Jag vill lära mig mer, men hur?

[whiteout]

Wow vilken rasism. Snacka om vanföreställnigar.

Vad är det du tänker på då?

 

[thureb]

Wow vilken rasism. Snacka om vanföreställnigar.

Tror du är helt fel ute nu.

Svenskar har i allmänhet en mkt avslappnad attityd till att sova i tält och röra sig i skogen. I många andra länder är man rädd för rövare och farliga djur etc om man vistas en bit ut i terrängen. Detta gör att många invandrare i Sverige inte är lockade av friluftsliv..

Thure

 

[oldtimer]

Tror du är helt fel ute nu.

Svenskar har i allmänhet en mkt avslappnad attityd till att sova i tält och röra sig i skogen. I många andra länder är man rädd för rövare och farliga djur etc om man vistas en bit ut i terrängen. Detta gör att många invandrare i Sverige inte är lockade av friluftsliv..

Thure

Håller med. Har träffat mer än en invandrare som inte alls trivs i skogen; man tycker det är direkt otäckt. (Men det finns iof sig en del infödda svenskar med samma inställning).
Förutom att skogen i gamla hemlandet faktiskt var förknippad med reella faror, så är det ju så att många områden har sådan topografi och växtlighet att man knappast kan röra sig utanför banade vägar, så t.ex. en helgutflykt ut i naturen betyder vistelse i ett parkliknande område, ofta med iordningställda grillplatser. Har man bara vistats i parker så kan nog en okänd storskog kännas lite kuslig.

Och inte bara kuslig. Det finns andra "svårigheter" för nybörjare:
- Har man bara gått på mer eller mindre plan mark kan det vara svårt att ta sig fram i ojämn terräng. Jag glömmer aldrig synen av 2 unga tyskar som knappt kunde ta sig fram över en plöjd åker. (Jag har f.ö. själv känt mig rejält klumpig när jag sökte hålla jämn fart med en ung virkesuppköpare som orienterade på fritiden. Tala om älgkliv!).
- Har mer än en gång gått i skogen med människor som fått nästintill panik när det fått ett spindelnät i ansiktet eller myror som börjat krypa upp på byxbenen.

 

[jordbrukaren]

Wow vilken rasism. Snacka om vanföreställnigar.

Ingen rasism. Thureb förklarar saken ganska bra. Många som kommer från länder långt borta är betydligt mer rädda för vår natur än de behöver vara. (Precis som jag skulle vara om jag hamnade i t.ex. djungeln.) Sedan finns det några situationer att se upp med om man inte är van vid våra förhållanden, så som isar, kallt vatten osv.

Bortsett från fästingar i vissa situationer behöver man inte vara bekymrad för att möta djur i svensk natur. Eventuella människor i naturen är fredliga. Monster finns bara på TV.

Mitt tips är att du tänker efter innan du använder ord som rasism. Det är en grov anklagelse. Och det urholkar ordets betydelse. Jag är inte helt förvånad över tolkningen av inlägget då vi har förlorat förmågan att resonera sakligt många gånger i det här landet. Sedan en annan sak: Det är bra att undvika personangrepp på internetforum. Det spårar lätt ur och skrämmer iväg folk. Ett bra råd kan vara att argumentera kring ämnet, men inte vända sig till personen bakom inlägget.

Skrivaren "oldtimer" nämner svenskar som tycker naturen är otäck. Det är också något jag har sett hos en del unga svenskar som har tittat på läskiga amerikanska filmer och mystiska TV-program utan att ha någon vuxen närvarande som förklarar att det inte är på riktigt, så att säga.