Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition - sova i tält vid -42 grader

Hela veckan har jag hållit på med allehanda smådetaljer inför ett par veckors fjälltur. Bland annat har jag köpt ett tält. Och det fick mig ju självklart att fundera på hur det är att sova i tält. Jag har nog minst 2500 nätter i tält. Och jag har upplevt det mesta. Alltifrån inbrott till hästattack. Och stark Sahara hetta och extrem kyla. Men, jag måste villigt erkänna, att jag åter ser fram emot att sova i tält, den bästa sömnen!

Likaså vill jag dela med mig av Johan Ivarssons, nu på sin 13:e dag på Expedition Skelettkusten, anteckningar från Sibirien turen här nedan angående att sova i tält i extrem kyla.

Jag och Mikael vaknade vid 4 idag på morgonen och vi kunde båda känna kroppen värka av trötthet. Vi tog då beslutet att stanna vid den här övergivna skogskojjan och ta en dags välbehövd vila. N 66°18´52,0 och Ö 151°46´34,7. Bara -38°C idag men snöigt och dålig sikt, en lätt men iskall vind från syd.

´´Jag tror vi har ett problem!´´
Jag kan höra stressen i Mikaels röst inifrån tältet,
´´Köket är dött!´´

Jag har alltid trott att det skulle vara omöjligt att sova i tält någon längre tid när temperaturen är så låg som -43°C. Men jag har bevisat för mig själv att jag hade fel! Det är inte alls så farligt som jag har fått för mig. I alla fall inte när man väl har kommit in i tältet och köket är igång. Men det är alltid några ögonblick av stress innan vi har kommit dit eftersom det inte är specielt lätt att få köket varmt nog så att det tänder som det ska. än så länge har det dock ordnat sig tillslut.

Det är även ganska stressigt medans köket är igång, för att hinna få ordning på allting. Så att det enda vi behöver göra när köket stängs av är att, så snabbt som möjligt, krypa ner i den varma och sköna sovsäcken! Det är dock väldigt viktigt att inte bli för stressad eftersom det är oerhört lätt att göra ett otäckt misstag, som att bränna ett hål i sovsäcken på köket, eller som jag gjorde här om dan när jag välte en kastrull och hällde en liter vatten över mig själv och liggunderlaget. Ett sådant misstag kan orsaka stora problem!



Ett annat problem som uppstår när man sover utomhus i så låga temperaturer som de här, är de enorma mängderna kondens som uppstår. Snö som tillsammans med den egna kroppsvärmen och fukten, smälter och förångas och gör att allting blir blött. Ibland är det så dimmigt inne i tältet så att vi omöjligt kan se varandra! Kondens är även ett stort problem när det gäller all den tekniska utrustningen som vi har med oss.

Det första vi gör när vi väl har kommit in i tältet är att smälta lite snö och koka vatten till varsin kopp kaffe. Det är viktigt att få någonting varmt i sig så att kroppen håller sig varm. sedan smälter vi mer snö för middagen, ett packet frystorkad mat var och till det en skiva grovt bröd. Slutligen smälter vi ännu mer snö för två koppar te var innan vi lägger oss.

Det är varmt inne i tältet så länge som köket är igång, men så fort vi öppnar dragkedjan ut för att hämta mer snö så blir det kallt igen. Det tar heller inte lång tid innan det är iskallt igen efter det att köket har stannat. Och det är inte ovanligt att köket stannar både en och två gånger under tiden vi lagar mat, då köket helt har sotat igen på grund av den väldigt dåliga bensinen som finns här. Bästa kvalitet är 72 oktan!

Att komma ner i sovsäcken är inte alltid så enkelt som det låter, inte när man måste ta med tre par fuktiga vantar, en isig och blöt ansiktsmask, två par strumpor, en liten handdator och slutligen pannlampan med sin stora batteriväska. Först måste jag ta mig ner i fleece innersäcken, där även alla saker jag nämde tidigare ska ner, sedan in i själva dunsovsäcken. Förhoppningsvis har jag då lyckats så bra att det är möjligt att dra upp dragkedjan. Sedan, efter ungefär 30 minuter, när jag äntligen har fått allting på plats, så måste jag alltid upp igen för att tömma en full pissblåsa. Det i sig är ganska enkelt dock eftersom vi har tagit med oss en flaska som gör det möjligt att pissa inne i sovsäcken. Men jag måste fortfarande ta mig upp på knä, vilket gör att allting innuti sovsäcken rammlar ner och jag måste än en gång börja om med att plocka allting till rätta när jag är klar!



Och varje gång under natten när vi måste ta oss upp, eller när vi rör oss för mycket, så blir ansiktet blött och kallt av snöflingor, orsakade av kondensen från andningen som har frusit på insidan av taket på tältet.

Vi vaknar varje morgon klockan 6, i mörkret, för att starta dagen. Tälttaket är då helt täckt med snö och istappar, hängandes ner i olika former. Det är samma procedur på morgonen som under kvällen, först igång med köket för att smälta snö, vilket omedelart orsakar ett lätt duggregn att falla från taket. Efter det är det dags att hitta all utrustning, som har torkat i sovsäcken under natten, och sedan snabbt klä sig.

Frukosten består av en stor portion gröt (250 gram var) och två skivor grovt bröd. Vi måste även förbereda våra termosar med nudelsoppa till lunch, som vi äter några timmar senare tillsammans med två frusna skivor bröd var. Hårt arbete för tänderna!

Det enda kvar att göra sedan, efter två timmars frukost, är att packa ihop allting och ge sig ut för ännu en dag av slit och glädje i det kallaste bebodda stället på jorden- Sibirien!


Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-06-01 09:59   mathog
Inget jag skulle utsätta mig för... plusgrader är ett måste :)

Vad blev det för tält?
 
2011-06-01 11:05   explorermikaelstrandberg
Ett Hilleberg faktiskt, Keron 4 GT....från Jocke på Getout.
 
2011-06-01 15:04   Vandrare
Enda gången jag tältat kallt under flera dagar var på Svalbard för några år sen. På en vecka lämnade termometern aldrig bottenläget som var -34. Då var det skönt att ha gasol och slippa förvärma och sota ur. Det är fantastiskt vad mycket tid som går till koncentrerat fippel och bök när man tältar i kyla, minst lika mycket som att gå, borra is eller vad nu expiditionen går ut på.
 
2011-06-01 15:08   Glännman
Jag har aldrig sovit ute i extrem kyla. Bara ned till nollan. Att det skulle bli ytterligare 43 grader åt det kallare hållet låter grymt extremt, men för mig fortfarande logiskt att man kan hålla värmen vid sömn...

Något jag dock funderar över är hur lungorna och kroppen reagerar vid -43 grader och ansträngning. När man drar de där slädarna, eller vandrar, eller skidar eller vad man nu gör för att anstränga kroppen. De som bor där är väl vana men hur känns det i lungorna och bröstkorgen för en Svensk att anstränga sig i -43 grader ?

mvh // Johannes
 
Svar 2011-06-01 17:22   explorermikaelstrandberg
Vi hade luftrörskatarr hela vintern....ett evigt harklande, hostande....drygt var det.
 
2011-06-01 15:57   G-sus
Vad kör ni med för sovsäckar? När jag var på Sydpolen drog vi ut o sov i tält en natt som en liten utflykt. Det var -38 när vi åkte ut om jag minns rätt. Vi hade dubbla dunsäckar som var o en inte såg så våldsamt varm ut. Märket var OR (Outdoor Research) men vi sov mkt bra men som du säger orsakar utandningsluften massor av snö/kristaller som ramlar ner i ansiktet på en men vi körde gasolköket utanför tältet för att slippa kondensen. Visst är ni ute under en längre tid så det är mer kritiskt att inarbeta rutiner och få till bra sömn o mat jag upplevde det ändå som ett bra beslut att ha köket utanför. Man var ju varm i sovsäcken och man slapp det mesta i kondensväg, men ´ni har säkert mycket bra argument för att köra köket i tältet. Kan ju om inte annat vara skönt att ta av sig kläderna någon gång då och då även om de blir fuktiga.
 
Svar 2011-06-01 17:21   explorermikaelstrandberg
Vi hade TNF:S tjockaste, och den var ok tills det gick under -50, ja, när det närmade sig 60 frös vi oerhört. oerhört mycket och sov ingenting.
 
2011-06-01 20:48   fowwe
Alla dessa procedurer för att få det att funka i kylan - imponerande arbete och koncentration! En fråga: Hade ni vanliga batterier för turen eller hittade ni uppladdningsbara som fungerade?
En annan sak. På friluftskurser förr i tiden lärde man sig att prestationsförmågan går ner till ca ½ vid -20 grader (om jag minns rätt). Stämmer det? Och hur stor är den vid -40? ;-)
 
Svar 2011-06-02 07:53   explorermikaelstrandberg
Vi hade två typer av, nä, tre, uppladningsbara som ej gick att ladda upp i kylan, expeditionsbatterier för 75 stycket och så ett specialpaket från explorersWeb att ladda från 8 batterier åt gången....prestationsförmågan...nåja, man måste ju överleva....
 
2011-06-03 06:26   Arctic Fox
Jag upplever av texten att ni inte hade fuktspärr i sovsäcken. Frös inte sovsäckarna till is av all kondens till slut?
 
Svar 2011-06-03 08:38   explorermikaelstrandberg
Efeter ett tag var det som två stora isbitar vi drog omkring.....
 
Svar 2011-06-03 11:00   explorermikaelstrandberg
När Börge Ousland såg vilken säck vi haft så skrattade han som en galning.......och fattade inte hur vi överlevt månader i denna. Vad visste vi....
 
2011-06-03 09:07   Öhrnell
Fascinerande, minst sagt.
 
2011-06-05 11:47   greenjuice
Otroligt! Det krävs verkligen en förmåga och uthållighet för att hantera kylan och laga mat och äta i långsamt tempo under expeditionen.
 

Läs mer i bloggen

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Bestigning av Kilimanjaro, del 3, slutet

Kilimanjaro-dagboken, del 3


”Jag mår lite bättre idag”, sa Richard när vi alla samlades i mattältet för frukost. ”Jag tog en paracetamol och tro mig, de där tabletterna är magiska. Ingen huvudvärk, ingen feber, inga problem. De är så bra att jag vill bli försäljningsagent för dem i Kanada!”


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg