Rovdjur

Jo, jag har också för mig att Bear Suit eller Bear Protection Suit eller vad den hette, mark V var en himla dyr historia. Visst drevs han av att någon han kände blivit anfallen av en grizzly?

Om någon har en länk till någon hemsida, eller t o m inspelat det dä programmet: Ge mig! Jag har sökt men inte hittat. Det är i klass med gamla Monty Python.
 
Coolt, en så därniga dräkt vill jag ha - svärmors katt är ett riktigt monster!
När det gäller björn i skandinavien däremot, står jag fast vid att det är enklare, billigare och framförallt smidigare att sjunga en stump i stället.

/Per
 
Missförstå mig rätt

Jag är mycket väl medveten om att sannolikheten att skadas är mycket större i storstadsnatten. Min fråga var om man bör börja fundera på att ändra något i sitt vanliga campingbeteende för att undvika att få nattfriden störd av björn och varg. Vi har ju haft förmånen att kunna strunta i sånt i ett antal år.
 
Den enda skillnaden i vårt beteende när vi vandrar i trakter med rovdjur, särskilt vargrevir, jämfört med trakter utan rovdjur, är att vi håller bättre koll på schäfern. När jag vandrar solo kan jag dra till med "röda stugor tåga vi förbi" om jag är inne i ett område med taskig sikt och jag sett spår av björn.

Som en äldre herre i Höljes, nordvärmland svarade på frågan om björntillgång :"Här finns gott om björn, men var int rädd, de bar å tal högt så försvinn björn".

Björnen är väl det rovdjur i Sverige som det finns en reell anledning att känna stor respekt för när det gäller angreppsrisk mot den egna personen, relativt vargen. Men mig veterligen är det ytterst ovanligt att andra än jägare blir angripna av björn i Sverige, under de speciella omständigheter som då råder. Extremt låg risk att du som vanlig campare skulle bli angripen av en björn. Troligen är risken att ett träd skulle rasa över tältet mycket högre.

Skulle du ha förmånen att få se en varg från tältet, var snabb med kameran innan den dragit.

Raskesven
 
Jag håller med om att risken är extremt låg. Jag har personlig erfarenhet av ett björnmöte på ca 40 meter. När nall började komma utom synhåll efter ca 30 minuter tyckte jag att det var dags att ge mig till känna. Jag kanske ska nämna att jag satt på ett älgpass i markplan. Det hade ju kunnat bli lite väl spännande om den kommit fram till mig bakifrån. Jag pratade lite med nalla var på han/hon drog som en avlöning minst 1 km.

Som jag ser det finns risken där när varken jag eller nalle vet om varandra förrän det är för sent.

De jägare som blivit angripna har alltid haft hund med sig av spetstyp. Hunden har antagligen skällt på björnen och blivit skrämda när nalle gått till motangrepp. Rädd hund springer till husse med nalle i hasorna..

Här har vi nog den stora faran
 

Fjälledarens tips: Så packar du lätt och når längre

Ibland får man ut mer av naturupplevelser när man tar ut svängarna. Fjälledaren Oskar berättar hur han hittar en större frihetskänsla utomhus.