Denna blogg handlar om motivation och en vandring från Treriksröset till Smygehuk.

Håller på med planeringen av: Expedition "Nord till Syd" om motivation, mental träning och att vandra genom Sverige från Treriksröset i norr till Smygehuk i söder.
Har nu byggt om min hemsida och om ni tidigare lagt ett bokmärke så funkar det inte mer. Adressen är nu enbart www.nordtillsyd.se
Tidigare fanns det även ett tillägg start.html men med detta fungerar det inte längre

Användarnamn: nordtillsyd

Intressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Fiske, Vandring, Navigering, Resor

Mer på profilsidan


Kategorier:


2008:
Mars, April, Maj, Juni, Juli

Det var i princip allt

Jag hade tänkt hinna med ytterligare en liten vandring på Skåneleden och hade t.o.m. valt ut var jag skulle gå. Det skulle ha varit tåg till Ängelholm och sedan några dagars vandring ut med kusten, för att bl.a. se Hovs Hallar. Nu blir det inte så, det finns lite för mycket att stöka med denna sista vecka. Jag har ett nytt tält, har bytt ut mitt Soulo till ett lättare Akto, väntar på nya kängor. Mina Lundhags Synchro har på något vis blivit lite trånga över tårna. Lundhags ställer då upp och lästar ut ett nytt par som de sedan ska skicka till mig. Det blir till att köra med vattentricket när jag går in det nya paret. Det är så många butiker och tillverkare som ställt upp mer än normalt den sista tiden, Lundhags, Hilleberg, GetOut, Magellan, Klättermusen, ArcTeryx butiken för att bara nämna några.
Min utrustning är relativt optimerad för en fem månaders vandring, inte lätt men den kunde också varit mycket tyngre. Kostnaderna har rusat iväg betydligt mer än vad jag räknat med och eftersom jag inte haft någon inkomst de senaste fyra åren så kom tanken på att ta in sponsorer. Nu är det inte mycket jag behöver sponsras med eftersom utrustningen är komplett. Men jag har upptäckt att det är mindre lätt att intressera företag att gå in i detta projekt. Någon sa nej när de hörde att det var i Sverige jag skulle gå. Jag tror att det skulle varit lättare att intressera sponsorer, om jag gjort detta till något internationellt. I början av förberedelsetiden var jag dock helt anti mot att bli sponsrad. Jag ville ha detta som något jag gör och gör enbart på mina villkor.

När jag startade detta projekt så ville jag göra något i Sverige. Jag har tillbringat den mesta tiden utomlands de senaste fyra åren så nu ville jag stanna i Sverige. Viktigt för mig var även att det jag gör ska vara gjort tidigare. Jag vill ta bort den motivation som eventuellt kunde komma av att bli den förste att göra detta. Annars verkar det rent generellt som om  "äventyrare" måste hitta projekt där de på något vis är först, om inte först i världen så åtminstone förste skandinav eller förste svensk eller förste dalmas eller ...... Jag tänker bara på äventyrarna Björn Blom och Thorvald Mjaaland i Hipp Hipp. Jag gillar Hipp Hipp och jag gillar äventyrare (som blir först) också men jag vill utforska motivation.
Jag har tidigare ganska ofta gett mig relativt lätt då det blivit motigt, både vad gäller arbete, relationer osv. Jag vet att kvaliteten på mitt liv är lika med kvaliteten på min interna kommunikation, dvs. vad jag säger till mig själv är också min sanning. Det kommer antagligen (förhopningsvis) finnas massor av härliga dagar då jag tycker att livet är det bästa som finns, men det kommer också komma dagar då jag antagligen inte vill kliva ur sovsäcken. Hur behöver jag då kommunicera med mig själv för att fortsätta, det är det som jag hoppas kunna dokumentera. Skillnaden mellan "Fredrik, kom igen nu. Du blir den förste i världen som klarar detta" och "Fredrik, kom igen nu, du ska upp och vandra och ingen bryr sig egentligen om ifall du gör det eller inte" kan vara stor. Ur den synvinkeln är det en större "bragd" att vara tvåa eller tia än att vara först.
Ensamheten kommer att bli en tuff utmaning och jag sa i en radiointervju att det bästa vore att börja älska mig själv så mycket att jag trivs utmärkt i mitt eget sällskap. Men just nu en vecka innan startdatum så är allt detta höljt i okunskapens dunkla sken.

Tyvärr så har jag slarvat ganska ordentligt med vad jag stoppat i mig den sista månaden och har nu en matchvikt på en bit över 90 kg. Det är ganska mycket med tanke på att jag är 1,80 m. Beach 2008 har inte existerat i mitt huvud och jag vet att jag kommer att gå ner en hel del när jag väl börjar vandra. Under mina vandringar till Santiago (med 8-10 kg:s packning) har jag under två månader gått ner 10-12 kg. Det lär väl minst bli något liknande denna gång också, speciellt med tanke på att ryggsäcken kommer att väga så mycket mer. Nackdelen är att jag har många kilos dödvikt att släpa på under den första månaden. Men tar jag mig bara igenom denna första tid så kommer känslan av en smärtare och lättare kropp som orkar mer och mer för varje dag. Den känslan är riktigt härlig.

Det var i princip allt, mina prylar är magasinerade (de fyller inte ut ytan på förrådet som är 1,5 kvm), min lilla bil ska snart ställas in på förvaring och sedan är det jag och min ryggsäck mot 1572 km Sverige fågelvägen. Kartan kommer att uppdateras dagligen när jag har nätkontakt. Längst upp i norr kan det nog dessvärre ta några veckor innan jag kommer ner till GSM-trakter. Jag hoppas ni följer mig både i bloggen och på kartan. Skicka gärna mejl eller skriv i min gästbok. Jag kommer att ta till mig all positiv feedback som jag överhuvudtaget kan få.
Lycka till ger jag mig själv.

Läs mer på www.nordtillsyd.se 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2008-05-21 07:05   Håkan Friberg
Ok. Jag blir försten att hålla tummarna. Lycka till! /Håkan
 
2008-05-21 07:37   brigas
Det ska bli spännande att följa din "luffarfärd" genom landet.Nils Holgersson omvänt ungefär!
 
2008-05-21 08:38   thegedd
Ska bli intressant att följa !
 
2008-05-21 17:58   Christer Lindh
Lycka till Fredrik, vi ser fram emot dina rapporter
 
2008-05-21 22:08   Wolf25
Troligen har du inte en matchvikt på dryga 90kg då du kommer fram.
 
2008-05-22 16:11   Öhrnell
Insiktsfulla funderingar om vad som räknas som bragd och personlig utveckling. Tack! Jag brukar fundera i liknande banor när jag släpar mig iväg till Friskis och Svettis och känner mig duktig. Min egen "bragd" känns så ynklig när jag står där och flåsar ihjäl mig och ser människor som är dubbelt så stora som jag men ändå orkar hålla igång mycket bättre. Då känner man sig mesig om man gnäller!
 
2008-05-25 13:20   Thomas Traneving
Lycka till!
Vi följer din vandring på din hemsida!
 
2008-05-26 15:40   peter1969
Härligt att se att det fortfarande finns äventyrare på hemmaplan.
Jag kommer självklart att följa din färd på hemsidan och hålla utkik om du passerar mina trakter i början av sommaren.
Lycka till!
 

Läs mer i bloggen

En månad, många prob... utmaningar

Så har jag då äntligen tid att skriva något för utsidan, annars bloggar jag dagligen på www.nordtillsyd.se

Det har varit en tuff månad och till slut så gav kroppen upp och blev sjuk. Efter att ha stött på problem redan vid försöken att nå treriksröset så har de fortsatt.  Efter att ha försökt nå röset två gånger, varav den ena gången med snöskor på fötterna, men fått vända, började jag förstå att det är "omöjligt" just nu. Tankar om att invänta annorlunda väder till att bara skita i det rusade genom mitt huvud. Sedan började jag rationalisera, dvs jag började intala mig själv att det faktiskt var bra att jag inte nådde röset, då skulle jag behöva ännu mer motivation för att vandra till Smygehuk. När jag insåg att jag började rättfärdiga ett misslyckande så blev jag förbannad och sa till mig själv, -Jag ska nå treriksröset på ett eller annat sätt men jag vet inte hur just nu. Dagen efter kom jag dit genom att spänna skidor på fötterna och "skida" över sjön, om man nu kan kalla det att skida när man vadar genom 20 cm snösörja. Vad hade hänt? Jag kom till Kilpisjärvi med värmen. En meter snö och 16 grader varmt är ingen bra kombination om man ska ta sig fram.

Tår och meteoriter

Befinner mig i meteoritletarnas himmelrike, nämligen Kitkiöjärvi. Min vänstra tå har pajat totalt. De kängor jag startade vandringen med lyckades messa upp fötterna. Strax söder om Karesuando satt jag längs vägkanten och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Då kommer "rätt" person förbicyklande och en halvtimme senare har mina kängor tagits om hand för att skickas hem samt att jag har fått ett par sandaler, tyvärr två nummer för små men ändock möjliga att gå i.

Har precis varit med om en "stor" upplevelse här i Kitkiöjärvi. Två killar har precis hittat den största svenska meteoriten genom tiderna, den väger 1,2 ton. Ni som är intresserade kommer säkerligen höras talas om detta framöver. 

Treriksröset är nått

Detta blir en kort kort rapport (har fått låna en dator med internet mellan Kilpisjärvi och Karesuando)

Kl 10 på förmiddagen den 1 juni nådde jag fram till treriksröset efter att ha kämpat i fem timmar för att ta mig de 10 kilometrarna genom issörja och snöblask.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.