Bloggar > Explorer Mikael Strandberg

Explorer Mikael Strandberg

Professionell upptäcktsresande, författare, radiopratare, dokumentärfilmare och föreläsare som på tryggt dalmål berättar om sina olika äventyr runt om i världen. Under alla hissnande upplevelser och enorma strapatser ligger i grunden berättelsen om hur man överlever under stora påfrestningar, hur man fokuserar på vad som är väsentligt och hur man motiverar sig själv att att älska livet!

Expedition Skelettkusten, hur genomför man en Expedition och vad som krävs

Min gamle Sibirien partner Johan Ivarsson har nu traskat de första fyra dagarna av de 16-17 som krävs för att avklara den norra delen av Skelettkusten. Johan är en av de två guiderna och gruppen består av ytterligare 8 personer. En film är på gång, att sändas i National Geographics register av olika överdramatiska äventyr med konflikter i centrum. Äntligen säger jag! Jag menar, att Johan kommer iväg!

Johan är enligt mig en av de största -än- löftena inom denna bransch som finns på jordklotet. Han är duktig på allt. Faktiskt. Och under de år som gått sedan Sibirien har han växt än mer och det känns underbart att jag fick in honom på denna färd. Följ honom här!

Vad är det då som gör Johan så perfekt?

Det är ju vissa egenheter man måste ha, såsom envishet, ett visst mod, lätt tränad kropp, stort intresse för världen utanför, vildmarksintresse och viljan att alltid lära sig nya saker. Men viktigt, tycker jag, är ens sociala kunskaper, medmänsklighet och vilja att finnas till för alla. Det har Johan.

Och det här med att hjälpa andra komma iväg på Expedition är en av de verksamheter jag håller på med nu. Jag har startat upp denna verksamhet. Ett sätt att överleva samt att finnas till för andra. Det finns egentligen ingenting som är så inspirerande som att försöka hjälpa andra genomföra sina drömmar.

Jag fick ett mejl igår om hur gör man för att skida till Nordpolen? Hur mycket kostar det? Läs denna artikel på engelska av Matt George och angående sponsorer av Tom Allen. Det ger perspektiv!

Vilket är ett avbrott från att ägna en stor del av tiden att följa händelserna i Mellan Östern. Tänk vilka förändringar på gång; MEN som vanligt, ingen tänker efter vad kommer sedan? Se på Egypten, där militären nu har makten....inte bra alls!

En annan av mina vänner som är på gång är Ripley Davenport som skall korsa Mongoliet med en grupp.

Postat 2011-05-24 10:15 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Expedition - gränser och gränspasseringar

Igår läste jag en av de främsta skildringarna av gränser jag någonsin stött på. I boken Imperiet av Ryszard Kapuschinski så ägnar han nästan ett helt kapitel åt detta ämne. Detta mänsklighetens värsta påfund. Jag mindes då att jag en gång i tiden skrivit en strof om detta, nämligen så långt bak i tiden som 1995. Men jag tror det gäller än idag. Vad tycker ni?

Gränspasseringar.

Jag känner alltid en viss oro när det är dags att passera en landgräns. Även om alla mina papper är i ordning och att jag hunnit till gränsen innan min visumtid till ett land är till ända och att jag har ett visum till det land som nu väntar, så är det likväl upp till den myndighetsperson som tar sig an mig vid gränspasseringen att avgöra om jag skall komma in eller ut ur ett land. Tyvärr är det dessutom så att många landgränser är en samlingsplats för några av vår världs mest korrupta och maktgalna personer. Emellertid är det viktigt att påpeka att under min tid som upptäcktsresande har jag passerat 76 landgränser och jag har ännu aldrig blivit hindrad att lämna eller komma in i ett land. Ibland har det tagit en hel del tid i anspråk. Det har därtill kostat mig en hel del pengar och gett mig oräkneliga djupa känslor av maktlöshet och rädsla, men det har ordnat sig till slut. Det handlar återigen om kunskapen hur man skall uppföra sig och att man måste följa de spelregler som gäller. 

Innan jag anländer till en gräns sätter jag på mig de mest välpressade och affärsmässiga av de kläder jag har i min packning. Jag är alltid rakad och nysnaggad. Då vet jag att den första barriären mellan gränspersonalen och mig är bruten. Det är resenärens klädsel och utseende som gränspersonalen först tar intryck av och det finns ingenting som retar myndighetspersoner i tredje världen mer än västerlänningar som klär sig på ett sätt de finner provocerande och ohövligt. Otaliga är de resenärer jag stött på som exempelvis inte kommit in i ett muslimskt land för att de haft shorts på sig. Likaledes är förhållandet så i många länder världen över att det kan vara omöjligt att komma in i ett land om en mansperson har långt hår eller är orakad. Det kan tyckas korkat, men sådana är spelreglerna. 

När jag så anlänt till gränsen med det första hindret bakom mig skakar jag först hand med alla myndighetspersoner jag ser ty det gör alla till jämlikar och är en vänlig gest. Av erfarenhet vet jag att det finns två utmärkande typer av gränspersonal. Den hygglige och den taskige. Att komma med en cykel till en gräns brukar i regel omgående peka ut en av dom, ty för den gode väcker cykeln sympati och för den onde skapar den misstänksamhet. Omgående sätter jag klorna i den gode genom att vara mycket vänlig och höja hans land till skyarna, jag skojar och skämtar, pratar sport om det är en man och om det är en kvinna ställer jag vänliga frågor rörande hennes barn. Vanligtvis brukar det innebära att den gode ser till att det inte tar många minuter för mig att passera all byråkrati som väntar. Många gånger gör den gode all pappersexercis åt mig, för mig före alla andra i kön och kollar inte ens min utrustning. Det är heller inte ovanligt att denne vinkar av mig med glädje och önskar mig ett gott liv.

Dessvärre har jag alltför ofta blott haft den taskige att välja på. Genast är allting mycket svårare. Jag skulle vilja säga att det finns två undertyper av dessa äckel. Den första typen är en ynkrygg som har dåligt självförtroende och som innerst inne helst skulle vilja vara ärlig och hygglig men som av hårda tider, socialt tryck och vantrivsel blivit en resenärs mardröm. Den andre är den farligaste av dem alla. En sjukligt korrumperad sadistisk och vapenfixerad byråkrat som ser ett nöje i att få resenärer att tappa självbehärskningen. Ett beklaglig beteende som i regel leder till att resenären på så vis diskvalificerat sig för chansen att få komma in eller ur landet utan att betala stora mutor och få sin utrustning in i sista detalj kontrollerad. Inte sällan blir resenären på köpet av med större delen av utrustningen. 

Den förstnämnda typen kan vanligtvis manipuleras med hjälp av ett vänligt lite ceremoniellt men kraftfullt myndigt uppträdande och berättelser om landets skönhet och invånarnas godhet. Viktigt är därjämte att snarast ta reda på vad denne sorglige individ vill ha av dig. Det vill denne alltid. Men om resenären aldrig förlorar humöret och svarar auktoritärt och lugnt på de frågor ämbetspersonen ställer så kostar det bara lite pengar och tar främst onödigt lång tid i anspråk. Märkligt nog tycks denna typ av eländesbyråkrat många gånger ha en lätt bacillskräck och om utrustningen är minsta lortig så är utrustningskontrollen mycket kort och oftast får du göra den själv. (Vilket gör att jag alltid ser till att min utrustning är smutsig när jag anländer till en gräns. Det är mig och mitt yttre de först ser och inte min utrustning.) Emellertid är det betydligt besvärligare när det gäller mötena med sadisten. 

Denna rubbade individ kommer resenären aldrig att glömma. Även om denne resande tar sig in eller ut ur landet efter mötet med sadisten, så har gränsvakten på ett eller annat vis försvårat resenärens tillvaro. Endera genom att ha beslagtagit någon mycket kär materiell ägodel, lagt beslag på halva resenärens reskassa eller förhindrat denne från att under en lång tid lämna området i någon riktning. På gränsen mellan Algeriet och Niger i Sahara-öknen träffade jag på en tysk som fastnat i sex veckor i Ingenmans land av den enkla anledning att han uppträtt fel i mötet med just en sådan sadist. Jag har blott träffat på en av dessa mänskliga avarter och bestals på en ficklampa och en hundring. Det enda man kan göra om man har otur att träffa på just den typen av gränsvakt är att inte förlora humöret och vara glad om man slipper se honom eller henne igen. Värst av dem alla är i regel kvinnliga byråkrater i tredje världen.

Till sist, kom ihåg att ha alla papper i ordning och undvik att smuggla någonting illegalt över gränserna.

Postat 2011-05-18 08:48 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Expedition - utrustningslista för fjälltur

Innan jag går in på ämnet utrustningslista för fjälltur, vill jag säga att jag häromdagen såg kanske den bästa av alla dokumentärer jag sett angående äventyr och Expeditioner. Det var en film med en slovensk simmare vid namn Martin Strel, se den här på SVT Play, och verkligen visar att det är riktiga personligheter som gör skillnad. Inte det som alltmer blir en del av min värld, Östermalmsäventyrare med mycket glitz och reklam. Jag har sett filmen tre gånger nu och den blir bara bättre för varje gång! Mer av detta!

Jo, jag håller på med planeringen inför en liten fjälltur i de södraste delarna av landet och letade genom datorn och fann denna gamla lista jag gjort. Kanske den kan vara till någon hjälp för någon. Och förmodligen har förutsättningarna ändrats något....gäller en veckas vandring...och skickades ut till deltagarna i en Expeditionskurs. 

Utrustningslista Sommar/Vår/Höst.

Ryggsäck -minst 60-70 liter i packvolym. Oerhört viktigt att det är en säck som passar just din rygg. Det finns säckar i olika utföranden, former, färger och rygglängder. Prova noga! Den skall sitta som handen i handsken.  

Regnskydd-till regnsäcken. Alternativt packar du alla grejer i en sopsäck inne i säcken. Regn är ingen ovanlighet i de trakter vi skall färdas genom. Eller blötsnö och hagel. Mycket viktigt att hålla utrustningen torr.

 Tält- behövs som Ni förstår. Under veckan räcker ett s.k. tre säsongstält, men för längre Expeditioner måste det vara ett s.k. fyrsäsongstält. Med ett heltäckande absider som går långt ned och med väl tilltagna snölinor. Tält av god kvalité är ett måste. Forna deltagare på kursen har dykt upp med leksakstält och en ville sova i sopsäckar. De var glada efter veckans slut att de efter övertalning hyrt ett fyrsäsongstält på stationen. Annars är det tveksamt om de överlevt veckan med det väder som dominerade.  

Sovsäck- I regnig miljö skall helst en dunsovsäck undvikas. Den är bra på kall, torr vinter och torr öken, men inte i övervägande blöta klimat. Har Ni nu bara en dunsovsäck av bra kvalité, så skall den i så fall packas i det vattentätaste av påse. Bra sömn är avgörande för om en Expedition skall bli lyckad. 

Liggunderlag- som sagt, god sömn är basen för en lyckad Expedition var den än genomförs i världen. Det finns två olika typer, billiga frigolitunderlag av typ Karrimat, men dessa skall bara användas av den mycket vana utesovaren som vet att denne sover som en dröm även på detta tunna underlägg. Den andra typen heter Therm-A-Rest och är uppblåsbar. Enda haken, den kan bli punkterad, annars finns den i olika tjocklekar, utföranden och märkesnamn. På den sover man som på bästa duxmadrass.  

Du vandrar i….

  •  Vind- och regntät jacka- typ Goretex eller likvärdigt. Helst med huva.
  •  Stövlar/kängor- bägge måste vara väl ingångna. Köp inte nya kängor eller stövlar veckan innan vi påbörjar Expeditionsveckan.  
  •  Långbyxor- en lättare byxa som torkar snabbt. Typ Fjällrävens Grönlandsbyxa. 
  • Skjorta- flanell- eller fleeceskjorta som är lång nog att stoppas ned runt baken.
  •  Underkläder- tjejer – ta inte de minsta trosorna.
  •  Strumpor&sockor- tänk på att ull väger även om det är blött och att goretexstrumpor enbart fungerar på folk som inte har fotsvett.
  •  Hatt/keps- kom ihåg att 70% av kroppsvärmen använder huvudet som skorsten.

 I ryggsäcken finns…

  •  Regnbyxor- Goretex eller likvärdigt. Ett komplement till jackan ovan.
  •  Underkläder- 1-2 ombyten. I fjällen finns mycket vatten att skölja upp och tvätta i!
  •  Strumpor&Sockor- ombyten enligt behov.
  •  Långkalsonger- kan även fungera som sovkläder för den frusne. Vid behov. Kan användas med regnbyxor som extra byxor.
  •  Tröja eler skjorta- skönt att ta på sig någonting värmande och torrt på kvällen. Att föredra är material som andas enligt flerlagersprincipen.
  •  Mössa&Vantar- för den frusne. Höstfjället kan bli kallt. Att det börjar snöa eller hagla är ingen ovanlighet.
  •  Toalettsaker- inga mängder. Enligt behov.
  •  Handduk- liten
  •  Enklare sjukvårdsprylar- häftplåster, huvudvärkstabletter, skavsårsplåster, myggmedel, lipsyl, solkräm.
  •  Solglasögon- skönt mot både sol och vind. 
  • Kåsor, bestick- enligt behov. Det räcker exempelvis med morakniven som kniv. Jag har den och en sked med mig. 
  •  Kök- ta med ett kök ni har vana av och tillräckligt med bränsle för fem dagar.  Viktigt att ni testar så det fungerar innan avfärd.
  •  Tändare eller stormtändstickor. 
  • Mat för sex dagar- tänk på att allt skall bäras. Det kan vara gott med fläskfilé och ett glas rött vin till detta varje kväll, men det väger. I korta drag ser vår egen meny ut så här: Till frukost gröt, torrmjölk, socker, kokosflingor och salt. Packas i portionspåsar. Gärna fryspåsar. Te till dryck. Lunch: Frystorkat med en brödbit. Te till dryck. Middag: Frystorkat med en brödbit. Te till dryck. Under dagens små pauser bär vi med oss en blandning av choklad, russin och nötter och fyller på energidepåerna.

Efter behov och enligt tycke. Min modell är lätt. Inget mer.

  •  Kompass- manuell sådan. GPS är förbjudet!
  •  Karta- en detaljerad sådan över området. Jag talar inte om  vilken utan det liksom mycket annat ingår i en vanlig Expeditions förberedelser. Ni börjar nu. 
  • Papper&Penna- om ni vill ta anteckningar. 

Kul att ha med…

 Kamera, kikare, pann- eller ficklampa. Efter behov. Ni bär det själva. Någon ringde och frågade om det gick bra att ta med en skivstång, mitt råd, lämna den hemma.

 OBS! Mobiltelefon- som en sorts säkerhet. Kan vara bra att ha i en eventuell nödsituation. Har ni en, ta den med er. Problemet är att GSM-nätet bara fungerar på högre höjder, typ toppar. NMT en aning bättre.

Postat 2011-05-10 11:28 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Expedition - 5 mest kompletta rese- och äventyrsböckerna någonsin!

Jag har börjat planera för en liten avslappnande fjälltur med en vän och som vanligt gäller det att hålla ned vikten. Mindre vikt, mer njutning. Och därför kan jag bara ta med en bok som skall underhålla mig under ett par veckors vandring. Så jag började då fundera i banorna vilken bok täcker då allt? En bok som är spännande, inspirerande, profan, berättande, poetisk och med en stark litterär stil? En som täcker allt. Den där boken man kan ta fram, strax efter en storslagen solnedgång och bara läsa en strof som kan förändra livet innan man somnar in?

Så efter mycket tänkande fick jag fram en lista på fem böcker:

1. Ryszard Kapuscinski. För mig är denne nu döde polack den främste stilisten bland alla författare. Inte en rad som inte säger något som för tanken att arbeta på högvarv. Min favorit är , bland många, är boken Imperiet.

2.  Peter Mathiesen. Hans klassiker Snöleoparden om hans färd i Himalayas i sökan på detta svåråtkomliga djur tillsammans med George Schaller är en verklig höjdare. Jag läste denna bok första gången tidigt åttiotal när jag själv reste med ryggsäck i dessa trakter. Den håller än idag!

3. Lasse Berg. Tyvärr för Lasses del är han född i Sverige och når därför ut på en mycket liten marknad, när han egentligen borde vara en hyllad global författare. Han har skrivit många bra böcker, men hans Jorden ålder har allt.

4. Laurens Van der Post. En jägares hjärta om bushfolket i Kalahari. Han är en av många av mina favoriter, inklusive Kapuscinski som blivit hårt kritiserad efter sin död för att överdriva, hitta på, tala osanning och skildra livet på en opassande sätt för akademiker och grävande journalister. Frågan är, har de varit på plats?

5. Mohammed Asad. Han började sitt liv som österrikisk jude, slutade som utrikesminister för Pakistan och den som anses ha skrivit en av de bästa översättningarna av Koranen på engelska. Men hans självbiografi och hans resor och funderingar genom öknen, är stilistiskt storslagna. Boken heter den Långa vägen till Mecka.

Detta är en personlig lista. Tidigare skrev jag denna lista angående 5 böcker av svenska äventyr att läsa över jul.

Böcker är oerhört viktigt för mig och idag är det svårt, tycker jag, att hitta någonting spännande i en bokhandel från den här genren. Mest finns det s.k coffetable books av äventyrare som hyr in en författare och fotograf, publicerar en glansig bok med stora bilder, en historisk återblick och oftast en oerhört tråkig skrift. Som ett gigantiskt reklamblad. Säljer säker bra, men kommer att hamna i glömska. Hoppas snart på att hitta en ny storslagen bok av en svensk resenär!

Jag skrev en engelsk variant här!

Kom gärna med Edra egna listor!

Postat 2011-05-04 08:25 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

 

Logga in

Utsidans Butik:

Utsidan Bronsmedlemskap

Ditt pris: 100 kr

Friluftsguiden


Äventyrsupplevelser
Kom och besök vår Äventyrspark med 13 höghöjdsbanor! Nordens största!
Björklidens Fjällanläggning I Storslagna vyer
En svensk vinteridyll med mäktiga berg