OT om skelettet
Kan inte bidra riktigt till listan. Lättvikt i all ära men in min ålder ( snart 60) är jag nöjd att kunna bära tungt. Av två anledningar: det betyder att jag är någorlunda frisk och att min benmassa får belastning och jag skjuter framför mig benskörhet, Hur skulle jag annars hålla mig stark med stillasittande jobb hela livet? Jag förstår att många gillar bära lätt men jag ser inte poängen i att jaga vikten. Jag bär mellan 12 och 20 kg som startvikt beroende på typ av tur. Det är tungt för vissa men fungerar för mig vilket jag tycker är viktigast. Jag ska ha prylar som är lätta att hantera oavsett väder och slippa frysa eller gå hungrig.
Billig är inte min utrustning heller. Jag gillar sova bekvämt och tycker att det är meningslöst gå ut på vandring om jag inte får sova ordentligt.
Nu är ju detta väldigt mycket OT i denna tråd och även i detta delforum, som ju heter "Lättpackning" och har strävan efter att minimera sin packvikt som själva utgångspunkten.
Men jag fortsätter sidospåret en stund, för visst är det viktigt att vi gamlingar (ursäkta, men jag är betydligt äldre än du
) fortsätter belasta skelettet och rent allmänt rör på oss, även om (rätt sorts) fysisk aktivitet är en ännu mer grundläggande investering i uppbyggnaden av benmassan i barn- och ungdomsåren.*
Men det är kanske inte just ett långvarigt enformigt traskande med extra last, som är det mest effektiva sättet (
källa):
med. dr Martin Nilsson sa:
"För att initiera ett anpassningssvar i benvävnaden krävs det endast att den mekaniska stimuleringen är kortvarig och periodiskt återkommande. Vid utökning av belastningens varaktighet tenderar benvävnadens gensvar att mättas och medför en avtagande effekt på benvävnadens fortsatta anpassning.
(...)
Med andra ord är det fördelaktigt med fysisk aktivitet som är dynamisk, intensiv och varierande. Maximal effekt uppnås vid aktiviteter som innehåller hopp och löpning med snabba vändningar, till exempel basketboll, handboll, fotboll och innebandy.”
...så vinsten med en extra tung ryggsäck kanske inte är så stor, och får rimligen vägas mot risken för andra sorters skador. Mina knän gillar den t ex inte alls
Sen upplever åtminstone jag själv (samt mina knän...) att jag verkligen får belasta skelettet när jag traskar 1000 m upp och ner på samma dag, särskilt om jag får "dansa" på stenblocken i mer knepig terräng. Detta även om varken jag själv eller min ryggsäck väger särskilt mycket. Med tyngre ryggsäck skulle jag inte kunna röra mig så dynamiskt.
Dessutom skulle många äldre, mig i viss mån inkluderad p g a risiga knän, inte kunna vandra alls, om de var tvungna att bära tungt. Troligen är det ändå bättre att vi fortsätter, om än lättpackat, än om vi blir sittande hemma för att tröskeln blivit för hög.
* (någon som kan detta bättre än mitt amatörmässiga förstånd får gärna rätta mig om jag fått något om bakfoten)
