Idiotfråga om vatten

Ursäkta en nybörjare, men hur gör ni med vatten när man är på vandring? På en 4-dagarstur antar jag att det som gäller är att ta vatten i naturen men samtidigt så dricker man säkert flera liter om dagen när man vandrar så hur gör man rent praktiskt med vattenhygienen? Det funkar väl inte att börja varje morgon med att koka 2-3 liter vatten på ett Trangiakök för att sen fylla på flaska?
Eller fyller man helt enkelt sin vattenflaska direkt i åar, bäckar etc med färskvatten i förtröstan på att det utan problem är drickbart? I Norrlands obygd kanske det funkar men är vattnet lika hälsosamt i en å i Småland eller en flod i Halland? Eller är det avstickare/stopp vid affärer/kiosker för vattenheämtning som gäller i mer bebyggda trakter?

Vatten

Hej!
När jag cyklar har jag med mig ca 5-9 liter vatten på ramen i vattenflaskor. Dessa kan jag fylla på i rinnande vattendrag i Sverige men det skulle jag inte göra i andra länder. Dessutom undviker jag att ta vatten ur åar som rinner genom jordbruksmark, nedströms från bosättningar eller när det ser mysko ut (grumligt, luktar osv). Ett bra tips är att ta med sig vattenreningstabletter. Dessa fungerar enkelt. I med en tablett, låt verka och drick. Ofta brukar det vara 1 tablett per liter vatten men läs anvisningarna. Vattenfilter fungerar också bra men är dyrare. Skall man ut på längre turer kan det löna sig. Viktigt är att man aldrig utom i nödfall tar stillastående vatten ur pölar o.dyl. Vatten i myrar är dock oftast rent, speciellt om man kan hitta någon kallkälla i myren. Dessutom kan man använda torv, kol och mossa för att rena vatten men det är en annan historia. Vattenreningstabletter borde vara det enklaste att använda. /Magnus

Det finns hus på de flesta ställen...

I Norrlands ödemark är vattnet renare i bäckarna än i din kran där hemma!

Men i övriga landet är det bara att fråga om vatten. Bor det människor så har dom en brunn med vatten. Har aldrig varit med om att någon någonsin nekat en vatten. Tvärtom folk brukar vara extremt hjälpsamma för "stackars" vandrare!

/ L

Vattehygien

Hej!

Upp till 25% av våra vandrare i svenska fjällen insjuknar i magsjuka på grund av bland annat dålig hygien, där vattnet är en orsak. En traditionell åsikt är att allt vatten i "vildmarken" går att dricka så länge det rör på sig, inte luktar illa och inte smakar illa - men det kan alltså finnas skäl att vara försiktig ändå. I Sverige är trots allt även fjällen ett kulturlandskap, med samer och renskötsel jämte den sport- och friluftsmässiga exploateringen.

I det militära skall allt vatten renas av säkerhetsskäl, även vid "ödemarksförbanden". Det säkraste sättet är att låta hela vattenmängden koka upp, därefter följer de olika kemiska reningsmetoderna med jod eller klor, och så finns det olika filter. Och så finns det kombinationer av jod eller klor med filter. ...och så finns överlevnadsvarianten med kol och torvfilter, som faktiskt kan vara riktigt effektiv!

Enklast är sannolikt de olika tabletter med klor (till exempel Puritabs), som kan köpas på Apoteket.

Avslutningsvis så är det inte alls någon orimlig tanke att koka sitt vattenbehov (mellan 2 och 8 liter per dygn) under en vandring i markerna. Men det är klart att det tar tid och bränsle som kanske kunde använts annorlunda.

Vänligen,
Claes

Re: Vattehygien

Tovetjaern; sa:

Upp till 25% av våra vandrare i svenska fjällen insjuknar i magsjuka på grund av bland annat dålig hygien, där vattnet är en orsak.

Klicka för att se resterande...

25%. Jag tycker det verkar vara en fantastisk siffra. Var har du fått den ifrån? Under alla år i fjällen har jag nog aldrig varit med om magsjuka.

Jag hörde från infektionskliniken (på Sahlgrenska i Gbg, efter en Indienresa) att 10 till 20% av vandrare o dyl får någon, lindrigare eller större, tarmrelaterad infektion av vattnet i fjällbäckarna. Om det finns djur uppströms så ...

Så för mig känns 25% inte så någon fantasisiffra, även om jag inte har känt mig så drabbad själv.

olle11; sa:

Jag hörde från infektionskliniken (på Sahlgrenska i Gbg, efter en Indienresa) att 10 till 20% av vandrare o dyl får någon, lindrigare eller större, tarmrelaterad infektion av vattnet i fjällbäckarna. Om det finns djur uppströms så ...

Så för mig känns 25% inte så någon fantasisiffra, även om jag inte har känt mig så drabbad själv.

Klicka för att se resterande...

Men en sport där 25% blir sjuka. Det låter Expressen-rubriker tycker jag. Är ni säkra på att det är efter vandringar i svenska fjällen. Låter mera som din Indienresa.

En intressant och vettig diskussion det här som jag vill tillföra några ord. Först tycker jag som föregående skribent att 25 % låter väldigt mycket. Jag har under mina tio år som fjällvandrare aldrig drabbats av några problem med magen pga vattnet. Men å andra sidan tror jag detta är väldigt individuellt hur känslig man är.

Vidare så håller jag med om att man skall vara försiktig med stillastående vatten som det skrevs ovan, det mesta är sunt förnuft. En annan aspekt är lämmelåren, som det ju var i sommras, de har en förmåga att öka antalet insjuknande fjällvandrare. Jag har för mig att en sådan diskussion fördes på forumet i höstas. Men i övrigt anser jag vatten i fjällvärlden inte vara något problem, jag dricker det orenat men känner man att man vill vara på den säkra sidan (eller vet att man har en känslig mage) fungerar reningstabletter bra.

Vilket för mig vidare till Kanada där jag har vandrat en hel del. Enligt uppgift finns det en otäck liten mask i vattnet vid Kanadensiska västkusten som var mycket otäck. (Om det är sant eller ej vet jag inte men blotta beskrivningen av dess verkningar fick en att vara försiktig Alltså var det rening som gällde och mitt val föll på silvertabletter inhandlade på Naturkompaniet i Stockholm. Dessa fungerade mycket bra, absolut ingen bismak som ex jod ger och heller ingen sjuk person i gänget. Så dessa rekomenderar jag starkt om man vill rena vattnet.

Sist vill jag bara nämna att i sommras vandrade jag längs Lögdeälven i Västerbotten i en vecka och drack under hela tiden vatten ur älven. Det är en utpräglad skogsälv som bara får sitt tillflöde från skogsmarker och ej från fjällen. Det gick mycket bra men återigen är det svårt att avgöra om det beror på indivudella skillnade.

Slutsatsen är väl att man får pröva sig fram till hur känslig man är samt bestämma vilka risker man vill ta, som i så mycket annat här i livet.

wap; sa:

En intressant och vettig diskussion det här som jag vill tillföra några ord. Först tycker jag som föregående skribent att 25 % låter väldigt mycket.

Klicka för att se resterande...

Claes Tovetjärn skrev i ett mail til mig att med 25% inräknas alla lindrigare varianter av åkommor. Dvs våra armar kan nog få sig en liten känga, men övriga kroppen märker inte av det.

Jag vet inte om upprepade sådana kängor kan vara skadligt för människan, eller om det inte spelar någon roll.

Jag har under många år druckit vatten ur det mesta. Försöker att unvika sådant med förorenande saker uppströms (text dricker jag inte Sylälven nedanför sylstationen (eller snarare drack inte innan de fick sina nya reningsanläggningar))

Hej igen!

Det var kanske illa valt av mig att använda ordet "magsjuka" eftersom det leder till extrema idéer om hämningslösa diarréer, envetna kräkningar och fruktansvärda kramper. De [upp till] 25% jag nämnde omfattar hela spektrat tarmrelaterade sjukdomar som sprids med bakterier, virus, protozoer och parasiter via vatten. "Magåkommor" kanske är en bättre och mindre dramatisk etikett i sammanhanget.

Den studie jag relaterar till genomfördes någon gång under senare delen av 1980-talet, och har aktualiserats de gånger då [i synnerhet jägar-] soldater lyckats ordna det för sig tack vare en eller annan död ren uppströms etc. Tyvärr har jag inte studien i min ägo, men eftersom siffran med sitt extremvärde på 25% inte ligger särdeles långt från de 20% som infektionsklinikerna runt om i landet emellanåt anger, så är det ju ingen revolutionerande siffra. (Statistik kan ju som bekant tolkas olika.)

Jag menar inte att pådyvla den friluftsintresserade allmänheten några militära regler, men nämner som referens att vi utbildar våra värnpliktiga i att rena även vatten från fjällbäckar etc. På så vis söker vi skapa en rutin som fungerar varhelts i världen vi hamnar, och så förebygger vi naturligtvis onödigt manfall. [Sedan är det självklart så att även den enskilde soldaten eller officeren, kan åsidosätta direktiv och riktlinjer. Mot eller med bättre vetande.]

När det gäller reningsmetoder, så är det säkraste metoderna tillika vanligaste i rätt ordning [oaktat bränsletillgång, smak och annat]:

1. Koka vattnet
2. Jod
3. Klor
4. Keramiska filter
5. ...övriga medel, metoder och kombinationer [inklusive omvänd osmos!].

Silver fördes på tal, och en känd tablett är Micropure, med Katadyne-silver [stavning?] som verksamt ämne. Denna tablett är godkänd i Europa, men inte i USA [om jag minns rätt], som decinficieringsmedel. Den amerikanska tveksamheten baseras på att testresultat med silver som aktivt ämne, ger motstridiga resultat jämte det faktum att silver är oerhört giftigt. Vidare är inte Micropure verksam mot amöbor, Giardia eller virus. Just Giardia [orsakar svinskötarsjuka och sprids av bland annat bävern] är dessutom ett av de större belagda "hoten" i USA och Canada.

Jag hoppas att detta rett ut eventuella frågetecken, och bringat lite klok substans till mitt förra inlägg.

Vänlig hälsning,
Claes

[Ändrat av Tovetjaern 2002-03-07 kl 14:47]

Var det vattnet, renen eller beteendet?

Tovetjaern; sa:

"Magåkommor" kanske är en bättre och mindre dramatisk etikett i sammanhanget.

Den studie jag relaterar till genomfördes någon gång under senare delen av 1980-talet, och har aktualiserats de gånger då [i synnerhet jägar-] soldater lyckats ordna det för sig tack vare en eller annan död ren uppströms etc.

Klicka för att se resterande...

Var det verkligen så att man kunde härleda alla dessa magåkommor till VATTNET som en isolerad sjukdomsalstrare eller är det inte i själva verket så att:

När människor som vanligtvis vistas i rena hemmamiljöer och är mycket noggranna med kroppshygien, matlagning och rengöring av matlagningsredskap kommer ut i naturen ändras beteendet?

Vanligtvis är friluftsmänniskan inte så ren(!) i fält, men äter för magen lite udda mat, man dricker vatten av skiftande kvalitet, man slarvar med personlig hygien och rengöring och man anstränger sig framför allt mer än hemma i TV-soffan.

Självklart kan allt detta leda till att så många som 25% känner sig lite oroliga i magen...

Att skylla på en "ren uppströms" är nog att göra det lätt för sig...
[Ändrat av Buda 2002-03-07 kl 15:06]

Bara vatten?

Faktum kvarstår att vatten är den vanligaste orsaken till att människor slås ut.....
Sunt förnuft, rening och kokning är inte så dumt.
När jag tjänstgjorde på Cypern hade vi en viking som drack mer och mer lokalt kranvatten. Till slut klarade han sig med enbart detta som dryck.
Vid hemkomsten till sverige höll han på att torka ut totalt då alla parasiter han begåvats med dog i den alltför rena miljön han tillförde.....
Så att behålla god vatten och personlig hygien för din en eller tvåveckorsvandring är inget annat än en investering i mer behaglig fritid! Det är inte bara renen som släpper sin spillning på glaciären/snöfläcken även fåglar av större format gör det samt en och annan dum annan tvåbening....
Håll snyggt och rent!

Go tur

Johan K
[Ändrat av johankse 2002-03-07 kl 15:37]