puls och kondition

[seobserver]

Olle Nygren hade gått sönder igen efter en vurpa och doktorn hotade med en steloperation av armbågsledena. Olle och kamrater mätte och disskuterade. Vid 45° arbågsvinkel gick det att köra speedway så det blev Olles bud till doktorn.
-Så brukar vi göra sa doktorn.
-Å sa Olle, är det många som kör speedway?
-Nej men vi gör det för att du skall kunna göra det lilla själv.
Fö så slapp han steloperation, det kan vara en fördel i att vara tränad före.

 

[Strykarräven]

Ärligt talat varför och i vilket syfte är det så himla viktigt att känna till sin exakta maxpuls? 220-åldern är ju en grov uppskattning med stor felmarginal och samma felmarginal har precis alla andra formler också, eftersom maxpulsen är så individuell. Det innebär ju att även om man hittar en annan formel som stämmer in på just dig, kan du ändå inte vara säker på att den stämmer lika bra om 5-10 år, för det förutsätter att din maxpuls minskar med åren precis så mycket som det förutsätts i just den formeln. Även om man hittar en formel och det visar sig att den stämmer bra med vad du testat fram så stämmer den just nu, men kanske inte om 10 år...

Näeh, jag håller nog med. Själv skaffade jag en pulsklocka för 350 spänn för att få se hur det såg ut när jag tränade, och upptäckte rätt snabbt att det jag tidigare kallat "snabbt" egentligen var rätt mediokert (=min puls var inte så hög på exv intervallpassen) och att det jag tidigare trodde var "lugnt tempo" var alldeles för snabbt.

Efter justering av min löpning utifrån dessa nya små upptäckter blev löpningen roligare och jag blev bättre, och kunde minska mina träningstider med samma träningseffekt. Och numera har jag en något dyrare pulsklocka. Och oftast springer jag utan klocka!

(däremot använde jag den igår under ett 2-timmars crossfitpass. Maxade på 188 och snittade närmare 160 än 155. Det hade varit helt ogörligt med två timmars löpning för min del). Detta avslöjar också att puls kan vara grenspecifik, när man tränat ett tag.

 

[Totteman]

Puls är kul

Jag loggar pulsen, distansen, tiden och hur jag springer med min Garmin Forerunner 305. Det är roligt att analysera i datorn efteråt. På vissa pass är jag ute länge och då håller jag ett lågt tempo, medans jag drar på ordentligt på de kortare passen.

Vilopulsen har jag ingen aning om, inte maxpulsen heller. Tanken är att jag ska ta reda på dessa värden i år. Varför då kan en del undra?

Helt enkelt för att jag vill veta dessa värden så att jag kan träna enligt de pulszoner som finns. Alltså att de riktigt tuffa passen ska ha en puls som inte underskrider ett visst värde och att långpassen ska vara inom ett visst pulsintervall.

Då jag sprungit sedan 1979 och känner min kropp väl och dessutom nästan kan säga vilken puls jag har spelar ingen roll. Pulsklockan med GPS-funktion är en kul träningskompis. Jag använder den mest för att logga rundan. Jag vet exakt hur jag ska träna egentligen, men den här köpte jag för att den var billig och för att den är en motivationshöjare för mig.

Ett roligt test som jag ska göra i år är att springa med konstant pulsnivå. Säg att jag ska ha 140 i puls i 2-3 timmar...hur långt kommer jag då? Och hur långt kommer jag nästa gång när jag springer med samma pulsnivå? Förhoppningsvis längre.

Sådant kommer jag att använda min puls- och GPS-klocka till.

När jag analyserar löppasset i datorn efteråt ser jag enkelt att medelpulsen sjunker på en given sträcka och att medelfarten ökar, förutsatt att jag sköter träning, kost, sömn och annat som spelar roll.

Jag köpte min på ElGiganten för ca 1400 kr. Det är enkelt att handla på deras hemsida.

 

[camoscio]

Det här med ålder och blodtryck är inte en förklaring som du är särskilt intresserad av, eller? Och huruvida ålder är en ursäkt för fetma: Lider du av fetma? Och lider hockeyspelarna jag hänvisade till tidigare, av fetma?



"Normalt" varierar med en rad faktorer, inkl ålder. Sure, det kan vara ett sätt att slippa befatta sig, men det kan också vara ett uttryck för

a) det finns människor med sjukdomar som bättre behöver ens hjälp, för att inte tala om de prioriteringar som görs hela, hela hela tiden på både mikro- och makronivå, för att generera mesta möjliga vård för pengarna.

b) det kan finnas en point i att förklara för människor (nu talar jag i generella termer) som oroar sig för sin hälsa (befogat eller inte) vad som är "farligt" resp "inte farligt" och att även lyfta upp det normala. Många upplevda besvär eller avvikelser är inte farliga, eller är en del av helt normala processer (åldrande, dygnsvariation, livsfaktorer som vi inte rår över) och då är det sjukvårdens uppgift att inte medikalisera, dvs "göra sjuka" alla dessa fenomen. Man kan omvänt säga att det vore förmynderi om vården ständigt kastade diagnoser och förslag på "lösningar" på patienter.

c) att man låter individen ta sitt eget ansvar. Om sjukvården skulle ta över alla upplevda avvikelser och besvär skulle de flesta inte bara må sämre, de skulle dessutom bli passiva och på sikt inkapaciterade. Man kan exv resonera så att den som har kraft nog att vältaligt utgjuta sig på ett internetforum, även borde ha kapacitet att söka efter livsstilsråd som passar just honom eller henne. För let's face it, ingen doktor känner din kropp lika bra som du själv gör. Och det vet de.

Svar på första frågan: jag lider inte av fetma, precis, men den extra vikt jag bär på är sannolikt umbärligt fett. Jag vill dock inte bli fet; denna vinter har jag gått upp mindre än vanligt, mest p g a omlagd diet.

Min vårdcentral meddelar, trots namnet, ingen vård. Det är ett ställe där man tar prover, diagnosticerar, remitterar, skriver ut mediciner och utfärdar rekommendationer.

Iövrigt upprepar du strängt taget vad jag redan sagt, men jag förstår inte talet om prioritering. Om man ger mig tid, tre gånger, t o m, så gör man ju det, och då finns det väl ingen anledning att just då bekymra sig om någon helt annan människas förutsättningar eller behov?

Nu är det inte så lätt att hitta rätt instans för kostråd etc. Jag försökte med ett rehabinstitut i vintras, men den som tog emot visste inte så mycket om just det. Hon var dock förvånad när jag nämnde mitt blodtryck, det normala är ju under 130.

Senast jag hade så lågt som 130 var i januari 2007, när jag var 62 år.
Läkaren som gjorde hälsotestet i oktober relaterade mitt resultat till min historia och fann utvecklingen anmärkningsvärd nog för en remiss.

Jag går vidare, men den undersökning jag ska på handlar mest om kondition, rörlighet och styrka.
Jag hoppas på tips om lämplig instans för det andra.

 

[camoscio]

Hej. När det gäller vad som är normalt så är det ju inte så att sjukvården och sjukvårdsutbildningar har någon annan vetenskap eller litteratur är vad gymmen har och det är nog snarare så att det sjukvården som behärskar det här med blodtryck och vad som är sjukligt bättre än en lekmanna PT, som har närmast obefintlig utbildning på detta.
Även om det finns normalvärden så är det ändå mycket individuellt, och som föregående talare säger så förändras det med åldern. Om blodtrycket generellt stiger av att du lever "nyttigare" och motionera mer så kan förklarngen till ditt högre blodtryck möjligen förklaras av att träning hjälper kroppen att "normalisera" bl.a. blodtryck och allt annat för den delen. Det innebär att även ett för lågt blodtryck normaliseras och att det i ditt fall är möjigt att ditt indivelluella blodtryck rent av skall ligga något högre än de normalvärden som finns, men det är bara en spekulation.
Problem med normalvärden är att ibland är de framtagna med unga friska och oft män som referens.

Man kanske ska skilja på kunskapen och dess tillämpning.

Först ska dock påpekas att instruktören på gymet utförde testen, inget annat. Resultaten matades in i ett program som sedan placerade in dem på diverse skalor, optimalt, normalt, etc.;
ibland placerades jag i åldersgruppen 50+, ibland i
60+ och i vissa fall, t ex blodtryck, stod inget om ålder alls. Jag var då 63 år. Jag har mycket svårt
att tro att graderingarna utförts av "lekmän med närmast obefintlig utbildning". Siffrorna 120-130 stämmer med vad jag kan utläsa ur många andra dokument på internet (efter kritisk sållning, t ex tar jag inte kostråd från en margarinfabrikant). Att relatera BT till ålder framstår i dessa dokument som förlegat. Annat förändras med åldern. Jag skulle verkligen inte kunna springa en halvmara i 4-minuterstempo idag, som för drygt 20 år sen - jag klarar kanske en kilometer i det tempot, om ens det. Den 6/4 vet jag lite mer om min kondition.

När jag var ung talade man om "100+åldern", det skrattar man åt idag. Nu har man angett gränsen 140/90, återigen som gräns för sitt engagemang. Landstidsvården har ofta inte plats för det avvikande - vilket dock varierar med
den vårdande individens intressen och värderingar.

Sjuksköterskan som säger "du kan nöja dig med raska promenader" (som svar på en helt annan fråga),
idrottsläkaren som säger "puls över 120, annars ingen konditioneffekt" - vem skulle du lita på? Den första reagerar
antagligen på min ålder (skulle hon säga så till Strykarräven, 29?) den andra på mina behov.
Ska man ha förtroende för en som viftar undan en puls på 70, efter en halvtimmes väntan, och ett övre tryck på 158,
när förmodligen bägge hade enkla förklaringar?

När jag sökte för det här spindelbettet påpekade jag att jag var nästan feberfri, men hade hög puls. Jag nämnde min morgonpuls och läkaren sa, "det är väl inte högt".
Det var förstås fel svar, hon borde ha frågat "vad är den annars?". Nå, jag svarade ändå och hon undrade om jag alltid haft så lågt (i morse var den 50) och haft besvär av det. Man ska helst ha läkare/vårdare som idrottar och/eller utövar friluftsliv.
När min platta i armbågen skulle opereras bort den 1/10 2009 (jag var då 65 år) föregicks detta av EKG och BT. Det senare var 138/64. Sjukskötaren var en spänstig typ på 60+ som berättade att hans övre tryck låg på 120 eller nåt sånt.
Han tyckte att jag borde börja träna och äta mindre kolhydrater. Alltid något.

 

[camoscio]

Säsong för kvalitet

är det nu - det finns flera isfria sträckor där jag kan ta i lite. Ett par gånger har jag kört intervall, 6*500 meter. De går på 2 minuter -!!! - dvs. samma tempo som jag sprang halvmara som 44-åring. Till den senare prestationen når jag givetvis aldrig tillbaka, men nog finns utrymme för förbättring. Andra gången gick passen några sekunder bättre än första. Jag har också hittat en backe som är lagom brant, så jag har kört backpass också. De tar en minut och då känns
det som jag är med om något. Känns konstigt att halvminutspass på slätt underlag skulle ge något.

Om detta hoppas jag få besked i morgon på Fyskliniken. Där ska jag bl a göra Coopertest som handlar om att springa 3 km på tid, på löpband - hur man nu lägger upp det!
Allt över 15 minuter är piss, redan 15 är dåligt, men kanske OK "för åldern". Testade idag hur fort
jag kan springa 2 km (tror jag den sträckan är) i stadigt men icke hetsigt tempo, det blev 9.20.

Ett margarinmärke har ett webtest: hur gammalt är ditt hjärta? Jag fyllde i blodtrycket och det kolesterolvärde jag kan utläsa från mitt hälsotest. Det första högt, det andra normalt, och mitt hjärtas ålder beräknades till 71, vilket innnebär klar risk för hjärtinfarkt.

Man skulle fylla i en del om vanor, t ex hur ofta jag motionerar. Eftersom jag springer
c:a en mil varannan dag (utom på helger, då blir det längre) valde jag alternativet 2-4
gånger i veckan och fick veta att jag borde öka mängden motion. Så bra att jag fick veta det.

 

[camoscio]

Testet utfört

3 km på löpband. Sjukgymnasten som driver stället undrade om jag hade någon upfattning om farten; jag sa att jag testat två kilometer några veckor tidigare, beslutsamt, men utan hets, det blev 9.20, så 14 minuter borde jag klara. Efter 100 meters acceleration på löpbandet (jag sprang alltså 3.1 km, tiden från första 100 meterna drogs sedan av) var vi uppe i 12.5 km/h, när det kändes bra ökade vi till 13. Pulsen togs vid två tillfällen.

Hon frågade ett par gånger om jag ville öka eller sakta, jag ville ingetdera. Jag ville springa skönt och avspänt, utan att kippa efter andan, och utan det där suget i magtrakten som jag får på kvalitetspassen. Det landade på 13.43, vilket tydligen är en bra tid för en herre på nästan 67 år (det tyckte hon iallafall). Så jag blev lite chockad när hon talade om att min puls nått upp till 179; min maxpuls vore uppskattningsvis 190, vilket jag tror är rätt högt.

Jag tyckte det där var anmärkningsvärda siffror så jag försökte ta min puls efter mitt senaste intervallpass. Det visade sig nästintill omöjligt utan pulsmätare. Dels måste man hitta rätt meddetsama, dels sjunker pulsen rätt fort under mätningen. Så det får förbli ett mysterium.

 

[Winell]

Peter,

Först och främst är du en positiv profil i min värld från tiden på LiTH och det är gott att läsa att du är vid god (väldigt !?) hälsa. Jag är imponerad!

Jag måste tipsa om Garmin Forerunner 305 som är en kombinerad puls-/GPS-träningsklocka. Den finns för 1300-1400 på elektronikladorna här i stan och är i min bok mycket för pengarna. Jag köpte en till i present till min frun häromdagen och hon är jättenöjd. Klockan medger takt, tempo, distans utifrån GPS-data och puls, pulszoner osv utifrån pulsbandet.

Glad påsk
Patrik

 

[camoscio]

Tack för tipset, men ...jag har haft en pulsklocka och slängt den. Jag insåg att jag var inne på fel spår. Jag vill att löpningen ska fortsätta vara vad den varit sen jag slutade springa halvmaror 1990
ett väldigt skönt sätt att röra på sig. Bortsett från kvalitetspass, som jag slutade med 1996 och nyss, tills vidare återupptagit. Så på en 15-km-runda springer jag lite lätt någon kilometer, sätter sedan foten i och hittar ett tempo som känns skönt, beslutsamt, men utan hets. Den tar mig till en av Linköpings vackraste platser, Tinnerö, och hem. Löpning är inte träning.

Träningen, lite styrka, massor med rörlighet (sjukgymnaster vräker verkligen på, men glömmer tala om vad man ska
ta bort!), är alltså skild från detta. På kvalitetspassen har jag inga andra hjälpmedel än tidtagarur;
i övrig håller jag koll på hur hemjoggen känns (idag riktigt bra). Puls kan jag inte ta manuellt, förstås, ty den går naturligtvis ned rätt fort.

Jag besöker en annan värld när jag går förbi motionscentralen i Ryd och ser folk hasta ut från 5-km-slingan, slänga sig upp i en chinsställning, följa det med lite dips och därpå lyfta den tyngsta stocken, den som jag inte klarar - med en hand!

 

[Winell]

Det låter som en skön syn på löpning och jag känner igen mig i mycket av det. För mig är det ett sätt att dels komma ut i naturen och dels få lite tid att släppa allt annat och bara dagdrömma. Nuförtiden när jag själv har familj är det enklare att få 1-2h egen tid om jag ger mig ut och springer än om jag bara stängde dörren till sovrummet och la mig där och drömde

Jag har något som kanske kan beskrivas som en analyserande natur. Jag gillar att analysera loggar mellan löpturerna och har alltid för någon form av träningsdagbok - även då jag bara gått på känsla såsom du själv beskriver att du gör. Det jag vill ha sagt är att jag inte nödvändigtvis använder klockan/pulsmätare/GPS-mottagaren som ett realtidsinstrument utan snarare som datainsamlare. Detta data analyserar jag i lugn och ro hemma på kammaren. Det ger mig en ytterligare dimension att se att pulsen går upp pga en höjdskillnad eller den där tillfälligt översvämmade sankmarken som jag mins när jag tittar på kartan.

Patrik

 

[Träskpaddan]

Bästa sättet att öka konditionen - snabbt

Jag brukar under perioden mars-november springa ca 25 - 35 kilometer i veckan, vanligen på planmark i jämnt tempo. Jag har sett ganska långsam konditionsförbättring och undrar om någon kan ge tips om hur jag på bästa sätt ökar min kondition och kommer till baka till( och förhoppningsvis över) den nivå jag låg på förra året. Detta året har jag startat med några kortare rundor men åkte snart på en rejäl förkylning som tagit mig två steg bakåt. Jag är därför angelägen om att jag nu vill komma igen så snabbt som möjligt.

 

[Noob]

Jag brukar under perioden mars-november springa ca 25 - 35 kilometer i veckan, vanligen på planmark i jämnt tempo. Jag har sett ganska långsam konditionsförbättring och undrar om någon kan ge tips om hur jag på bästa sätt ökar min kondition och kommer till baka till( och förhoppningsvis över) den nivå jag låg på förra året. Detta året har jag startat med några kortare rundor men åkte snart på en rejäl förkylning som tagit mig två steg bakåt. Jag är därför angelägen om att jag nu vill komma igen så snabbt som möjligt.

"Lugnt & Långt" är en bra start. Tiden man springer är viktigare än intensiteten under en uppbyggnadsfas. När du har grundorken och har stärkt leder, ligament etc så kan du gå på hårdare. Fartlek, korta spurter i Lungt & Långtpassen, tycker jag funkar bra under uppbyggnadsfasen.