Ett varningens ord
Tänkte just börja lista motargument mot FJS dyr-argument, men vid rannsakning av samvetet inser jag att jag själv nog är färdig för behandlingshemmet. Nu kan man själv välja hur seriöst man vill se på den här diskussionen, men faktum är att de flesta som flugfiskat några år inte längre nöjer sig med det billigaste. Generalisering – visst, men ack så sant!
När man uppnår en aning skicklighet i sin konst får man inte bli förskräckt eller när begäret kommer smygande. Plötsligt vill man åtminstone ha spö och lina för att kunna idka konsten till fullo. Att det sedan tillkommer en hel del kringutrustning märker man knappt i det berusningstillstånd man befinner sig. Detta är dock inget onormalt, utan bara en del av sjukdomsbilden. Visst kan man försöka fortsätta använda billig-spöt och ha fantastiskt kul, men i och med att man tar det i sin hand utsätter man sig för en oerhörd risk. Det är en drog som man bör antingen helt låta bli eller vara beredd att hänge sig åt fullständigt.
Biverkningar? Massor! Livet kommer aldrig mer att bli sig likt. Fritiden förbrukas i ett nafs och andra fritidsintressen bara går upp i rök. Familj och ickefiskande vänner tvingas utstå ett närmast omänskligt lidande (tack för att du står ut Lina!). De blir ofta mot sin vilja delgivna flugfiskarens enkelspåriga tankegångar. Sedan när det blir fiskarens tur att lyssna och samtalet handlar om något annat, helt världsligt, får han något oförstående i blicken som sedan övergår till drömmande. Han lyssnar inte längre. Han befinner sig någon helt annan stans där tankevärlden begränsas till sinnesintrycken av myggsurr, bäckolja, porlande vatten och underbart vakande fisk... Det är en ständig oro som infinner sig i själen och som endast blir till freds vid ett gott fiskevatten. Tro nu inte att du är säker när du sover. Fiskarna blir då större och de som en gång släppt går igen gång på gång...
Om vi skall återgå till tråden så måste jag i alla fall rekommendera fluga. Skygga-spinn-abborre-problemet har jag sett, men inte behövt lida av sedan jag lade spinnspöt på hyllan. Använder istället företrädesvis en i huvudsak silverfärgad streamer till borrefisket. Visst kan det väcka irritation bland vänner när de med sina blanka spinnare lockar kilosklunsar inom flughåll, bara för att se dem hugga på min fjäderkrok. Min teori är att abborren, liksom ädelfisken, blir selektiv. Om man tar en närmare titt i draglådan finns där inte mycket som liknar borrens naturliga föda. Inte ens en vobbler kan pressenteras som annat än en stel och livlös krokförsedd pinne för en kräsen fisk.
