

Infrastrukturen i Sverige bygger i mycket på bil. Det är inte hållbart i den klimatutveckling vi har globalt.

Thure
 
Priserna på kollektivtrafiken alltså, de behöver subventioneras så in i h-ete för att konkurrera med bilen. Eller så får bilägare klimatkompensera för att täcka upp de osynliga miljökostnaderna.

Jag åkte tåg och buss Stockholm till Kvikkjokk. 1800 spänn enkelväg. Sen åkte jag bil tillsammans med vänner hem. 300 spänn i bensinkostnad för min del, 120 mils resväg. Visst att det är många andra mer dolda utgifter för bilar men det är ändå såna här jämförelser man gör hela tiden som gör en väldigt väldigt sugen på att skaffa egen bil (tyvärr).
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.