Kaloriunderskott?

Som bypassopererad kom jag med i en grupp patienter som skulle få råd av svältdoktorn i att gå ner i vikt, vi var ett gäng på ca 15 med en viss övervikt. Proffessons Lärobok Obsitas var navet i cirkeln. Allt vi åt vägdes och bokfördes, efter år ett hade samtliga i snitt ökat ca 2 kg. Efter år två lades kursen ner viktökning var ca 3.5 kg från start. Vi hade en egen återsamling 2 år senare utan pekpinnar etc viktnedgången sedan kursstart var över 7 kg per individ på de som kom..
Vikt är individuellt och det som passar för mig kanske inte passar för din kamrat. Matvanorna och portionsstorleken betyder mest, äter du för lite tar kroppen från dina fettdepåer och du går ner i vikt,
Vad du behöver äta är så lite att du inte ökar i vikt, fysiska ansträngningar är överskattade som viktminsknings metod. Med duktig träning följer oftast rejält matsug och egeninbillningen nu kan jag unna mig.
Börja tillaga vad din protionsstorlek behöver, inte mer. Ta inte om! Undvik sockerbomber.
Du skrev i TS att ditt kaloribehov är 2200 och kvinna, längd och vikt då har jag inte sett till men det låter mycket i mina ögon, Vad väger du nu efter din viktnergång och hur många kalorier behöver din nya kropp för att må väl?

go tur
Har som sagt räknat ut lite ungefär vad jag behöver, väger fortfarande lite mycket, ungefär 85kg. Låg på 99 förut! 2200 är mitt nya kaloribehov, men jag litar inte riktigt på det då jag legat i en lång period av underskott, men tänkte att det var ett bra riktmärke.
 
Mycket text men värt att läsa om s.k. setpoint teori.


Tusen tack! Ska absolut läsas!!
 
Din kropp verkar ha ställt in sig på partiell svält. Jag är ingen kostvetare men gissar helt ovetenskapligt på långsam tillvänjning av ökat intag, av nyttig mat kombinerat med träning.
När du började äta mindre, var det också långsam nedtrappning eller abrupt ändring?

/Patrik
Ungefär något sådant jag tänkte. Har testat nu att sakta gå upp i kalorier, och går faktiskt ner i vikt. Så din teori låter inte helt dum! Tack för svaren!!
 
Ungefär något sådant jag tänkte. Har testat nu att sakta gå upp i kalorier, och går faktiskt ner i vikt. Så din teori låter inte helt dum! Tack för svaren!!
Din kropp verkar ha ställt in sig på partiell svält. Jag är ingen kostvetare men gissar helt ovetenskapligt på långsam tillvänjning av ökat intag, av nyttig mat kombinerat med träning.
När du började äta mindre, var det också långsam nedtrappning eller abrupt ändring?

/Patrik
Och som svar på din andra fråga så hoppade jag direkt från att äta vad jag ville, hur mycket jag ville till att äta 1600 kalorier (då när jag började). Kanske dumt, vad vet jag. Men jag visste ännu mindre då!
 
Du har ju sänkt ditt behov i takt med din viktminskning, "normalt" är inte samma sak som det var när du började. Vill man behålla sin nya vikt så kan man ju inte gå tillbaka till att äta som man gjorde innan.

När du ökar ditt intag så kommer vikten gå upp en del i början bara av att kroppen håller mer tarminnehåll och vätska.
låt det vara så och ge det ett par veckor och se om det stabiliseras innan du drar slutsatsen att du äter för mycket.
Det är ett stort underskott under lång tid du har gått på, har du gått ner 30+ kg?
Har faktiskt börjat sakta höja mitt intag nu, och gick upp något kilo först men nu går jag ner igen! Ska fortsätta på detta vis tills att jag hittar mitt kaloribehov för att ligga still!
 
Jag ville bara visa att konditionsträning som bantningsform är överskattad, du kan inte springa bort 10-15kg övervikt på rimlig tid om kaloriintaget fortsätter som vanligt.
Men en lagom dos av träning (oavsett form) är bättre än ingen träning alls och det finns så många positiva effekter av träning utöver förbränning av kalorier att man skall ha goda skäl för att inte träna.

Det du tar upp är mera psykologi än näringslära och det är givetvis en viktig komponenten för personer som har ätstörningar och helt enkelt inte kan låta bli att stoppa saker i munnen. Det skall absolut inte försktas, det är förmodligen en av de vanligaste problemen med övervikt i dagens samhälle.
När jag tänker efter så blir jag lite förvånad att det pratas så mycket om träning, kalorier och kost när det kommer till övervikt men nästan inget alla om psykologi. Ett bra utformat KBT- program skulle säkert vara till mycket större hjälp än alla tokiga kost-trender som passerat genom åren.
Men det är klart, det är roligare för kvällspressen att skriva strunt om potatis än att verkligen förstå de bakomliggande orsakerna till problemen med övervikt.
Jag håller med i allt du skriver.

Min poäng var just att fokus hamnar på närings- och träningslära, när grundproblemet för många är en osund inställning till mat och ätande (ofta i kombination med en stillasittande livsstil).
Har man ätit för mycket hela livet så ställer man inte om psyket över en natt.

För att verkligen optimera en viktnedgång krävs såklart att man tar hänsyn till näringslära och hur kroppen funkar, men om ens grundproblem sitter "i huvudet" tror jag att det lätt blir ett övermäktigt projekt som man snabbt ger upp. Det blir för krångligt helt enkelt, och lämnar för många nödutgångar ("jag misslyckas för att jag tränar för mycket").


För att anknyta till dina tankar om KBT:
Generellt tar människor väldigt illa upp om någon antyder att grundproblemet är psykiskt. "Läkaren sa att jag är psyksjuk/inbillar mig!".
Den där skammen över psykiska sjukdomar, och psykets påverkan i sig, är ett problem i sig och berör betydligt mer än viktrelaterade områden.
Det borde definitivt läggas mer fokus på det i samhället.
 
Det finns inga "problem" med kolhydrater(bortsett nu från rena glukos/fruktos produkter som man bör dra ner på) . Övervikt är ett problem. Övervikt orsakar negativa hälsoeffekter.
Övervikt orsakar förhöjda insulinnivåer. All viktnedgång leder till bättre hälsomarkörer oavsett diet. Faktum är att man i kliniska studier ser små skillnader i resultaten mellan LCHF, VLCD och traditionell kalorirestriktion. Alla når bra resultat, åtminstone kortsiktigt. Tyvärr tenderar folk som följer en diet att gå tillbaka i gamla vanor. varför en förändring i kost på lång sikt är önskvärt, det finns ingen quick-fix.

Insulinproduktion är en fundamental funktion i kroppen, det frisätts dygnet runt 24/7, om det inte "triggades" vid intag av kolhydrater så skulle du dö. Om du inte lider av diabetes typ 1 eller 2 så kan du inte "känna av" ditt blodsocker, även detta bevisat i studier.

Sant, den bästa "dieten" är den du kan hålla, dvs, hitta en kosthållning där du ligger någorlunda viktstabil och får i dig bra mat för det mesta. Det utesluter inte på något sätt att trycka en kebabpizza och en bytta ben och jerrys ibland eller sänka ett gäng starköl med tilltugg. Frekvensen spelar roll. ät och drick gott, men måttligt.

Kost behöver inte vara så krångligt som det framstår.
Mer: grönsaker, frukt, bönor, sallad, linser, fisk, kyckling, skaldjur, nötter, frön, vegetabiliska oljor.
Mindre: rött kött, mättat fett, processade livsmedel, korv, skinka, ost, salami, bacon, osv

Bas: potatis, ris, havre, vete, soya...
Den som vill förstå det här med insulinets roll kan lämpligen läsa kapitel 5 i Hjärnkoll på vikten av Martin Ingvar och Gunilla Eldh. Detta kapitel bekriver bl a ett experiment som påvisar hur potatisstärkelse börjar omvandlas till druvsocker redan i munnen. Även Matrevolutionen (Andreas Eenfeldt) behandlar ämnet, lätt att hitta eftersom boken har sakregister.


När jag läser om detta kapitel själv påminns jag också om en försummelse från min sida, nämligen färdigprodukter av olika slag. Vitkål, morötter och rapsolja är nyttiga inslag i många sallader -- men när de kombineras till en industriell produkt i cole slaw tillkommer oundvikligen socker, 10 viktsprocent i den produkt jag kollat. Jordnötter är unika bland baljväxter i att de är rika på både fett och proteiner. Men i många typer av jordnötssmör tillkommer ofta sådant som palmfett (eller ospecificerat veg. fett) och socker (lyckligtvis finns numera produkter utan dessa tillsatser).

Betr. fetter, dikotomierna mättat/omättat, vegatbiliskt/animaliskt så är dessa i vissa fall direkt bedrägliga. Jag stöter ofta på föreställningen att margarin är nyttigare än smör, för det är ju vegetabiliskt fett. Då bortser man från diverse kemiska processer i tillverkningen, som omestring. Sök på YouTube, Gunnar Lindgren + margarin

Nötblandningar är lättvarierad och mättande kost men man ks avara misstänksma mot sådana som innehåler

Dessutom anses det idag av rätt många sakkunniga att t ex palmfett är skadligt, medan kokosfett (till stor del mättat) är åtminstone harmlöst, kanske rentav nyttigt. Palmfett ska nog också undvikas av miljöskäl.

Jag är inte LCHF-fundamentalist, har bara funnit det lämpligt, speciellt vid min höga ålder (76) att hålla ned en smula på kolhydrater. När jag äter ute håller jag mig nästan alltid till buffé för att slippa de stabbiga rätterna.

Detta får räcka, annat pockar på min uppmärksamhet.
 
Träning är varken bäst eller snabbast när det kommer till viktnedgång. Kost är nummer 1
Det är visserligen sant, men att träna är ett väldigt bra sätt att öka sin förbränning så att man får lättare att behålla vikten.

Träningspassen i sig ger ingen direkt ökad förbränning (om man inte kör 4-timmarspass varje dag), men styrketräning ger mer muskelmassa (som förbränner mer energi) och konditionsträning gör att man tycker att det är lättare att röra på sig (så man orkar ta trapporna istället för hissen promenera ett par kilometer istället för att ta bussen osv).
 
Den som vill förstå det här med insulinets roll kan lämpligen läsa kapitel 5 i Hjärnkoll på vikten av Martin Ingvar och Gunilla Eldh. Detta kapitel bekriver bl a ett experiment som påvisar hur potatisstärkelse börjar omvandlas till druvsocker redan i munnen. Även Matrevolutionen (Andreas Eenfeldt) behandlar ämnet, lätt att hitta eftersom boken har sakregister.

Att salivens amylas bryter ner stärkelse är väl ingen nyhet?
 
Vad jag säger här är en förenklad sammanfattning av lärdomar jag gjort från Ingvar/Eldhs hjärnkollböcker (Martin Ingvar forskar bl a om hjärnans belöningssystem) samt Andras Eenfeldts bok Matrevolutionen, och praktiserat med olika modifikationer genom åren. Jag behåller helt enkelt det som fungerar.





Syftet med min kostomläggning för 11 år sen var delvis ett annat, men förbättrad viktskontroll var en bonus. Jag är 173 cm lång (var en gång 177) och väger 67-68 kg på morgonen, som i 30-årsåldern, möjligen i underkant idag!.





Jag borde ha tillfogat ägg, som är proppfulla med nyttigheter, och olika fettillsatser till maten (för smak och mättnad), t ex olivolja till grönsakerna, och diverse feta såser eller majonnäs till fisken, eller vad som nu är den huvudsakliga proteinkällan

Bröd kan man avstå, men jag tar gärna en skiva fröberikat varje morgon — en bra tumregel är att det ska vara mer fett än kolhydrater i brödet.

Eftersom jag rör mig mycket tål jag kolhydrater bättre än de flesta men jag väljer dem med viss omsorg; gärna bönor och linser men aldrig pasta, ris eller pizza (huh!)

Det talas ofta om “frukt och grönt”. Ett värdefullt påpekande i Eenfeldts bok är att allt nyttigt som finns i frukt kan fås genom grönsaker. En del frukter är också rätt sockerstinna, t ex bananer och vindruvor, medan vissa bärsorter, t ex hallon, är rätt sockerfattiga. Man ska förstås se upp med fruktyoghurt etc. som oftast innehåller tillsatt sock, alltså utöver det som finns i själva frukten.

Att fett lagras som fett är väl sant om man äter för mycket, dvs. med än vad som mättar. Just mättnaden är en faktor som ofta ignoreras. Och när det gäller kolhydrater tycks många ignorera insulinets fettinlagrande verkan.

Vad som kännetecknar många lättprodukter är den höga vattenhalten. T ex lättmargariner har oftast mer vatten c:a 50% än fett. Då tar man väl desto mer, för mättnaden.
Det fina med frukt är att det fungerar superbra för att bota sötsuget. Har jag tio äpplen hemma får jag max i mig två om jag är sugen på snabb energi efter tex ett långt träningspass eller en tung dag på jobbet. En stor påse godis försvinner däremot lätt på någon sekund. Min poäng är att det är svårare att överkonsumera frukt. Dom flesta blir less på frukt efter en två stycken.
 
Viktnedgång sker via underskott. Det kan skapas på olika sätt.

1 Bära äta mindre

2 Äta underskott och konditionsttäna vilket antagligen minskar det viserala fettet snabbare än bara underskott via kosten. Konditonsträning utan underskott minskar också det viserala fettet. Det viserala fettet anses vara det som är farligast för hälsan ( väldigt förenklat)

3 Äta underskott och styrketräna vilket gör att kroppen behåller/bygger muskler (beroende av tidigare träning så blir nettoutfallet olika)

4 Äta underskott, styrketräna och konditionsttäna. Man får förutom den rena viktnedgången alla övriga hälsoeffekter som träningen ger.

I de flesta fall det alt 4 man bör utgå ifrån och ev förändringar bör baseras på ganska starka skäl. Att träna innebär inte att man bör sikta på träningsmängder som många elitidrottare inte ligger på utan att man bör träna baserat på sina egna förutsättningar.

Att äta underskott är helt enkelt att se till att man ligger på ett rimligt underskott oavsett övrig aktivitet vilket om man tränar innebär att man kan äta mer mat och därmed ha lättare att täcka behovet av näringsämnen.
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.