Vandring från Abisko Östra till Abisko Turiststation via "Frippes fall"

Min fjällvandring 2008 började med en försenad ankomst till Abisko Östra.
Tåget ankom inte förrän kl.20.40, nästan 8 timmar försenat.
Nåväl, inte mycket att jämra sig över, tänkte jag. Det är bara att börja gå.
Siktade på att nå Tältlägret vid Ballinjohka.

 

2007 avbröt jag min planerade vandring p.g.a magsjuka. Nu skulle jag gå den del av min planerade rutt som jag inte fullföljde 2007. Det innebar att jag skulle till korsningen av Kungsleden och leden i Alisvaggi, som i väster går ner till bron över Kammajåkka. Ledkorsningen är c:a 7 km söder om Abiskojaurestugorna. 

 

Vandringen till Tältlägret var väl inte alltför upphetsande, men varierande
molnighet och kvällsljus gjorde att utsikten, både ut över Torneträsk och
in mot Giron, Tjåmuhas, Pallentjåkka, tidvis var riktigt tilltalande.

Kvällsutsikt mot Torneträsk på väg från Abisko Östra till Tältlägret.

Kvällsutsikt mot Pallentjåkka, Tjåmuhas och Giron.

Kvällsutsikt mot andra sidan av Torneträsk från Tältlägret.  

 

Nästa dag gick jag in i Ballinvaggi. Lättvandrat och vacker utsikt in mot Ballinriehppi. På platån i Ballinvaggi finns resterna av det som på gamla kartor kallas Pallenvaggekåtan. Litet lockande var det att gå in och titta litet närmare på Ballinriehppiglaciären, men det fick vara den här gången. När man först svänger av in i den korta tvärdalen mot Siellavaggi har man inte så mycket utsikt. Man är klämd mellan Tjåmuhas och Balinbogicohkka. Men då har man tid att förundras över hur litet jord ibland stenskravlet det behövs för att det ska växa vackra blommor. Men snart nog öppnar sig härliga vyer västerut och vid renvaktarstugan passade det bra att ta en liten lunchpaus. 

 

Ballinvaggi. Rester av den s.k. Pallenvaggekåtan.

Ormrot. Tvärdalen mellan Ballinvaggi och Siellavaggi.

Renvaktarstugan i Siellavaggi 

 

Den fortsatta vandringen mot SO bjöd inte på några större överraskningar, men jag tyckte det var vackert i området kring de små sjöarna innan man kommer fram till Honga. När man kommer förbi Honga får man en fantastiskt fin utsikt mot öster, söder och väster. Tältet satte jag upp en bit från leden inte långt från den plats där det på kartan är markerat "vad". 

Övre Siellavaggi, vid de små sjöarna

Honga

 

Alisätnos dalgång. Alip Vealevarri.

Alisätnos dalgång. Vierrocohkka i bakgrunden.

Alisätnos dalgång. Goducohkka.

Alisätnos dalgång. Goducohkka och Bogicohkka.

Dagen därpå var det varmt med strålande sol. Vid rengärdet alldeles väster om Kungsleden mötte jag ett gäng grabbar från Tyskland. De skulle gå Kungsleden ner till Kebnekajse. När de lämnade Abiskojaurestugorna gick de fel och hamnade på leden mot Unna Allakas. När de upptäckte misstaget brydde de sig inte om att vända, utan fortsatte till bron vid Rovvidievva och var nu på väg till Kungsleden. De gav mig "adressen" till en alldeles utmärkt tältplats, inte långt från bron. Där slappade jag i värmen. Tvättade mig och mina kläder. 

 

 

Ahpparjavri

Samelägret alldeles väster om Kungsleden, söder om Garrdenvarri.
Vuoiddasriida och Gorsacohkka i bakgrunden.

Kamajåkkå

 

Nästa dag var vädret lika fantastiskt. Jag kom fram till Hoiganjohka och skulle nu ta mig upp i Hoiganvaggi. Det fanns en stig och även spår efter "4-hjulingar". Jag kom ihåg att jag någonstans läst (Utsidan???) att det var en bra idé att följa spåren i stället för stigen. Nu var det tyvärr så att hjulspåren så småningom delade sig, mer än en gång, och helt plötsligt tog de spår som jag valt att följa bara slut. Gå tillbaka, nej det ville jag inte. Stigen måste ju vara mellan mig och jokken tänkte jag och satte kurs. Det hade nog gått fortare att gå tillbaka men jag kom fram till stigen även om vägen dit gick genom en riktig björkskogsdjungel. Jag gick nu upp mot de små sjöarna mellan rengärdet vid sjön 802 och renvaktarstugan vid Hoiganjohka. Riktigt fin utsikt mot öster och sydost. Jag tycker att jag borde sett renvaktarstugan i Siellavaggi men kikaren var för dålig. Det var en monokular som även var med 2009 i Sarek. Nu är den skrotad. Nästa år går packvikten upp med 300gram. Då återgår jag till min vanliga vandringskikare. (Renvaktarstugan kanske är skymd, då hjälper det ju inte med en bättre kikare.) 

 

Utsikt från nedre Hoiganvaggi mot Kamajåkka. I bakgrunden syns Giron, Tjåmuhas, Siellavaggi,
Ballinbogicohkka, Siellanjunni.

 Goduglaciären.

Även utsikten in mot Hoiganvaggi var helt fantastisk. Jag satt länge och bara njöt. Vandringen in i dalen gick sakta, mycket sakta. Det går inte att ha brått när det är så vackert. Så småningom slog jag läger. Tog det lugnt. Tvättade både mig själv och mina kläder. Tänk att man får ha det så här bra! Nästa dag hade jag planerat att efter några km lämna Hoiganvaggi och gå upp mot Likta och sedan via Lairevaggi gå ner i Vassevaggi. Solen gick ner och jag gick "till sängs". 

Hoiganvaggi mot väster. Vuolimus Hoiganjavri

Min tältplats i Hoiganvaggi

 

Morgonen kom och det vackra vädret var totalt borta och ersatt av mulet och regn. För mig var sikten för dålig för att jag skulle gå upp mot Likta. Jag beslöt att invänta bättre väder. Efter ett dygns väntan såg det inte ut att bli mycket bättre, så jag beslöt att fortsätta. Jag tyckte sikten fortfarande var för dålig för att gå upp mot Likta, så jag fortsatte vandra utmed sjöarna i dalen fram till backen ner mot Stuor Kärpel. Där blev plötsligt vädret mycket bättre och det blev en fin vandring norrut i Dossagevaggi. Här ser man inte mycket mer än sten, grus, klippor och vatten. Bitvis litet tråkigt men bitvis mycket vackert. Gräs finns det däremot vid södra änden av Gatterjavri. Där slog jag läger. Och just då började det regna. 

 

Renvaktarstugan vid Hoiganjavri

 

Dossagevaggi mot norr

Dossagevaggi mot norr

Min tältplats alldeles söder om Gatterjavri

 

Nästa dag fortsatte jag till Katterjaurestugan, gick över bron och följde "autostradan" ner mot Katterjåkk. Efter en dryg km, där vinterleden korsar jokken, finns en bro. Den gick jag över och gick mot öster. Gick in en bit i Vassevaggi, över jokken och rundade .1361. Fina vyer över Katterjokk, Vassijaure och området norr därom. Vassevaggi såg ut att vara värt ett besök. Det får bli en annan gång. Jag var på väg in i Gearggevaggi. Slog läger vid den jokken som kommer från den lilla sjön uppe på Vassecohka.  

 

Katterjaurestugan vid Gatterjohka. T.h. syns Gatterjavri.

Utsikt mot Katterjåkk

Vassevaggi

Vassejavri och renvaktarstugan öster om Katterjåkk.

Utsikt ner mot Loktajavri. Väg och järnväg ser nästan ut som en parallellslalombana.

Min lägerplats vid jokken som kommer från den lilla sjön mitt i Vassecohkka

Vandringen fortsatte in i dalen. Jag stod och kikade genom kameran när helt plötsligt några renar passerade i sökaren. Jag vred mig snabbt och fångade bl.a. den här. Vilken ståtlig huvudprydnad! Sista biten in till Trollsjön är det en stor stenvall som ska passeras. Precis som jag kom fram till sjön bröt solen igenom och det var väldigt vackert. Det hela förgylldes av en tjej som satt på en sten med sina två helt underbara hundar. Hon var ute och tränade för BAMM. 

 

 

Ren i Gearggevaggi

Gearggevaggi

Trollsjön

 

 

Hundar vid Trollsjön

 

Jag gick ut ur dalen på den östra sidan. Här mötte jag massvis med människor. Troligen en busslast med människor som skulle in och titta på Trollsjön. Jag rundade Geargecorru och gick in i nästa dalgång. Kartan anger inget namn men vi kan kanske kalla den Loktavaggi. Här såg jag på avstånd en människa som grävde i närheten av vindskyddet. När jag kom fram gick jag in i vindskyddet för en fikapaus. Straxt kom den grävande människan in. Det var en tjej som höll på med geofysiska mätningar för att kolla eventuella rörelser i marken. Hon föredrog Gearggevaggi. Där rör det sig mera sade hon.  

 

Gearggevaggi. Nere till vänster syns den lilla forskningsstationen.

Gearggevaggi. Det här torde väl vara den mest fotograferade stenen i dalen.

Gearggevaggi. Utsikt mot Vassijaure och Vassejavri.

Loktajohka. Mot NV. 

Jag vandrade vidare upp mot Låktatjåkkastugan. Det hade nu blivit litet dimma som tätnade ju högre upp i dalen jag kom. Det var dock lättvandrat. Bara att följa en stig som bitvis var en smärre väg. Dimman lättade något och helt plötsligt kunde jag se stugan. Jag gick in och frågade var det var lämpligt att sätta upp tältet. Tältet var inte helt torrt, men den här platsen är ju litet luftig, så det torkade väldigt fort. Jag passade på att utnyttja tvättmöjligheterna i stugan. Efter att ha ätit somnade jag ganska snart med regnet smattrande mot tältduken.

På vägen upp till Låktatjåckastugan.

Dimma på vägen upp till Låktatjåckastugan.

Låktatjåckastugan dök helt plötsligt upp i dimman.

Låktatjåkkastugan och mitt tält.

 

Dagen därefter var det dimma åt alla håll utom neråt dalen där jag kommit ifrån. Inne i stugan läste jag att väderprognosen för de två närmaste dagarna var mulet och regn, mycket regn. Men det blåste friskt så dimman försvann mer och mer. Väldigt fin utsikt ner i dalen som jag vandrade upp i dagen innan. Jag följde leden söderut mot Latnjavaggi. Landskapet här är kargt med en hel del snöfält och även is på småsjöarna. Utsikten ner i Latnjavaggi tyckte jag var härlig. Dalen svänger ju, så man ser inte Latnjajavri, men i fonden reser sig Latnjacorrus branta västvägg. 

 

Utsikt mot NV från min väg söderut från Låktatjåkkastugan. 

Liten vacker sjö.Utsikt mot V från min väg söderut från Låktatjåkkastugan.

Till vänster, där dimman sänker sig ner, går man upp för att sedan gå ner i Latnjavaggi. Man kan även välja att där följa leden rakt västerut till Måndalen och Kåppatjåkka.

 Övre delen av Latnjavaggi.

 

Straxt efter att jag passerat forskningsstationen mötte jag två grabbar och två tjejer. De kom från Kårsavagge och var nu på väg till Låktatjåkkastugan. Vi snackade en stund och det visade sig att den ena grabben kommit förbi mig året innan då jag låg stilla p.g.a. magsjuka. Ibland är fjällvärlden liten. 

 

Latnjavaggi med Latnjajavri. Forskningsstationen vid sjökanten.

Här slutar Latnjavaggi och en led går rakt ner i Kårsavagge. I bakgrunden troligen Hoigancorru.

 

Jag vek nu av åt öster. Målet var Frippes fall. Vägen dit regnade det en hel del, men tidvis kunde jag få fin utsikt över Kårsavagge. Frippes fall är nog det vattenfall som föranlett flest inlägg här på Utsidan. När jag kom dit var det egentligen för tidigt att slå läger, men jag kunde ju bara inte låta bli. Bra tältplats med vatten alldeles intill. Det är kyligt, blåser och regnar. Vad kan då vara skönare än att krypa in i tältet och bara slappa.

Kårsavagge

"Frippes fall"

Min tältplats vid "Frippes fall".

 

Nästa dag var vädret markant bättre. Jag lämnade Frippes fall och gick mot ost-nordost. Hade tänkt att vika av mot nordväst och gå till Måndalen, men mitt vänstra knä tyckte det skulle vara skönare att gå direkt mot Abisko. Så blev det. Jag tog ytterligare ett farväl av Frippes fall och gick mot en liten namnlös kulle mellan Alip- och Lulip Cahcenjoaski. På vägen dit var det fin utsikt över östra Kårsavagge.  

 

"Frippes fall"

Vid vänstra kanten av den hitre sjön ligger "Frippes fall".

Kårsavagge mot öster.

 

Från kullen var vyn in i dalen mot nordväst fin. Där går leden mot Kåppatjåkka och Måndalen. Leden ansluter sedan ovanför Latnjavaggi till leden mot Låktatjåkkastugan. Även utsikten ner mot Björkliden med Torneträsk var fin. Vyn in mot Ballinvagge i sydost var inte så tokig heller. Mot söder såg man, trots lite dis, till Ahpparjavri. Den vyn gillade jag.

 

 Vy åt NV, in mot Kåppatjåkka.

Vy mot Björkliden och Torneträsk.

Vy mot Ballinvaggi.

Vy mot söder. Njunesgeahoi t.h., Giron t.v. och Garddenvarri i mitten.
Goduglaciären långt i bakgrunden.

 

Sedan gick jag upp på Slåttatjåkka. Därifrån var utsikten fin mot Lapporten, Nissonvaggi och Ballinvaggi såväl som mot Abisko och Torneträsk. 

 

 

 Från Slåttatjåkka mot Lapporten.

Från Slåttatjåkka mot Ballinvaggi. Tjåmuhas t.h.

Från Slåttatjåkka mot Torneträsk. 

Från Slåttatjåkka mot Abisko och Torneträsk

Det blåste friskt, så jag gick ner i en skreva för att få lä under lunchpausen. Både mitt vänstra knä och jag tog det sedan väldigt lugnt ner till Abisko Turiststation.

 

Vandringen från Abisko Östra till Abisko Fjällstation via "Frippes fall" var över. Det var en mycket trevlig vandring. Lättvandrat och härlig, omväxlande natur. För den som inte varit i området, kan jag rekommendera rutten.

Jag bokade ett rum och åt en trerätters middag. Efter en natt med dålig sömn åkte jag hem. Förseningar bitvis under hemvägen, men jag kom hem enligt tidtabellen!