Cinque Terre

ett år sedan Rating:

Plus: Fina mysiga byar.

Minus:Otrevligt folk

Kommentar: Var nyligen i cinque terre i Italien. Vi bodde i L Spezia utanför cinque terre.Det är enkelt att åka tåg mellan byarna. Man kan köpa biljett på stationen men var beredd på långa köer vissa tider. Lätt att boka i automaten man söker efter namnet på den by man ska till. Boka annars biljetter via thetrainline. Kostar ca 50 kr enkel väg per pers.
Fina byar. I manarola var det väldigt mycket folk. Corniglia tyckte vi inte var så märkvärdig.
Vi badade i alla byar utom cormiglia. Vissa byar har strand, ofta stenstrand så kan vara bra med badskor. Vissa byar hoppar man i från stege. Väldigt fina och mysiga byar synd bara att vi stötte på flera otrevliga italienare, flera samma dag, under 4 dagar vi var där som drog ned helheten av semestern.

19 år sedan Rating:

Plus: Naturen, byarna, maten, havet

Minus:Inte mycket till vandring om det är det som är viktigast.

Kommentar: Cinque Terre (de fem landen) utgörs av en kustremsa i östra Ligurien mellan Genua och La Spezia. Området är nationalpark och exploatering är begränsad, vilket känns som en befrielse jämfört med de flesta delar av den överbefolkade italienska kusten. Även en del av havet omfattas av nationalparken vilket innebär att t ex dykning i området är reglerad.

Längs kusten ligger fem byar, från väster Monterosso, Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore. Biltrafik är förbjuden i byarna, och man tar sig enklast dit med järnvägen som går längs kusten genom ett flertal tunnlar. Norrifrån åker man från Genua (ca 1 h, från Milano ca 3 h), och söderifrån från La Spezia eller Pisa. Det går också att åka dit med båt från Genua eller La Spezia.

Cinque Terre är kännt för sin spektakulära natur, de pitoreska byarna och vandringslederna. Kusten stupar brant ner i havet och kullarna når upp till 700 - 800 meters höjd bara några kilometer in i landet. Landskapet är format av vin- och olivodlingar blandat med den typiska Medelhavsväxtligheten bestående av låga skogar och täta busksnår.

Man bor i någon av de fem byarna. Vanligast är bed and breakfast eller rum till uthyrning. Eftersom man inte får bygga finns det bara ett fåtal hotell. Monterosso är störst och har flest övernattningsmöjligheter, men är samtidigt den minst trevliga byn. Min favoritby att bo i är Vernazza där det finns många rum till uthyrning. Man kan leta rum på nätet, www.5terre.com, www.cinqueterre.com, eller www.cinqueterre.it. Kommer man dit utan att ha bokat kan det vara svårt att hitta något under högsäsong (juli-augusti), men det brukar lösa sig. Gå in på närmaste bar och fråga om de har något tips. I byarna känner alla varandra och efter några telefonsamtal brukar de kunna få fram ett rum. Typisk kostnad är 50-70 euro för ett dubbelrum. Corniglia och Manarola är mindre och har färre rum, medan den östligaste byn Riomaggiore är relativt stor och med många boendemöjligheter.

Det finns två huvudvandringsleder: den mest kända som går mellan alla byarna längs kusten och en mer krävande som går uppe på kullarna längre in mot land. Mellan dessa finns ett nätverk av förbindelseleder. Leden mellan byarna är totalt 12 km och är alltså en lagom lättare dagsetapp. Stigen är väl preparerad även där det är brant och det är inte mer strapatsrikt än en typisk svensk låglandsled. Utsikterna däremot är desto mer dramatiska. Vid mycket regn kan stigen vara hal av lera och stundtals stängs vissa delar av pga risk för jordskred.

Att beträda lederna kostar 3 euro för ett dagskort. Tredagars- och veckokort finns också. Åker man tåg flera gånger mellan byarna (ca 1.30 euro för en enkel resa) kan det löna sig att köpa ett kombinerat kort för tåg och vandringsleder, 5.40 euro för ett dagskort (2004).

I Riomaggiore finns ett dykcenter och möjligheter att hyra båtar eller cyklar. Där startar den mest berömda leden, via dell’Amore som är uthuggen ur klippväggen och slingrar sig runt udden ca en km till Manarola. Efter omfattande reparationer och säkring av klippväggen mot ras är det numera i stort sett en bred betongramp mest anpassad för amerikanska pensionärer. Hur som helst är den ett måste och snabbt avklarad. Nästa by, Manarola, är kanske den allra charmigaste och har en spännande liten hamn insprängd mellan klippväggarna. För den som, liksom jag, avskyr sandstränder och föredrar klippbad är detta en bra badplats. Kommunal sötvattendusch finns för att skölja bort saltet.

Nästa sträcka är också lättpromenerad och går till Corniglia. Innan man kommer fram följer leden järnvägen någon kilometer, och här finns en strand som dock inte är särskilt trevlig. Corniglia ligger uppe på en höjd och är den enda av byarna som helt saknar kontakt med havet. Utsikten från byns yttersta punkt är värd besväret att gå upp för den långa trappan från järnvägsstationen.

Stigen fortsätter på lite högre höjd mot Vernazza, och här börjar det mer likna riktig vandringsled i stället för promendstråk. Vernazza påminner om Manarola men är större. Här finns en mer ordentlig hamn och möjlighet att bada både från en minimal sandstrand och från klippor.

Sträckan mellan Vernazza och Monterosso är den mest krävande. Oavsett från vilken ände man går så får man börja med en stigning på ett drygt hundratal höjdmeter, så brant att stigen består av en lång slingrande trappa. Den här delen är den vackraste, med makalösa utsikter från hög höjd över de branta sluttningarna. I Monterosso finns två större sandstränder för den som gillar det. Ett generellt tips är att alltid kolla om det finns sötvattensdusch innan man badar, för det är definitivt otrevligt att gå vidare i trettigradig värme med saltet klistrande och kliande på kroppen.

Cinque Terre är ett av amerikanernas absoluta favoritturistmål i Italien och sannolikt kommer du höra mer engelska än italienska. Priserna är inte låga men ändå inte överdrivna med tanke på ställets popularitet och att man inte får bygga fler hotell. Det är det Liguriska köket som gäller, med fiskrätter av olika slag. Ett restaurangtips är Trattoria di Sandro i Vernazza strax nedanför järnvägsstationen. Musslor till förrätt och antingen spaghetti frutti di mare eller grillad fisk till huvudrätt. Mitt emot ligger Blue Marlin Bar där det är lagom mycket röj framåt natten.

För mig som bor i Milano är Cinque Terre ett perfekt helgresmål, och då är det ganska lagom att gå leden mellan byarna uppdelat på två dagar och ligga och bada och sola halva dagarna. Är man där längre tid är det lämpligt att pröva på inlandsleden, men jag tror att det är bättre att göra det i april-maj eller september-oktober för att inte förgås fullständigt av hettan inåt land. Även från Sverige är Cinque Terre ett bra resmål för en långhelg nu när man kan flyga billigt till Pisa.