Träning och förberedelser

Apropå diskussionen om träning och förberedelser inför fjällturer.

Jag har aldrig tränat inför en vanlig veckovandring. Har aldrig heller ångrat detta. Jag tränar dock olika sporter till vardags.

Ibland när jag diskuterat vandring med mindre erfarna brukar frågan om träning komma upp. Jag vet inte om jag ska råda dom att träna inför en stugtur eller lätta tältturer. Det känns som det kanske vore bra för vissa att träna lite utan att det för den skull är avgörande för hur fjällturen upplevs. Det kan ju samtidigt ge intrycket av att en fjällvandring är något väldigt komplicerat som kräver jättemycket förberedelser och som är exklusivt för vältränade. Jag tycker ju egentligen att fjällvandring i sverige är en okomplicerad sak som man inte ska vara så orolig inför.

Brukar ni råda nybörjare att träna inför veckoturer med lätt packning?

/Danielski
 
Träna eller ej?

Jag brukar ta frågvisa med mig på en normal söndagspromenad, med sittlapp och fikapaket, 15-25 km. Har de då efter den ont i fossingarna eller tycker att det var långt, brukar jag rekommendera dem att börja gå nån mil då och då. Träning på gym eller i gymnastiksal är inte samma sak som att gå i terrängen. Vältränad behöver inte betyda gångfärdig!

Go tur

Johan K
 
Specialträning innan fjällturer är väl för dem som inte lever "friluftsliv" året om utan har sin tur en gång om året.. För aktiva frilufsare som kånkar på rygga i skog o mark året om så behövs ingen specialträning..

Sedan så är det alltid hälsosamt att utöver sitt frilufsande hålla på med någon form av träning.
 
Det beror på

dangermouse; sa:
Brukar ni råda nybörjare att träna inför veckoturer med lätt packning?

Det beror väl på. Om man inte har ngn grundkondition, har ett stillasittande jobb och knappt rör sig alls till vardags, kan även en ytterst kort sträcka i berg vara extremt ansträngande. Å andra sidan rör man på sig mycket till vardags är det enda problemet packningen. I någon mening måste man bryta in ryggen, vänja sig vid att bära, och för egen del skulle jag aldrig kunna fylla en ryggsäck med vikt och traska runt Uppsala. Tar hellre att det är lite jobbigt att bära de första dagarna. Det gå över efter ngr dagar.

Per
http://user.tninet.se/~ipg289h/fu99/Trekking/Treks.html
 
Upplevelse

Att vara tränad eller inte gör nästan hela skillnaden på hur mycket du kommer att kunna njuta av turen. Är det enda man tänker på att "om jag ändå fick vila" eller "vad tung ryggsäcken är" så brukar inte turen vara så ängenäm. Att kunna blicka ut över naturen under turen tycker iallafall jag är ett stor del av nöjet.
 
Hmm
Håller med Pär Löwdin om att det inte känns så lockande att gå med ryggsäck bara för tränings skull. Att börja löp, gång, cykel- träna bara för en fjällvandring har jag heller aldrig lyckats motivera mig till (men jag har försökt). Däremot om det var något svårt jag velat göra länge. Kanske andra tycker annorlunda.

Egentligen vill man kanske tipsa en del personer att träna, inte för fjällvandringens skull utan mer för det vardagliga välbefinnandets och välmåendets skull. Men, jag får väl kanske inse att andra människor har andra drivkrafter än jag. Själv drivs jag att träna sånt som jag tycker är kul medan andra kanske behöver en tydligare morot.

/D
 
dangermouse; sa:
Hmm
Håller med Pär Löwdin om att det inte känns så lockande att gå med ryggsäck bara för tränings skull.

Egentligen vill man kanske tipsa en del personer att träna, inte för fjällvandringens skull utan mer för det vardagliga välbefinnandets och välmåendets skull.
/D

Mycket väl formulerat!

Den enda "träning" jag brukar genomföra (och föreslå) är att helt enkelt se till att gå in skor och prova gå med packad ryggsäck innan man ger sig iväg.

Ifall man inte är sugen på långvandringar så brukar det räcka att ha på skorna under en arbetsdag så är de ingångna "på nytt".

Sedan gäller det ju att använda det förstånd(?) man har fått...Fjällvandring är ju inte som att svara på debattinlägg ;-) Och inte ska man tro att det behöver vara som en multisporttävling heller. Faktum är ju att det är DU som gör det till vad det blir (förutom vädrets makter).

/mats
 
Hej på er!
Jag kan inte påstå att jag brukar träna inför mina fjällturer. Men jag har märkt att de åren jag löptränat inför tjejmilen har jag som bonus känt mig oförskämt pigg på fjället.

De tjejer som frågar mig om jag tror att de skulle klara av en fjällvandring brukar jag fråga hur de tar en dag på stan (Sthlm city) i julhandeln. Detta för att avdramatisera lite men jag tycker att det är en rätt bra liknelse. Vid dagens slut har man ont i fötter och axlar, man är helt tom på socker och därför förståss både hungrig och trött.

Jag brukar dock berätta att det blir lite roligare om man har lite kondition.
Annars gör jag nog som ni andra, be dem ta en tur i grannskapet i de kängor de ska gå i och med en god fika/lunch i ryggsäcken för att känna hur det känns. De grabbar som frågat mig om råd inför fjällturer har knappast frågat om träningråd men de har ändå fått rådet att gå lite i sina kängor innan turen.

/Ann-Marie
 
hmm

E det verkligen så att våra fjällvandrare inte frilufsar till vardags? Jag trodde att det var ett sätt att leva för de flesta, då behöver man inte gå in kängorna eller vänja sig vid rygga.. Plockar ni inte svamp, fiskar eller promenerar ute i skogen.. Blir det inte mer än en vecka på den årliga fjällturen?
 
träning, ja.

Jag hör till dem som friluftar intensivt på sommaren och sen knappast alls. I somras gjorde jag tre turer, Korsika i juni,
Havsalperna i juli och Jotunheimen i augusti, sammanlagt
34 vandringsdagar. Under den mörka tiden på året är
jag uppslukad av mitt jobb fram till våren; då blir
det ofta cykelutflykter till Linköpings norra omgivningar.

Men jag motionerar. Efter min hälseneoperation 1998
(jag sprang inte på 15 månader) har jag tagit det
lite lugnare, inte så hårt tempo (vilket sliter) och inte så
långt, kanske 4 mil i veckan. Jag är dock 58 år.

Det räcker INTE. 1997, när mina besvär var som värst, fick jag
avbryta en tur i Havsalperna. Men det var inte bara
hälsenan som gjorde ont. Två av de fyra etapperna var jag
så fruktansvärt stel i låren att jag släpade mig fram med korta steg
de sista kilometerna. Jag hade helt enkelt inte vant lårmusklerna
vid den typen av belastning. Löpning gör inte så mycket för
de höga benmusklerna, det gör däremot kanske cykling.

Det är dock ganska lite som behövs. Några utflykter på
våren med stadigt tyngre packning, alltid i solsken och till
platser jag tycker om. Det är en bra omväxling till löpningen.
Ryggsäcken ger mig en vacker och angenäm hållning.

Sen är det ryggen. Alltsen jag fick diskbråck i Norge 1999
gör jag ett program varje morgon; en naturlig fortsättning
på den terapi som botade mig, vilket tog tre veckor.
ISchiashugg är vidriga, känns som om hela ryggen gick
sönder. Jag vill inte öppna dörrar försiktigt med båda händerna
eller tänka när jag lägger mig, vänder mig i sängen eller
stiger upp.

Några råd till andra brukar jag inte ge. De som frågar mig
om turer är inte beredda att gå 21 dagar i Alperna
eller 19 dagar i Pyreneerna.

il C.
 
Re: hmm

FJS90/91; sa:
E det verkligen så att våra fjällvandrare inte frilufsar till vardags? Jag trodde att det var ett sätt att leva för de flesta, då behöver man inte gå in kängorna eller vänja sig vid rygga.. Plockar ni inte svamp, fiskar eller promenerar ute i skogen.. Blir det inte mer än en vecka på den årliga fjällturen?

Tja, kängorna brukar ibland användas som vinterskor. Men för övrigt friluftsliv används vanligtvis stövlar vid väta, eller vanliga joggingskor om det är torrt.

Sedan är det i mitt fall inte direkt frågan om att vänja sig vid rygga eftersom jag dagligen släpar på ryggsäck i mindre format. Det handlar mer om att hitta rätt packningsbalans och kolla att allt är OK. Rycka och dra lite i remmar mm för att upptäcka eventuella skavanker.

/mats
 
Ang: Friluft året runt

FJS90/91,

Jag tror att det finns många som inte gör mycket annat än en tur (i någon form) per år. Intresset för friluftsliv kan ju ta olika former och vara av olika grad. Likaså målet med turerna kan ju vara olika och därmed ambition och omfattning.

Personligen får jag inte användning av just kängorna mer än några gånger varje år, då under ca 1-2 veckor i taget. Men det beror ju mest på att jag har olika skor till oika aktiviteter.
För mig infinner sig det riktiga nöjet när jag känner att alla små bestyr - klädbyte, matlagning, tältuppsättning mm - flyter på utan att jag behöver tänka på det och vela lika mycket. När allt sånt går per automatik kan jag lättare koncentrera mig på omgivning, orientering, fotografi och inte minst sällskapet. T ex regn och rusk kan ju göra att jag vill komma fram fort, men om allt funkar väl så lyckas jag till viss del njuta av en sån dag också och istället ta det lika lugnt som vanligt.

För att nå den stämmningen måste jag hålla färdigheterna och vanan uppe och därmed vara ute, i någon form, regelbundet. Dom gånger jag bott inomhus märker jag att vanan inte behöver vara på topp för att kunna njuta fullt ut. Det beror väl på att det inte gör så mycket om man blir blöt, lite hungrig eller glömt någon detalj i packningen.

/Danielski
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg