Mina funderingar kring utrustning, friluftsliv och vardagens äventyrligheter. Välkommen!

Hej och hallå!

Kul att du tittade förbi. Jag heter Magnus och har precis utbildat mig till Fjälledare vid Storumans Folkhögskola. Jag har också nyinflyttad till Östersund där jag jobbar med utveckling av friluftsutrustning.

Gillar det mesta som har med fjäll, skog och sjö att göra.

Skriv gärna en rad om du vill. Det är alltid roligt med kontakt.

//Magnus

Användarnamn: lankwaifong

Intressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Hundspann, Expeditioner, Fiske, Vandring, Jakt, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Bär & svamp, Orientering, Paddling, Foto, Ridning, Utförsåkning, Resor, Magnus gillar: sommar, vinter, höst, vår, snö, skidor, vandring, film, att sy saker, att bygga saker, mode, skogen, att träffa nya människor, att träffa nya roliga människor, mat...

Mer på profilsidan


Om att bo i snö – Del två

Detta är fortsättningen om Fjälledarnas vedermödor i ett snöigt Västerbotten. Denna vecka var jag, tillsammans med Markus Perttunen, ansvarig för. Att ansvara för en vecka på vår utbildning innebär i princip att vi står för planering och upplägg av utbildningen. Självklart tar vi in experter på området och samråder med lärare för att innehållet ska bli så bra som möjligt.

Turen gick mot Grönfjäll, cirka 80 kilometer väster om Storuman, ett 10tal kilometer öster om Kittefjäll. Vi skulle denna vecka bo i snökantsbivacker, populärt kallade Snöka. Inför veckan hade vi sammanställt material om olika boendeformer i snö som innefattade allt från snökor, till igloos och olika former av nödbivacker. Så alla var pålästa och peppade. Inne i Grantonskalet fanns vi efter några kilometer en liten dal med drivor och riktigt djup snö. Nu kunde byggandet börja. Att gräva ur en snöka kan man göra på olika sätt. Det vanligaste är dock att man gräver ett dike rakt in i drivan och sedan gräver ur sängplasterna åt vänster och åt höger. På så vi kan man hela tiden ha ståhöjd när man gräver. Sedan lägger man på taket genom att såga ut block från den omgivande snön. På denna plats var det vindpackad riktigt bra blocksnö så arbetet gick lätt! Att tänka på är att man inte jobbar på för snabbt så att man blir svettig. Det är inte så lätt att torka kläder i en snöka nämligen.

Första natten kom det dåliga vädret med besked! Det gick knappt att stå upprätt och sikten blev snabbt noll! Pannlamporna blev värdelösa och vi som inte hade goggles fick gå med ryggen mot snödrevet när man skulle gå mellan snökorna. Man lärde sig snabbt två livsviktiga saker om snökor:

1) Märk alltid upp din snöka ordentligt genom att sätta en skida nedstucken i överkant och en precis där ingången är. Om man blir igendrevad är det bra om den som ska gräva vet var han ska börja och var man inte ska gå. Ha förstås alltid en spade inne i snökan.

2) Bygg snökorna så nära varandra som möjligt. Tänk max tio steg. Spänneventuellt et rep mellan dem så det är lätt att gå emellan i hårt väder.

Dag 2 och dag 3 hade vi övningar tillsammans med Fjällräddningen. Det vär jätelärorikt och spännande att se hur deras lavinhundar arbetade för att gräva fram folk ur en lavinkägla. Det är rent otroligt hur snabba hundarna är. Problemet är ju dock att det tar ett tag för hunden att komma till själva olycksplatsen.

 

Vissa lyckliga (nä jag är inte bitter) fick även flyga polishelikopter! Det var rätt mäktigt att se de starta och landa på fjället när snön yr!

 

Måste rusa nu för bussen mot min praktikplats går om en stund. Jag ska vara hos "The Silent Way" som är ett hundspannsföretag i Umnäs. Vi ska nästa vecka upp till Alta i nordnorge för att köra det 100 mil långa Finnmarkslöpet. Jag ska dock bara arbeta som handler, inte köra ;-/

 

Ha det gött tills vi hörs igen!

 

 

kärlek.

 

//M

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-02-22 12:44   peter1969
Jag har alltid tyckt att det är konstigt med hundspann kombinerat med ett företag som heter "The Silent Way".....
Den erfarenhet jag har av hundspann är att det definitivt inte är tyst.
Möjligtvis när dom väl kommit igång och springer, då tystnar dom säkert.

Jag såg Lars Monsens film Nordkalotten 365 tidigare i vinter och han åkte Finnmarkslöpet. Intressant tävling!

Ha det!
 
2009-02-22 19:26   brigas
Du har väl öronproppar!
Skillnaden draghundar/skoter.Skotern är tyst när man inte kör den,hunden blir tyst när man kör den.
 
2009-02-22 21:26   Islusen
Varför fick inte alla åka polishelikopter??? Jag skulle vara svåååårt avis på de som fick prova. Just nu är jag bara svåååårt avis på dig som får prova på att jobba med hundar! Och i nordnorge dessutom.... Hoppas du får det bra!
 
2009-02-23 10:10   Staffan Andersson
Jag ångrar att jag inte gick nån sån här utbilning i min ungdoms dagar!
 
2009-02-23 15:23   peter1969
Det är aldrig försent, det finns dom som är mer än 40 som går/har gått utbildningen.
 
2009-02-23 18:12   peter1969
Passa dig för Skippagurra Girls när du är på Finnmarkslöpet:

http://www.youtube.com/watch?v=Bg-JGXLHHOk
 

Läs mer i bloggen

Om stegjärn, isyxor, fågeljakt och Robinson i Västerbotten

 

Hemkommen från några riktiga actionveckor där jag fått kasta mig över isklyftor, visat mig macho med hagelgeväret och levt robinsonliv i de västerbottniska skogarna. Här kommer det; norra europas längsta inlägg. Håll tillgodo.

SAREK – abnormt stora älgar och storslagna vidder

 

Sitter och snorar ner tangentbordet efter att ha dragit på mig en elakartad form av älginfluensan i Sareks nationalpark. Det känns dock väldigt värt efter alla storslagna djur- och naturupplevelser som jag haft de senaste tio dagarna.

med cykeln på axeln i jämtlandsfjällen

 

Jag är nyss hemkommen från en för mitt vidkommande ganska misslyckad fjälltur. Efter en fantastisk och avkopplande medeltidsvecka i Visby tog jag vägen via Östersund och min lillasyster för att ta mig till Sylarna och min första vecka tillsammans med klassen efter ett långt sommaruppehåll.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.