Paddelbrott

[laggar]

Efter en riktigt trevlig paddeltur på Siljan idag tänkte jag passa på att bada och träna lite självräddning, eftersom vattnet kändes ganska varmt.

Det där med självräddning blev det dessvärre inte så mycket med... Efter ett försök med paddelflottör så hade jag gjort kaffeved av min (nästan) nya grönlandspaddel...

Mellan två mindre kvistar i träet en liten bit ut på bladet så gick paddelh-et av... Eftersom jag inte direkt kände för att skicka stormpaddeln samma väg så fick jag mig en liten simtur in till land.

Nu är det bara att bege sig in i snickarboa och börja karva igen, och denna gång i en helt kvistfri granbit!

För övrigt så undrar jag lite över om man törs lita på en grönlandspaddel vid flottörräddningar, är det någon som har liknande erfarenheter av träpaddlar?

I fortsättningen kanske man ska ta med sig kolfiberpaddeln på fördäck så att man har något att rädda sig med... (Eller lära sig att rolla...)


/Anders

 

[Brune]

Förstärka paddeln

Redan på den tiden jag spelade ishockey var klubborna glasfiberarmerade. Det är visserligen många år sedan jag läste hållfasthetslära, så jag vet inte hur mycket starkare det blir, men kan man inte lägga på ett lager glasfiberväv med epoxi på paddelskaftet, på samma sätt som dom som bygger kanoter i träribbor gör. Eller är det en hädelse att använda sådana ”hightech” material på en grönlandspaddel ?.

Per Brune

 

[Hutt]

Laminering

I vintras tycker jag att jag misshandlade min GP till det yttersta när jag bröt is, jag har även testat flottörräddning utan problem. Jag tror du haft otur och fått en kvist på fel ställe. Om du laminerar, dvs limmar ihop två eller flera ämnen minskar risken avsevärt. Då är det ingen risk att en defekt går genom hela paddeln. En och annan kvist gör nog inget men man bör kolla var på paddeln de är placerade. Belastningen och risk för brott är antagligen störst där blad och skaft möts.

/Hans

 

[laggar]

Det där med att man skulle häda om man tog och plastade in paddeln tror jag nog inte att man behöver oroa sig för. Möjligtvis så skulle nog vikten på paddeln kunna vara till besvär. Iofs skulle man kunna karva bort lite mer av träet innan man lägger på glasfiber och epoxi för att hålla ner vikten. Sedan tror jag att arbetstiden för att tillverka paddeln skulle öka några gånger... Men blir det en riktigt lång och mörk vinter så kanske...

Efter en inspektion i virkesförrådet så kom jag också fram till att laminering kanske kunde vara lösningen, eftersom jag inte hade någon lämplig plankbit som var kvistfri... Så efter någon timmes rikt- och planhyvlande har jag nu limmat ihop fem tunna bräder till ett ämne där inte någon genomgående kvist finns och förhoppningsvis kommer det att kunna bli en något starkare paddel av det hela...

/Anders

 

[Björn T]

Hädelse?

Håller med. Paddlar skall hanteras pragmatiskt - blir det bättre med hightech så är det bara att köra på. Men mina erfarenheter av sådant när det gäller paddlar är inte så goda. Partiell epoxi fungerar som plastfärg på hus. Fukten hittar in men inte ut och livslängden på paddeln blir mycket kort. Linoljad håller paddeln tills den är mekaniskt utsliten.
Beprövat är däremot att bygga paddeln helt i epoxi/glasfiber (eller kolfiber) på skumkärna. Det blir en lätt och mycket stark paddel, dock ganska ömtålig - inget för isbrytning.
Jag har också knäckt ett par paddlar, dels beroende på att jag ibland satsat lite för ambitiöst på låg vikt (rekordet hittills är 515 gram) och dels på för dåligt virke. Ändå har det krävts ganska grov misshandel innan paddlarna gett sig.
Min pålitliga standardpaddel just nu är gjord av ett skaft i lönn med pålimmade "vingar" av gran. Den tycks tåla det mesta men är lite tyngre (ca 825 gram).
Jag trivs mycket bra med den och litar helt på den i alla situationer.

 

[Brune]

Trä, epoxi, polyester

Partiell epoxi fungerar som plastfärg på hus. Fukten hittar in men inte ut och livslängden på paddeln blir mycket kort. Linoljad håller paddeln tills den är mekaniskt utsliten.
Beprövat är däremot att bygga paddeln helt i epoxi/glasfiber (eller kolfiber) på skumkärna. Det blir en lätt och mycket stark paddel, dock ganska ömtålig - inget för isbrytning.

En undran från en som är rätt så novis på trä, epoxi eller polyester.
Hur kan en sak vara både stark och ömtålig ?. För mig är detta ett motsatsförhållande.

Är det alla träslag och epoxi som inte är någon bra kombination ?
En kompis håller på att bygga en ”träribbkajak” med mallar och byggbeskrivning från Thomasson design. Om jag förstod honom rätt så skulle han lägga på ett lager glasfiber och epoxi på kajaken.
Vad har epoxi för bättre resp. sämre egenskaper än polyester? Det jag fattat (rätt eller fel) är epoxi kan ge kontaktallergi medan det är flytande och att man ska ha en speciell sorts handskar då man jobbar med epoxi. Men hu är det med vätförmåga, hållfasthet (drag, tryck och mekaniskt slitage) ? Det är väl armeringen som ger styrka, åtminstone i dragriktningen ?

Per Brune

 

[hassex]

Det som är bra med epoxin är att den fäster väldigt bra på trä. Polyester fäster inte alls lika bra på trä.

Dock finns det en uppsjö med olika märken och kvaliteer och det finns säkert både bättre och sämre sorter av både epoxi och polyester

Ju tjockare laminat man har destu bättre håller det vattnet ute.

Problemet med epoxi är som sagt att allergirisken som är väldigt hög. Skall man följa arbetarskydds instruktionerna så är det heltäckande overall och rejäla skyddshandskar som gäller.

Proffesionella plastarbetare skyr epoxin som pesten just pågrund av allergirisken får man allergi så är så måste man ofta söka ett annat jobb.

Det lite lömska med epoxin är att den är allergiframkallande tills den har genomhärdat ordentligt. Många har bråttom med slipningen och får sedan dammet i lungorna med astma som resultat.

Det finns en heldel "ideer" om att vissa epoxier är mindre farliga pågrund av att dom inte innehåller lösningsmedel men själva epoxin i sig är allergen och skall handskas med största försiktighet.

Ett problem med all laminering av trä är att trä alltid rör sig mer eller mindre och vatten kommer alltid in i trät på något vis. På äldre stripp byggen ser man nästan alltid linjer efter ribborna.

Epoxin är inte på långa vägar helt vattentät även om den praktiskt oftast fungerar bra. Alla som är tekniker vet att det inte finns några helt täta material utan det gäller bara att hitta en praktisk nivå på "flödet"

Hans Friedel

 

[Björn T]

Stark och/eller ömtålig?

Det är inte alls så underligt som det låter. ”Styrka” är ett vagt begrepp med många innebörder. Kolfiberlaminat är t ex exceptionellt styva och mycket starka i betydelsen hög drag- och tryckhållfasthet - men också sköra och spricker eller flisar relativt lätt vid t ex slag. Det var detta jag avsåg – kolfiberpaddel (eller glasfiber-) på skumkärna är enormt stark mot statisk belastning i samband med paddling eller räddningsövningar men slår man mot sten eller is går den lätt sönder.
Träfiber har en annan sorts styrka, också mycket god drag- och tryckhållfasthet men böjligt, segt och tål mycket deformation innan brott. Idealiskt som byggmaterial för långa smala föremål, som grenar, trädstammar – eller kajaker och paddlar.

Bästa ytskyddet för paddlar är naturolja (linolja, tungolja eller liknande). De ger ett långvarigt djupskydd utan att stänga in vatten, bevarar träets färg och ger lagom friktion att hålla i.

Men även en helt obehandlad granpaddel håller längre än en med epoxi eller syntetfernissa som skydd. Den obehandlade paddeln torkar ut mellan användningarna och det hinner sällan bli problem med mikroorganismer. Den håller sig relativt snygg också (om man kan stå ut med att den blir grå) genom att märken efter slag och stötar sväller tillbaka till ursprunglig form nästa gång paddeln doppas i vatten. Traditionella paddlar runt nordkalotten var normalt obehandlade.

Under plastskydd däremot uppstår snabbt idealiska förhållanden för träförstörande organismer. Småskador leder in fukt, fukten gör att träet rör sig, ytskyddet kan inte följa med rörelserna och sedan är karusellen igång. Min stormpaddel är i linoljad fur, men topparna har fått en vit hätta av tjock epoxifärg. I topparna är det efter ett drygt halvår fullt med längsgående sprickor medan resten av paddeln är som ny (eskimåerna var smartare – de surrade på en lös bentopp och gav därmed träet en chans att vädra ut fukten).

 

[Brune]

Tack Hans och Björn

Vad man lär sig av kunniga personer. Många parameter att ta hänsyn till, men det är väl sådant som skiljer amatörer från proffs.

Per Brune

 

[annie]

grönlandspaddel

Hejsan!
Jag har paddlat med gp ett par tre år nu och har knäckt en. Är inte vitsen med en gp enkelheten. Går den av så får man ju lite bra tändved till kaffebrasan, och så kan man ju snida till en nödpaddel på plats för att ta sig hem med (pga erf med gp). För att sedan skaffa lite bättre virke att göra sig en ny ännu bättre paddel. Det hör liksom till att hela tiden utvekla paddlandet, den perfekta paddeln, kajaken mm finns inte. Gjorde samma misstag som de flesta i början och köpte mig en delbar, superlätt carbonpaddel som skulle vara bland det bästa på marknaden. Superlätt, superdyr, superdöd. No feeling. Den hamnade snabbt i garderoben för att ge plats åt en 40:- gp = trästicka i linolja med superkänsla.

MVH

http://go.to/angvert

 

[L.A.]

grönlandspaddel?

Är rättså grön på paddling. Folk skriver en del om grönlandspaddlar och eskimåpaddlar. Finns det nån bra sida med bilder och byggbeskrivningar?

 

[laggar]

På http://www.thomassondesign.com/doc/paddling8.htm hittar du information om paddelteknik.

Här finns lite paddelteori och öven en länk till Björns byggbeskrivning: http://www.thomassondesign.com/doc/choosepaddle.htm#eskimopaddle

Sedan får du inte missa denna byggbeskrivning i pdf-format:
http://www.qajaqusa.org/QK/makegreen2.pdf

När du sedan har läst detta är det bara att leta rätt på en plankbit och börja tälja!

/Anders