Muddus brinner..

tigertamjaren; sa:
ala; sa:
I så fall förvånar ditt uttalande mig ännu mer!

//AA

Vilket tänker du på då?

"Men för de av oss som vill kunna besöka området i annat skick än som en jättelik askhög vore det inte så kul om allt brann ner."

Jag förknippar inte en skogsbrand med "en jättelik askhög"... Men kanske kan det vara så att mitt intresse för naturen och ekologiska processer gör att jag ser annorlunda på det än många andra. Sen kan jag tycka att det ur naturvårdsperspektiv är bättre att fokusera på att genomföra de kontrollerade och planerade bränningarna i områden med lägre naturvärden för att på så vis skapa naturvärden (biotoper för brandgynnade djur, flerskiktade skogar etc.) i stället för i områden som likt Muddus redan har höga naturvärden. Men det är ju egentligen en helt annan femma.

//AA
 
ala; sa:
Jag förknippar inte en skogsbrand med "en jättelik askhög"... Men kanske kan det vara så att mitt intresse för naturen och ekologiska processer gör att jag ser annorlunda på det än många andra.

Kanske har du rätt. Själv kan jag inte låta bli att andas ut en smula när jag efter att ha vandrat genom exempelvis Tyrestas sotsvedda och livlösa öken (lite överdrivet, men ändå) kliver in i en levande, sjudande skog. Det känns nästan som om livet självt återvänder från dödsriket :)
 
tigertamjaren; sa:
ala; sa:
Jag förknippar inte en skogsbrand med "en jättelik askhög"... Men kanske kan det vara så att mitt intresse för naturen och ekologiska processer gör att jag ser annorlunda på det än många andra.

Kanske har du rätt. Själv kan jag inte låta bli att andas ut en smula när jag efter att ha vandrat genom exempelvis Tyrestas sotsvedda och livlösa öken (lite överdrivet, men ändå) kliver in i en levande, sjudande skog. Det känns nästan som om livet självt återvänder från dödsriket :)

Det var en härlig formulering... Det fina med brandområdet är att livet återvänder på samma sätt fast att det tar en väldans massa fler år innan det är komplett. Men det har ju vi oftast inte tid med. :)

//AA
 
ala; sa:
Visst ska man vara medveten om att tillväxten och floran skiljer sig mycket mellan norra och södra Sverige. Men jag vill ju också påstå att det är lite "risky business" att jämföra naturens allra bästa markberedning med gruset i en vägkant.

//AA

Det var inte heller den jämförelsen jag gjorde. Jag jämförde grus i norra Sverige och grus i södra Sverige.



Vad som startade branden vet jag inte, men först hörde jag blixtnedslag och sedan visade det sig att det varit skogsmaskiner i området där det hela startade kort innan utbrottet. Men det hörde jag för ett tag sedan, och det kan vara inaktuellt som teori numera.
 
Mezzner; sa:
Det var inte heller den jämförelsen jag gjorde. Jag jämförde grus i norra Sverige och grus i södra Sverige.

Fast du gjorde också en jämförelse i det att skillnaden i återväxt mellan norra och södra Sverige skulle vara densamma oavsett om vi pratade grusberedning eller skogsbrand. Man kan tänka sig att skillnaderna efter en skogsbrand är mindre eftersom den utgör en bra markberedning (vilket motorvägsgrus ju knappast är).
 
Finns inga motorvägar i norra Sverige vilket det förvisso gör i södra, så den jämförelsen tjänar väl södra sverige på i så fall.

Självklart är det andra förutsättningar, men jag drog en parallell för att det är fler som sett vägkanterna än brända skogar.

Det som är relevant i jämförelsen är förstås allt annat än den lite exotiska marken som skogsbränder har. Och gruset är väl någorlunda lika ogynnsamt på båda platserna...

Fast fäst inte nån större vikt vid min jämförelse, jag har inga kunskaper specifikt om skogsbränder. Däremot har jag mycket klart för mig hur mycket långsammare allt växer och förändras ovan odlingsgränsen. Jag har gått över hyggen, både plöjda och oplöjda. Det går oerhört långsamt i båda fallen, och jag vet marker där det nu är 20 år sen det höggs, och där ingen egentlig återväxt skett. (Och jag inser även här att det är skillnad mellan skogsbrand och hygge.)
 
Mezzner; sa:
Finns inga motorvägar i norra Sverige vilket det förvisso gör i södra, så den jämförelsen tjänar väl södra sverige på i så fall.

Självklart är det andra förutsättningar, men jag drog en parallell för att det är fler som sett vägkanterna än brända skogar.

Det som är relevant i jämförelsen är förstås allt annat än den lite exotiska marken som skogsbränder har. Och gruset är väl någorlunda lika ogynnsamt på båda platserna...

Fast fäst inte nån större vikt vid min jämförelse, jag har inga kunskaper specifikt om skogsbränder. Däremot har jag mycket klart för mig hur mycket långsammare allt växer och förändras ovan odlingsgränsen. Jag har gått över hyggen, både plöjda och oplöjda. Det går oerhört långsamt i båda fallen, och jag vet marker där det nu är 20 år sen det höggs, och där ingen egentlig återväxt skett. (Och jag inser även här att det är skillnad mellan skogsbrand och hygge.)

Jag tycker nog paralellen mellan hygge och skogsbrandsområde är bättre. Jag ifrågasätter inte det du har sett och jag är väl medveten om skillnaderna i tillväxt. Jag har arbetat med skog i norra Sverige och nu i Skåne. Det är skillnad. Det är också skillnad mellan vilka arter som finns och min bild av artsammansättningen är att det söder över finns mer generallister som klarar av de relativt onaturliga förutsättningarna att växa i gruset längs en väg. Nog om detta. Vi är överens! Det växer klart långsammare längre norrut, särskilt ovan odlingsgränsen/gränsen för fjällnära skog/SNF-gränsen och alla andra av dessa gränser som finns.

//AA
 
ala; sa:
(blixtnedslag som är ganska ovanligt att de antänder, kommer inte ihåg några siffror just nu men Granström har gjort undersökningar på detta om jag minns rätt).

Utan att ha orkat mig tillbaka till ursprungskällan har stötte jag på detta:

The number of lightning ignitions follow a N-S and W-E gradient where the highest amount
occur in the southeastern summerdry part of the country (in the order of 0.2 ignitions per 10 000 ha
and year) and the lowest lightning ignition frequency in the high altitude northern forests (a factor 0.1
or less than in the southeast) (Granström 1993).

från:
http://www.fire.uni-freiburg.de/iffn/iffn_30/17-IFFN-30-Sweden.pdf#search="granström + fire"

Således ganska glest mellan nerslagen, särskilt i norra Sverige. Man bör ju ha i åtanke att varje tändande nerslag inte orsakar en "riktig" brand.

//AA
 
Hej! Nu måste jag planera en tur till Muddus till nästa sommar, ska bli intressant att se resultatet från branden. Hoppas att man tar några flygbilder om några veckor för att se hur mosaiken ser ut, med träddödlighet och sådant.

Följande bild (från en brand i sollefteå-trakten, året efter branden) visar något av det jag tycker om med bränder. Träden är döda, javisst, men markvegetationen var något av det grönaste jag sett i naturen. Strax intill finns ett tallbestånd där de flesta träd överlevt, men brandljudats.

dcd4re2.jpg


Naturligtvis ser inte alla brända skogar ut på detta sätt. I norra Dalarna finns flera exempel på rishedar med enstaka äldre tallar och mycket glesa bestånd med yngre tallar (yngre=100år...) som är resultatet av bränder och utsatta förhållanden. Bland annat i södra delen av Fulufjället.
55ddre2.jpg


Kan inte låta bli att kommentera ASIO-diskussionen ovan: alla marker har brunnit någon gång. Även de mest orörda sumpskogarna har spår efter bränder med lååånga mellanrum (Hörnberg mfl 1996).
[Ändrat av jesa 2006-08-20 kl 10:03]
 
jesa; sa:
Kan inte låta bli att kommentera ASIO-diskussionen ovan: alla marker har brunnit någon gång. Även de mest orörda sumpskogarna har spår efter bränder med lååånga mellanrum (Hörnberg mfl 1996).

Det var väl ungefär så jag tänkte men inte riktigt vågade skriva... Kom nämligen inte ihåg källan på det. Kanske något jag bara hört i andra hand.

Jag kan inte se bilderna du bifogade i inlägget...

//AA
 
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
brigas Muddus. Låptå och Låptågielas Naturområden 2
insco Muddus, Sjaunja Naturområden 1

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.