Dubbelt halvslag på dyneema vid ankarbygge

Ofta får man väl gör vad som går, och inte vad som teoretiskt hade varit optimalt.

d388184da22eba28c7783863d4042865.jpg


På bilden är ett exempel på en snabb kil direkt efter stand. Det är på klassiska Fyrbulten, och anledningen till kilen var väl också att standplatsen bestod av en sån där gammal svavebult med få möjligheter till nån form av backup. Så efter en meter travers så lade jag en kil innan jag klev uppåt. Detta trots att det är 4+ och inte svårt på nåt vis, utan mer för att en avhalkning vore lite ödesdiger i all sin osannolikhet. Att sen kilen sitter mellan dubiösa block är en annan femma...
 
Att relatera till inbromsningtiden var ett sätt att bli oberoende av hur stor töjningen råkar vara. Men i fallfaktorreferensen förutsätter jag förstås att töjningen är direkt proportionell mot just inbromsningstiden.
Men det är den inte, eftersom det handlar om en inbromsning.
Töjning (sträcka) direkt proportionell mot tid förutsätter konstant hastighet.

Poängen med tyngd-sträcka-resonemanget är att det ger mer linjära samband, med tid och hastighet blir det fler andragradsekvationer.

Men det finns en poäng med tyngd-sträcka-resonemanget också: formeln F = mg*(h+l)/l visar ju att det finns en hyfsat tydlig gräns för när ett system är "statiskt" respektive "dynamisk": om man plottar sambandet så ser man att värdet på F börjar skena iväg när töjningen understiger 30%.

Coincidence? I DON'T THINK SO!
Det här får du gärna förklara lite mer.
Om fallfaktor 1.77 max får ge 40% töjning enligt CE-normen, ger väl alla fall under faktor 1.2 eller nåt, mindre än 30% töjning. Är dessa då att betrakta som statiska, eller menar hur du?


Jag har aldrig haft ett dubbelt halvslag som glidit. Men det visar väl bara att jag klättrar, och faller, för lite!
Men jag håller med John i första svaret. I en "dödstriangel" är alla tre parterna ungefär lika mycket belastade. Även om ett dubbelt halvslag glider, så tror jag det behövs en ganska måttlig kraft i mellandelen av slingan för att den ska sluta glida. Och i vilket fall så är det själva glidningen som är det största problemet.
 

Lästips

Europas okända pärlor – 10 vandringar bortom turiststråken

Sugen på att packa väskan och vandra utanför Sverige? Då är den här listan för dig!

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.
Tror nog jag håller med Mezzner där. Det kan ofta gå att placera något, redan från standplatsen, som sitter en meter högre än säkringsmannens broms. Det kan lätt göra skillnaden mellan ff1 och ff2.

John

O ja. Om det inte framgick så ville jag bara fylla på med ytterligare ett skäl att klippa något direkt. Finns ingen placering så klipp ankaret, eller en av dess punkter.
 
Vart är vi på väg..? Jag bävar, men ok:

Men det är den inte, eftersom det handlar om en inbromsning.
Töjning (sträcka) direkt proportionell mot tid förutsätter konstant hastighet.

Repets medeltöjningshastighet (max töjning / total falltid) för ett fall med en viss fallfaktor måste vara konstant oavsett repets längd annars stämmer ju inte fallfaktormodellen.

Det här får du gärna förklara lite mer.
Om fallfaktor 1.77 max får ge 40% töjning enligt CE-normen, ger väl alla fall under faktor 1.2 eller nåt, mindre än 30% töjning. Är dessa då att betrakta som statiska, eller menar hur du?

Med din formel, och med töjningen som variabel blir det en intressant kurva över kraften som funktion av töjningen (för en konstant fallhöjd). Fallfaktormodellen gäller inte över hela kurvan, eftersom det bara är en del av den - den mer horisontella - som representerar klätterreps karaktäristik. Dyneemaslingors beteende ligger nånstans på den vertikala delen av kurvan.

Sen var det bara en travesti på en travesti om konspirationsbloggar, eftersom jag gav mig på att deklarera ett "sanning" utifrån en gråskala..

Men seriöst så kan man konstatera att det finns två områden som har väldigt tydlig karakteristik som "statiskt" resp "dynamisk", med ett område emellan (i omgivningen av ca 13,5% töjning) som kan kallas semi-statiskt, eller kanske pseudo-dynamiskt eller vad man känner för.

30% såg ut som det minsta jag skulle vilja att mitt rep tänjde sig. Man kan också konstatera att ett rep med 50% töjning bara ger marginellt bekvämare fall än ett med 40% töjning, i utbyte mot att man måste se till att komma högre upp innan man faller för att inte slå i backen.

Man kan också tänka sig att kurvan (bortsett från de aktuella siffervärdena) avspeglar kraften i det beknip som finns i ett dubbelt halvslag som funktion av längden slack i knuten.
 

Bilagor

  • fall.png
    fall.png
    22.7 KB · Visningar: 530

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips