Sällar mig till ull-fundamentalisterna i alla lager, alla årstider och alla aktiviteter . Skulle inte våga plurra på skridskor eller sitta svettig i skidliften i något annat. Jag både svettas och fryser alldeles för mycket för syntet.
Tunna underställ i ren merinoull är tyvärr inte så hållbara, men jag lagar tålmodigt begynnande småhål innan de släpper för mycket maskor och tycker det är värt det. Jag fyller ändå på förrådet när jag råkar springa på något högkvalitativt på loppis, och det är inte så sällan man hittar sådant till skamligt låga priser, eftersom folk inte begriper sig på hur fina de är.
Håller med om att man märker skillnaden med syntetinblandning, men upp till kanske 10% känns acceptabelt. Längre ut från kroppen ännu mer, men där behövs det inte lika mycket. Strumpor får man acceptera syntetarmering i, de blir orimligt kortlivade annars.
Har testat brynja, men tyckt den var alldeles för skavig under ryggsäcksremmar, inte bara längs de tjocka sömmarna. Kanske bara otur med modellen.
Gärna ullfrotté utanpå det tunna understället, i ett eller flera lager efter behov, både på benen och på överkroppen. Här är det OK med mer syntetinblandning, men förr eller senare får man laga även dem. Jag har en uppsättning från tiden när Woolpower fortfarande hette "Ullfrotté Original" .
Längst ut mot skalplagget någon fluffstickad tjocktröja - jag växlar mellan ett par troligen hemstickade loppisfynd i kashmir- och alpackablandningar, de är faktiskt inte alls särskilt tunga och kaminvarma. Men jag väljer M90 "värmetröja" när jag behöver ett mer slitstarkt (men tyngre) alternativ, t ex på sommar/höstturer när jag ofta bär ryggsäcken direkt på ulltröjan. Ingen av mina tjocktröjor har kostar något tresiffrigt belopp.
Löst sittande skalplagg som går att stänga täta i alla öppningar. Vindstrut på kapuschongen. Dunjacka som rastplagg. Tre par riktigt tjocka ull/ullfrottéstrumpor och ullfilt-innersulor i skorna.
Allt med reservation för att jag normalt inte behöver klä mig för stillastående aktiviteter i tvåsiffriga minusgrader - då skulle jag nog behöva en dunöverall à la Himalayaexpedition
PS Nu skulle det handla om vinter, men när nu siden nämns som material, så vill jag också lyfta fram det som ett fantastiskt skönt alternativ för heta klimat. Då ska det inte vara den blanka täta kvaliteten - den brukar bli rätt svettig - utan de tunna, matta lite glest vävda (eller stickade) sorterna.
Tunna underställ i ren merinoull är tyvärr inte så hållbara, men jag lagar tålmodigt begynnande småhål innan de släpper för mycket maskor och tycker det är värt det. Jag fyller ändå på förrådet när jag råkar springa på något högkvalitativt på loppis, och det är inte så sällan man hittar sådant till skamligt låga priser, eftersom folk inte begriper sig på hur fina de är.
Håller med om att man märker skillnaden med syntetinblandning, men upp till kanske 10% känns acceptabelt. Längre ut från kroppen ännu mer, men där behövs det inte lika mycket. Strumpor får man acceptera syntetarmering i, de blir orimligt kortlivade annars.
Har testat brynja, men tyckt den var alldeles för skavig under ryggsäcksremmar, inte bara längs de tjocka sömmarna. Kanske bara otur med modellen.
Gärna ullfrotté utanpå det tunna understället, i ett eller flera lager efter behov, både på benen och på överkroppen. Här är det OK med mer syntetinblandning, men förr eller senare får man laga även dem. Jag har en uppsättning från tiden när Woolpower fortfarande hette "Ullfrotté Original" .
Längst ut mot skalplagget någon fluffstickad tjocktröja - jag växlar mellan ett par troligen hemstickade loppisfynd i kashmir- och alpackablandningar, de är faktiskt inte alls särskilt tunga och kaminvarma. Men jag väljer M90 "värmetröja" när jag behöver ett mer slitstarkt (men tyngre) alternativ, t ex på sommar/höstturer när jag ofta bär ryggsäcken direkt på ulltröjan. Ingen av mina tjocktröjor har kostar något tresiffrigt belopp.
Löst sittande skalplagg som går att stänga täta i alla öppningar. Vindstrut på kapuschongen. Dunjacka som rastplagg. Tre par riktigt tjocka ull/ullfrottéstrumpor och ullfilt-innersulor i skorna.
Allt med reservation för att jag normalt inte behöver klä mig för stillastående aktiviteter i tvåsiffriga minusgrader - då skulle jag nog behöva en dunöverall à la Himalayaexpedition
PS Nu skulle det handla om vinter, men när nu siden nämns som material, så vill jag också lyfta fram det som ett fantastiskt skönt alternativ för heta klimat. Då ska det inte vara den blanka täta kvaliteten - den brukar bli rätt svettig - utan de tunna, matta lite glest vävda (eller stickade) sorterna.