Och nu byter vi stil totalt. Betydligt modernare framtoning i trendriktiga material. Men bra ändå får väl tilläggas. En bekantskap som köptes av en slump men visade sig vara av betydligt högre kvalitet än jag trott från början.
Tja, enligt mig så var den ful som stryk.
En slags futuristisk skapelse som i händerna på en lokal ligagangster skapar en utopisk harmoni mellan den urbana människans sökande efter livsmening och tunnelbanestationernas tristess. Långt ifrån scoutrörelsens knivar där parerstången utgör en slags visuell barriär mot dessa existentiellt motbjudande skapelser.
För övrigt kan själva knivstålet vara intressant att användas i mer traditionell miljö. En kniv kan förvisso även vara vacker i dagens våldsbejakande formgivning men själv är jag och förblir traditionalist.
Moraknivar med plasthandtag är ett annat exempel på styggelse.
Så ere bara!
Det får du gärna tycka!
Smak är som bekant högst subjektivt. Själv tycker jag att den är elegant och estetiskt tilltalande även om titan och metallhandtag inte tillhör mina absoluta favoriter. Användningen av formuleringen
"lokal ligagangster" om en framstående industridesigner i ett försöka att uttrycka sig kan jag däremot tycka är något mindre väl valt även om jag misstänker att det var ett försök att vara, tja ironisk? Hoppas det i alla fall. Sen är uttrycket "våldsbejakande formgivning" i det här fallet sällsynt felaktigt med tanke på knivens storlek och tänkta funktion. Den är mindre än en Opinel No för att vara konkret.
Jag är i en "lyckligare" position än du såtillvida att jag kan uppskatta väldigt disparata utseenden. Allt från det klassiska till det ultramoderna såväl i form som material. Det gör att jag kan hitta personliga guldkorn i många olika genrer. Några av mina vackraste knivar är definitivt köksknivar för övrigt. Min Hattori HD-8 går inte av för hackor eller mina Shiki med Tsuchime damaskblad heller.
De kommer för övrigt att bli föremål för en senare presentation.
Knivar kan enligt mig vara estetiskt tilltalande på ett flertal olika plan som ibland interagerar ibland inte. Dels kan de vara ett rent resultat av "form follows function", enkla rena bruksföremål där den praktiska aspekten ofta är skönheten i sig. Många traditionella skandinaviska knivar faller inom den ramen. Dels kan knivar vara "designövningar" där linjespel och material ofta samspelar och i bästa fall skapar en harmoni. Inom den kategorin återfinns många customknivar av t ex J Ansö och inte få moderna konstruktioner som CRK Sebenza. Sen kan knivar vara historiskt intressanta och därmed vackra och där kan Spanska Navajas eller de många Indonesiska knivtyperna tjäna som exempel. Av samma orsak kan man studera Japanska knivar, särskilt köksknivar och hantverksknivar, i oändlighet.
Sen har vi förstås knivar som konstföremål och uttryck för hantverksskicklighet. Varför inte tänka på många knivar och eggverktyg från Roger Bergh?
Och så kan jag hålla på. Det skulle för mig kännas ytterligt begränsat att bara uppskatta en form av utseenden även om jag vet att de finns de som bara samlar på modell av SAKs.
/ J
