Jag gick från Ramundeboda till Ånnaboda. Etapperna var c:a 1+3+2+2 mil. Jag utgick från Laxå. Under mitt letande efter gångvägen i anslutning till E20 stannade en bilist och undrade om det var jag som frågat om vägen i kiosken. Det var det, och därmed fick jag skjuts. Turen började 14 på eftermiddagen, därav den korta första etappen.
De officiella etappbladen tycks ha övernattning i bägge ändar - även om jag aldrig skulle vilja övernatta i Ramundeboda eller - än mindre - Ånnaboda (strax innan finns ett fint ställe, dock).
Sixtorp kunde accepteras med tvekan.
Ypperliga läger hade jag vid Bäckelid, en trolsk bäckravin, och Tväggeläten (?) c:a 3 km från Leken (vid E18). Jag använde tält. Utanför rastplatserna såg jag en enda rimlig lägerplats på hela turen!
Vattnet verkade överallt vara klart och av god kvalitet, även om jag tillsatte Micropuur fördetmesta. Bara Tväggeläten hade aningen mörkt vatten, så där filtrerade jag. Man får vara försiktig vid tjärnarna där, det är tvärdjupt.
Det var fattigt med djur. Jag såg massor med älgskit men ingen älg. Två bäverdammar - den nära Sixtorp hade framtvingat en omläggning av leden - men ingen bäver. Dammarna var det nya för mig, turens behållning. Vad de rackarna ställer till med!
Terrängen var mer kuperad än på Östgötaleden och mycket mer än på Sörmlandsleden -
Sörmland är fastlandets näst flackaste landskap. Branta backar ibland, för vilka det varnades på skyltar. Jag gick försiktigt eftersom jag inte hade stavar. Det var också långa sträckor med plank. I det våta vädret är sådana obehagligt hala. Bara några meter före tredje etappens slut halkade jag och satte mig på rumpan. Tyvärr höll jag högerhanden så lågt att den hann före rumpan till marken. Jag ådrog mig därmed mitt livs andra radiusfraktur, min förra var på vänster hand.
Sista etapp gick jag utanför spängerna hela tiden. Man blir skitigare om fötterna och den smutsen i kombination med fotsvett är ingen höjdare. På nästa lågandsvandring tar jag antagligen stavar, men som tidigare blir det låga skor (denna gång New Balance Ndurance). Min erfarenhet är nämligen att om jag sätter mig på rumpan slår jag inte i med händerna, efersom jag inte släpper stavarna.
Nu längtar jag söderut, till bergen. Stygga snö - dö!
De officiella etappbladen tycks ha övernattning i bägge ändar - även om jag aldrig skulle vilja övernatta i Ramundeboda eller - än mindre - Ånnaboda (strax innan finns ett fint ställe, dock).
Sixtorp kunde accepteras med tvekan.
Ypperliga läger hade jag vid Bäckelid, en trolsk bäckravin, och Tväggeläten (?) c:a 3 km från Leken (vid E18). Jag använde tält. Utanför rastplatserna såg jag en enda rimlig lägerplats på hela turen!
Vattnet verkade överallt vara klart och av god kvalitet, även om jag tillsatte Micropuur fördetmesta. Bara Tväggeläten hade aningen mörkt vatten, så där filtrerade jag. Man får vara försiktig vid tjärnarna där, det är tvärdjupt.
Det var fattigt med djur. Jag såg massor med älgskit men ingen älg. Två bäverdammar - den nära Sixtorp hade framtvingat en omläggning av leden - men ingen bäver. Dammarna var det nya för mig, turens behållning. Vad de rackarna ställer till med!
Terrängen var mer kuperad än på Östgötaleden och mycket mer än på Sörmlandsleden -
Sörmland är fastlandets näst flackaste landskap. Branta backar ibland, för vilka det varnades på skyltar. Jag gick försiktigt eftersom jag inte hade stavar. Det var också långa sträckor med plank. I det våta vädret är sådana obehagligt hala. Bara några meter före tredje etappens slut halkade jag och satte mig på rumpan. Tyvärr höll jag högerhanden så lågt att den hann före rumpan till marken. Jag ådrog mig därmed mitt livs andra radiusfraktur, min förra var på vänster hand.
Sista etapp gick jag utanför spängerna hela tiden. Man blir skitigare om fötterna och den smutsen i kombination med fotsvett är ingen höjdare. På nästa lågandsvandring tar jag antagligen stavar, men som tidigare blir det låga skor (denna gång New Balance Ndurance). Min erfarenhet är nämligen att om jag sätter mig på rumpan slår jag inte i med händerna, efersom jag inte släpper stavarna.
Nu längtar jag söderut, till bergen. Stygga snö - dö!
