Vad göra för att slippa se spår av motorburna renskötare ?

En fundering som slår mig: är det så att ATV-förarna kör via vissa "leder", eller har rennäringen rätt att röra sig fritt på fjället? (och isf, föredrar de vissa leder?). Om man särskiljer ATV-leder och vandringsleder borde man ju kunna hålla isär lervälling-stråken och upptrampade stigar.

En gissning tagen ur luften är att de följer lederna för att kunna använda ledernas broar. Kollar man på den kartan som finns längre upp i tråden måste man passera två broar. För enkellhetens skull följer man säkert leden och kör över broarna. Som sagt min gissning, vet inte hur breda eller vilken bärighet broarna har.

För i övrigt så har jag förstått det som att de kan köra lite var de vill/behöver. Renarna och redgärdena följer inte leden och då måste man kunna köra dit där med..
 
Får börja med att be om ursäkta för kvällstidningsrubriken i denna tråd, kunde bara inte låta bli. Svaret på frågan är naturligtvis enkelt – stanna hemma, eller möjligen att dra sovsäcken över huvudet.

Det finns ett annat alternativ: Gå i Norge. Där får fyrhjulingar endast användas på s.k. barmarkkjøring endast tillåten på barmarksløyper som är intäcknade på http://www.nordatlas.no/default.aspx?gui=1&lang=2 . De är lätta att undvika.

De flesta av mina fjällturer är i Norge och jag har bara sett en enda fyrhjulingsspår i år (nedarför Nævrastua som ligger i Narvik kommun norr om E10 vid Skitdalshøgda).
 
Jag antar att det är länsstyrelsen du bör kontakta om du vill dra om leden eller förbjuda terrängkörning på den.

Det verkar stämma. Har varit inne på länsstyrelsens hemsida, där det bland annat står att de ansvar för de statliga lederna. Intressant nog bedriver de också miljöövervakning i fjällen samt på uppdrag från Naturvårdsverket arbetar med miljömålet ”Storslagen fjällmiljö” och andra planerings- & utvecklingsfrågor.
Har nu skickat iväg några rader till Länsstyrelsen i Norrbotten, beträffande eventuella möjligheter att separera vandringsleder och "trafikleder" samt lite frågor kring miljömålet "Storslagen fjällmiljö".

Har även skickat iväg lite frågor till Svenska Samers Riksförbund, kring hur de ser på saken, samt frågor kring om det finns någon form av miljömärkning av renprodukter, typ KRAV-märkt renskav, kanske Svanen-märkt torkat renkött eller liknande, t ex ifrån byar som inte kör med terrängfordon. Hittar inget om renprodukter på KRAV:s hemsida, men det finns väl 1234 olika miljömärkningar nuförtiden. Personligen skulle jag med glädje betala fler kronor per kg renkött om det gjorde att marken inte förvanskades enligt tidigare bifogade foton. (Därmed inte sagt att jag vet hur mycket mer priset skulle behöva kompenseras upp med, för det har jag ingen aning om).

Passade även på att slänga iväg några rader till Naturvårdsverket, då man ändå hade ångan uppe.

24 timmar har nu gått, och enda responsen hittills är ett autoreply (pappaledighet) från en av de fem mottagarna hos länsstyrelsen, medan det varit heltyst från Naturvårdsverket och Svenska Samers Riksförbund. Man får väl ge dem en vecka eller två att fundera på saken.
 
Det finns ett annat alternativ: Gå i Norge. Där får fyrhjulingar endast användas på s.k. barmarkkjøring endast tillåten på barmarksløyper som är intäcknade på http://www.nordatlas.no/default.aspx?gui=1&lang=2 . De är lätta att undvika.

De flesta av mina fjällturer är i Norge och jag har bara sett en enda fyrhjulingsspår i år (nedarför Nævrastua som ligger i Narvik kommun norr om E10 vid Skitdalshøgda).

Tackar för tipset. Definitivt något att överväga i framtiden. Efter lervällingen, enligt i tråden tidigare bifogade foton, gick turen faktiskt vidare in i Norge (Hukejaure --> Gautelis --> Caihnavaggi --> Caihnavarri --> Cunojavri --> Unna Allakas).
Mycket riktigt syntes inte ett enda hjulspår under de fyra dagarna i Norge. Å andra sidan hade nog renskötarna behövt en stridsvagn för att ta sig fram i stenterrängen runt Caihnavaggi...och en svävare för att ta sig under de norska broarna. Broarna på norska sidan inbjöd väl inte direkt till fordonstrafik ;)
 
24 timmar har nu gått, och enda responsen hittills är ett autoreply (pappaledighet) från en av de fem mottagarna hos länsstyrelsen, medan det varit heltyst från Naturvårdsverket och Svenska Samers Riksförbund. Man får väl ge dem en vecka eller två att fundera på saken.

Offentlig förvaltning har ju skyldighet att svara. Men snabbare än ett dygn ska du nog inte hoppas på.
 
Ärligt talat är det ju bara att ge fan i att gå på lederna så slipper du se eländet. Har varit på ställen både i Sverige och Norge där man blir förvånad över att se ett fotspår. Min erfarenhet av fjällvärlden är att sommarlederna är dragna där det är bäst bärighet i marken och då är det ganska logiskt att köra där också.
 
Ärligt talat är det ju bara att ge fan i att gå på lederna så slipper du se eländet.

Visst är det så, och det fungerar säkert gott nog för många. För mig som ensamvandrare tycker jag dock att det ur ett säkerhetsperspektiv är snällare mot fru och barn därhemma att hålla mig till lederna, speciellt då i det område jag gick i denna sommar (mötte i snitt ett sällskap per dag under första veckan, då jag gick ledat - antar att man vid en ev olycka bortanför leden skulle kunna bli liggandes ganska länge innan någon råkat passera förbi)

Har varit på ställen både i Sverige och Norge där man blir förvånad över att se ett fotspår. Min erfarenhet av fjällvärlden är att sommarlederna är dragna där det är bäst bärighet i marken och då är det ganska logiskt att köra där också.
Ditt svar ligger helt i linje med det svar jag fick från Länsstyrelsen i Norrbotten, vilket jag skall försöka klippa in här i tråden.
 
Inom en vecka kom det även svar från Naturvårdsverket, vilket också får anses vara helt acceptabelt. Även här tror jag att svaret kan vara av allmänt intresse för oss på forumet, varför mailväxlingen bifogas. Visa bilaga 10848
 

Bilagor

  • Brevväxling Naturvårdsverket.doc
    237 KB · Visningar: 844
Tack för att du gjort jobbet, intressant läsning. Tycker svaren är delvis klargörande, delvis lite svävande. En del går att läsa mellan raderna och stavas resursbrist. Typiskt att man tar fram en i grunden ambitiös plan, men sedan inte mäktar med att matcha de "teoretiska" delarna (i detta fall terrängkörningsplaner), med motsvarande praktiska insatser (t ex spångning av körleder).
Länsstyrelsens svar andas ju också en frustration över att det är så "billigt" att bryta mot terängkörningslagen.
Jag vet från egen verksamhet att länsstyrelsernas tjänstemän ofta upplever en viss maktlöshet när de försöker värna naturvårdsintressen. Har i flera fall hamnat på samma sida av "barrikaden" när stora byggföretag och markexploatörer (som ofta är samma sak) utpressat lokala kommunpolitiker vid framtagning av översikts- och detaljplaner i känsliga områden, eller med berått mod satt sig över redan gällande bestämmelser och vunnit i slutändan.
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.