Dagsturer på höjden och andra små historier.

Passion och kärlek. För bergen, för klättring och alpina aktiviteter. För livet. Jag och min 'partner in crime' har bosatt oss vid Alpernas rand för att på bästa sätt kunna njuta av livets goda.

Användarnamn: Sandra E

Intressen: Alpinism, Klättring, Dykning, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Mountainbike, Paddling, Foto, Utförsåkning, Resor

Mer på profilsidan


Bretterspitze (vinter)

Vi har en vän som heter Bastian, jag har nog nämnt honom förut. Han arbetar som guide i bergen sju dagar i veckan: på skidor, på frusna vattenfall eller med alpin klättring. Första gången jag gjorde något ihop med Bastian så kom jag hem som ett darrande asplöv en dag för tidigt - han hade introducerat mig och ett par vänner i alpinklättringens underbara värld. Den andra gången vi hade planerat något gemensamt var först i vintras - han hade föreslagit isklättring på Mordor och Supervisor (mer om det här). För att göra en lång historia kort: vi klättrade lite andra saker i stället och är mycket nöjda över det.

Denna helg hade nu Bastian mailat om att han skulle till Lechtal för att skidtopptura, med start i Hinterhornbach en dryg timmes bilväg från oss. Två alternativ var föreslagna. Det första var Hochvogel, enligt Panicos guidebok en topp som sällan görs på vintern, "ensamhet garanterad". Oftast görs toppbestigningen norrifrån, men det är en ganska tidskrävande historia som bäst kombineras med övernattning och andra turer. Bastians tanke var i stället att göra sydsidan, med skidorna på väskan vid behov. Jag och Markus hade hittat mycket lite information om Hochvogel söderifrån. Men det hade precis varit en härligt solig helg följd av bitande kyla, så det borde rimligen vara isigt och otrevligt, och därför föredrog vi det andra alternativet, Bretterspitze.

Höjdkurvor

Höjdkurvor var allt jag kunde se igår kväll när jag slöt ögonen. Taggad till tusen! Varenda värmande lager framtaget, bara att hoppa i när solen gått upp på nytt. Tåvärmarna på och ner i pjäxorna.

Vi hade gissat på -19 grader uppe vid Kanzelwands bergstation, till vår lättnad var det bara -17,6. Utanför liften stod ett par killar och hoppade med snurrande armar. Men vi behövde inte bekymra oss om uppvärmning, eftersom denna skidtur börjar med svettig snöpulsning över Kanzelwands kam. Mödan belönas med ett härligt åk ner över bergets sydostsida. Förutom en komisk ofrivillig manöver ner i en dold "Fischmaul" (en djup öppning som bildats av att hela snötäcket har släppt abrupt och glidit neråt) så gick det faktiskt riktigt bra till och med för mig.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.