Mtb till bruk i Göteborgs skogar

[Jozii]

Läste nyligen en friluftsbok en släkting köpt, och fastnade för - just det - den där lilla grejen kallad mountainbike

OK, riktigt så plötsligt var det kanske inte, men har på allvar börjat bli sugen att skaffa en mountainbike. Syftet är användning i skogarna kring Göteborg (bl.a. Vildmarksleden och något som jag tror kallades för Getryggen).

Cykeln ska klara lite tuffare tag, och den behöver inte ägna sig speciellt mycket till vanlig landsväg. Men samtidigt kan det vara bra att komma ihåg att jag som sagt är nybörjare (vilket dock inte betyder att jag vill ha en sämre cykel). Prisklass: 10-15 000, fast självklart gärna mindre.

Några spontana tankar kring vad det är jag söker?

 

[the_tnt]

Välkommen till en dyr och kul sport!

Det finns massor av aktiva cyklister i Göteborgstrakten som hänger på http://happymtb.org/

Där arrangeras bl.a. "Easy rides" där nybörjare lättare känner sig välkomna. En av de mest aktiva är Leo Ranta som t.o.m. fått begreppet "Leofart" uppkallat efter sig för han kör fort och väntar lite - se till att välja rätt tur.

Till din fråga; Göteborgarna har av någon anledning fastnat i ett träsk av tunga och rejäla cyklar som inte skäms för sig på någon alpsida. Därför kanske du kommer vilja ha något liknande, men du klarar dig helt klart på en cykel med bara dämpning fram (kallas HT - Hard Tail).

Knata in i någon välrenommerad cykelbutik och se vad de har hemma. Har du tur kan du hitta 2008r till lågt pris. Annars begagnat ett bra sätt att få mycket för pengarna, men så klart svårare innan man lärt sig en del.

Butiksrecensioner: http://happymtb.org/forum/butiker/
Läsvärt: http://happymtb.org/forum/read.php?1,38230

 

[Cremytos]

Några spontana tankar kring vad det är jag söker?

Ja spontana tankar är att du behöver ett par vandringsskor. Och om du köper en cykel så ge fan i att köra sönder redan blöta leder som vildmarksleden.

 

[the_tnt]

Och om du köper en cykel så ge fan i att köra sönder redan blöta leder som vildmarksleden.

Oj.

0) Även "nyare" fritidsformer som stigcykling är ett helt lagligt sätt att njuta av skog och mark. Dock finns det områden som är "off bounds" för stigcykling, exempelvis Fulufjällets nationalpark.

1) Hur tar man sönder en stig?

2) Varför går du på stigen om den är så känslig?

3) Det finns forskning som visar att slitaget från en cyklist inte är större än från en vandrare men att de två sliter på olika vis. Exempelvis: En cykel kör i regel rakt genom ett surhål och gör det djupare medan en vandrare går runt det och breddar stigen.

4) Det finns andra tvåhjulingar som tyvärr har gott om motorstyrka och grepp i däcken, de tenderar att köra sönder det mesta de flyger fram över. För den oinsatte kan det vara lätt att blanda ihop spåren från en motorcykel och en trampcykel.

5) Ronneby kommun beskriver leden så här: "Upplev tystnaden och stillheten på denna 60 km kombinerade vandrings-, cykel- och ridled." Källa: http://www.ronneby.se/publicweb/templates/Page.aspx?id=5516

 

[Cremytos]

1. Man gör smala djupa spår i jordlagret som vattenfylls och omvandlar spåret och ett par centimeter runt det till gyttja.

2. För att skor är mycket bredare och inte alls utsätetr marken för samma tryck. Jag färdas dessutom oftast långsammare och kan undvika de partier där marken redan är påfrestad.

En cykel kör i regel rakt genom ett surhål och gör det djupare medan en vandrare går runt det och breddar stigen.

3. Ja precis vad du själv skriver, se punkt 1.

4) Jag skulle vilja påstå att det är rätt lätt att skilja mellan motorcrosspår och cykelspår. Framför allt när terrängen lutar uppför syns det tydligare slitspår från motorcrossen.

5) Ronneby ligger i Blekinge. Det är rätt långt från Göteborg.

Men med erfarenhet från tråden där vi diskuterade varför vi ansåg att speedwayåkarna inte skulle åka som idioter på allmänna sjöar där folk åker skridskor, och de motorburna företrädarna var helt oförstående för kritiken, förväntar jag mig inte heller att kunna övertyga några MTBare som aldrig vandrar stigarna kör på. Precis som att vi som ror båten på sjön på landet aldrig kommer kunna övertyga de med stora utombordsmotorer heller. Vi är helt enkelt olika personer och som tur är finns det områden där cyklister oftast håller sig borta på vandringslederna, exempelvis de djupare delarna av Svartedalen.

 

[haraldn]

Oj.

0) Även "nyare" fritidsformer som stigcykling är ett helt lagligt sätt att njuta av skog och mark. Dock finns det områden som är "off bounds" för stigcykling, exempelvis Fulufjällets nationalpark.

Inga fritidsformer som skadar mark och vegetation är lagliga.

1) Hur tar man sönder en stig?

Så här:

Här har cyklisterna bromsat sig nedför sluttningen och slitit sönder ljungens rotfilt som höll ihop ytlagret som höll sanden på plats. Bilden är några år gammal. Nu ligger det mesta av sanden nedanför sluttningen.

2) Varför går du på stigen om den är så känslig?

Den tål att att man går på den. Det finns gott om stigar i Ängårdbergen och en del har säkert funnits i århundranden, men det såg aldrig ut så här innan mtb-åkarna kom dit.

3) Det finns forskning som visar att slitaget från en cyklist inte är större än från en vandrare men att de två sliter på olika vis. Exempelvis: En cykel kör i regel rakt genom ett surhål och gör det djupare medan en vandrare går runt det och breddar stigen.

Det här dras alltid fram av mtb-åkarna. Jag har bara hört talas om en studie. Frågan är hur representativ den är. Det finns säkert många typer av terräng som tål cykling, men inte alla och tyvärr har mtb-åkarna inte förstånd att hålla sig borta från de senare.

4) Det finns andra tvåhjulingar som tyvärr har gott om motorstyrka och grepp i däcken, de tenderar att köra sönder det mesta de flyger fram över. För den oinsatte kan det vara lätt att blanda ihop spåren från en motorcykel och en trampcykel.

Det är inget problem att se skillnad på trampcykelspår och motorcykelspår. De senare blir mycket djupare och i kurvorna är jorden sprutad långt åt sidorna. F.ö. är det väl bara "motorstyrkan" som skiljer. Inställningen att det egna nöjet går före hänsynen till naturen har motorcyklisterna och mtb-åkarna gemensamt.

 

[jamo]

orka whina om stigslitage fran cykel haha, sluta larva er o foka på nåt viktigt.

trådskaparn - hardtail, stalram, minst 200mm slag i damparen.

 

[kallefs]

förväntar jag mig inte heller att kunna övertyga några MTBare som aldrig vandrar stigarna kör på. Vi är helt enkelt olika personer och som tur är finns det områden där cyklister oftast håller sig borta på vandringslederna, exempelvis de djupare delarna av Svartedalen.

Jag både går och cyklar på stigarna och är inte olika personligheter oavsett. Jag gissar att det största slitaget på stigar kommer av att mängden människor som nyttjar naturen, i alla fall i göteborg, har ökat markant de senaste åren.

Jag har dessutom både cyklat och gått i svartedalen och som du säger är det tur att det inte finns så vandrare där. De stör naturupplevelsen.

 

[the_tnt]

trådskaparn - hardtail, stalram, minst 200mm slag i damparen.

Jösses, en HT med 200 mm i fronten? Det låter chopper om något. 4-5" räcker fint, dvs. 100-125 mm.

 

[the_tnt]

Jag skapade en ny tråd för debatten kring cykelns varande i naturen eller ej här: http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=54925

 

[OlaDv]

Till trådskaparen.

Med en budget på 10 -15k kan du säkert hitta något som passar, testa i butikerna och rulla runt, i bästa fall känns någon modell bättre. Det finns inga egentliga nybörjarcyklar men däremot stigar som passar sig bättre för en oerfaren. Vildmarksleden och Getryggen hör inte till det jag skulle säga nybörjarterräng. Men visst man kan ju alltid gå.
Kul förresten att du inpirerades av friluftsliv Göteborg, mountainbikekapitlet. Det var jag min fru och en polare som har skrivit det tillsammans.

Över å ut.

 

[jamo]

Jösses, en HT med 200 mm i fronten? Det låter chopper om något. 4-5" räcker fint, dvs. 100-125 mm.

Jo jag skojade lite appropå vad som verkar vara norm i GTB men det kanske inte framgick tydligt nog..