Vem äger bultningsetiken?

Klättringens mest eviga diskussion är ju den om borrbultning, och det av förklarliga skäl. Den berör bl.a frågan om "klättringens själ" kring risk m.m.

I fråden om bultning av gammal led så väcks frågan om "vem som skall bestämma" om en led skall bultas eller ej och det aktualiserar frågan om klätterklubbarnas roll i detta, vilket är värt en egen tråd.

För det fall att det finns en helt dominerande klätterklubb i ett klätterområde och ifall den har en sådan organisationsgrad att den omfattar "nästan alla" som klättrar där, då är det rimligt att den klubben blir det forum där bultningsdiskussionen förs och där man kan komma överens om vad som bör gälla.

Detta förhållande gäller inte överallt i klättersverige, och där det gäller så måste man vara medveten om att förhållandena snabbt kan ändra sig över tiden (små klubbar är beroende av ett fåtal eldsjälar som tröttnar efter en tid eller flyttar pga. studier eller arbete)

På större orter så finns ofta fler än en klätterklubb, med olika historisk bakgrund. Den ena, äldre, kan bära ett områdesnamn och den organiserar företrädesvis äldre klättrare med bakgrund i tradklättringen och alpinism medan den nyare klubben organiserar yngre med huvudsakligt intresse av inomhusklättring, tävling, sportklättring och bouldering dvs. de former av klättringen som inte innehåller något större riskmoment.

Där det finns flera klätterklubbar med kanske olika syn på frågan om borrbultning så är det inte rimligt att ge "makt och tolkningsföreträde" åt en (vanligtvis den äldsta) av dessa klubbar.

Sedan har vi ju frågan om organisationsgrad. Ingen vet väl säkert hur många av Sveriges aktiva klättrare som är medlemmar i en SKF-ansluten klätterklubb. Dessa oorganiserade klättrare har ju ingen anledning att känna sig bundna av en policy som ställts upp av en klubb dom inte är med i.

Det finns många frågor. Är en bultpolicy bra eller ej? Skall den vara rikstäckande och rekommenderas av förbundet ( finns väl idag redan) eller skall den vara lokal och kunna vara olika för olika områden och t.o.m. enskilda klippor eller ännu mer finindelat inom en enskild klippa?

Och sedan till frågan om "vem som skall bestämma". Jag tycker inte det finns ett enkelt och entydigt svar på den frågan vilket mitt inledande resonemang försöker belysa. Samtidigt är jag inte heller anhängare av total anarki innebärande att "vem som helst kan bulta varsomhelst och hursomhelst" givet markägartillstånd. Då möts det bara med en liknande "slå bort bult" attityd vilket inte heller är idealiskt.

Som vanligt är väl "en levande debatt" den bästa lösningen. Den lär aldrig skapa konsensus och värderingar ändras över tiden även om jag hoppas det dröjer innan Villskud borrbultas. Det som för mig motiverar en viss försiktig attityd till borrbultning är att när många åsikter skall samsas på en klippa så bör man ha i åtanke att en satt borrbult inte går att ta bort utan att ytterligare påverka klippan.
 
Strikt juridiskt är det väl markägaren som får bestämma om någon får sätta bultar i hens klippa, sen må det vara en privatperson eller staten, kyrkan eller annan. Markägare har i andra diskusioner torgfört sina åsikter om inskränkanden i äganderätt men här tycker jag det är mer uppenbart att bultning inte är någon som faller inom allemansrätten.

Jag kan ha förståelse för argument både för och emot bultning och klättrar själv så lite numera att min mening bör negligeras i dessa diskussioner.


Har precis lyssnat på boken "Drömmen om Everest" och där och då diksuterades syrgasens vara eller icke vara - men skillanden är att syrgasen inte lämnas spår, givet att flaskorna följer med ner.

I en form av demokrati borde väl klätterförbundet ha något form att formell röst och stämmer inte deras ståndpunkt överens med majoriteten av medlemmarna så borde väl styrelsen väljas om på årsmöte så den bättre speglar medlemarnas syn på vad som är rätt och fel.
Så funkar väl de flesta ideela föreningar och idrottsförbund.
Men å andra sidan kan ju klättrare som vill bulta även om det skulle var mot förbundets rekommendationer göra så "utanför klubb-regi".

/Patrik, som in klarar/vågar klättra på egna kilar/hexor/kammar
 
@lyckegard
Jag ser ingenstans i den länkade texten (naturvårdsverket) att bultning skulle falla inom allemansrätten. Snarare tvärt om, att borra hål i en klippa är ganska långt från "inte störa, inte förstöra".
Däremot gäller att det inte i alla fall räcker med markägarens tillstånd, ibland måste du fråga länsstyrelsen *också*.

"...din skyldighet att ta kontakt med din länsstyrelse för att kontrollera om det behövs ett så kallat samråd. Det räcker alltså inte med bara markägarens tillstånd."
 
Rent moraliskt tycker jag att man som klättrare visst är bunden av ett majoritetsbeslut hos en klubb, vare sig man är med eller ej. Precis som att man är juridiskt bunden av landets lagar även om man inte röstar, eller om man inte är svensk. Skillnaden ligger bara i att klubbar ju inte har något formellt mandat att bestämma för icke-medlemmar.

Att påstå att man inte är bunden av en klubbs beslut är fel i mina ögon. Man
Kan bara inte bestraffas.

Så jag slår ett slag för föreningsdemokratin!
 
Det som för mig motiverar en viss försiktig attityd till borrbultning är att när många åsikter skall samsas på en klippa så bör man ha i åtanke att en satt borrbult inte går att ta bort utan att ytterligare påverka klippan.

Detta har alltid varit den springande punkten för mig. Att bulta eller inte bulta är en väldigt svår fråga, och om man inte är 101% säker på att det är det rätta (vilket jag sällan tycker man kan vara) är det bättre att låta bli. Man kan alltid ångra en icke-bultning, men man kan aldrig ångra en bultning.

Av samma anledning är jag nästan alltid emot att choppa bultar (man kan alltid choppa dem senare, fast inte tvärtom), fast där kompliceras det av att det finns en poäng i att markera för att undvika dum bultning i framtiden.

Sedan tycker jag det är fel att stirra sig blind på etik här och nu. Hurvida en led just idag har en bult är kanske inte så viktigt. Problemet, som jag ser det, är långsiktig hållbarhet, och principen i det. Hur länge håller en bult? Som bäst 20-30 år? Inte så farligt om vi ser inom vår livstid, men hur kommer våra klippor se ut om 500 år?
 
Senast ändrad:
Alltså.. http://www.klatterforbundet.se/pdf/expedition/tyroldec.pdf

Längre svar:
Varför ska vi idag bestämma förutsättningar för hur klättringen ska se ut i framtiden?

Patrik:
Bultning är delvis tillåten enligt allemansrätten, och markägaren är absolut inte högsta remissinstans för om du får sätta upp borrbultar. http://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Allemansratten/Det-har-galler/Klattring/

Jag vet inte hur du tolkar texten du länkar till men jag tolkar det som att alltid krävs minst markägarens tillstånd och i vissa fall ÄVEN länsstyrelsens - dock överrider inte länsstyrelsens eventuella ja ett nej från markägaren. Det är i alla fall min tolkning. Säger markägaren nej så blir det nej. Säger länsstyrelsne nej och det är ett fall då de behöver tillfrågar blir det också nej i slutändan.
Men det kan bli ja i två fall: båda fallen kräver markägarens ja och det ena om länsstyrlesen inte behöver tillfrågas, alterntivt att länsstyrelsen måste tillfrågas och de säger ja.

Men även om båda säger ja, så kan det ju finnas de rena klätteraspekterna på det hela - är det onödigt eftersom man kan säkra sig relativt enkelt utan borrbult?
Är det en i övrigt bultfri klippa eller den redan full av bultar?
Vem/vilka brukar klättra på klippan?
etc

/Patrik,
 

Fjälledarens tips: Så packar du lätt och når längre

Ibland får man ut mer av naturupplevelser när man tar ut svängarna. Fjälledaren Oskar berättar hur han hittar en större frihetskänsla utomhus.