Första platån nådd, hur gå vidare?

[Penkis]

Hejsan igen!
Jag har nu klättrat på rätt duktigt sedan sist och har gjort hyfsat stora framsteg.
Nästan varje gång jag har klättrat har jag känt att jag blivit bättre och även fått det på pappret då jag i stort sett klarat en ny led jag inte tagit tidigare varje pass.

Nu har jag dock känt att jag börjat platåa lite.
Jag har fortfarande bara klättrat inomhus (blir utomhus inom någon vecka då en kompis, kompis som är en riktigt duktig klättrare kommer hem från Australien och ska ta oss under sina vingar) men har börjat knocka av i stort sett alla femmor på stället jag klättrar och några enstaka sexor.

De senaste gångerna jag har klättrat dock så är det dock som att jag kört in i en vägg (pun intended), på de nya leder jag tittat på så klarar jag mig inte förbi samma problem som jag stått på i två veckor vilket har lett till att mina klättringssessions har blivit lite tråkigare då jag stångat mig blodig mot samma led tills underarmarna är för brända och sedan mest blänger och klättrar några enstaka lättare leder som jag "har på farm".

Vad finns det för olika träningsgrejer jag kan göra för att förbättra min klättring? Min och greppstyrka känns fortfarande som en stor flaskhals men har fått rådet att inte klänga i greppbrädor än eftersom jag fortfarande är så pass grön.
Jag har tittat igenom lite böcker och där tipsar dem om att köra med "silent feet" och "glued hands" men det känns lite luddigt och även fast jag förstår att det är bra träning för korrekt fotplacering så är det inte riktigt de problem jag stöter på.

Finns det några andra mer specifika grejer jag kan öva på (enskilda utplockade rörelser, träningsvarv etc) som ni mer erfarna kan ge som tips?

 

[Yakherden]

Utveckling har inga platåer, det är en Enkel linjär funktion, det är bara du som har högsta zoomen på. Fast det kan kännas som att du står still, så rör du dig de facto på utvecklingskurvan varje gång du tar ett nytt grepp.

Bara nöt nöt nöt. Kanske skifta fokus och bouldra lite. Ut å spring. Virka. Allt det gör dig till en bättre klättrare.

 

[johnliungman]

En variant är att hitta nåt som är så pass svårt att du inte klarar det första gången, men sedan sätter leden efter ett par tre försök. Sluta sedan inte, utan jobba på att polera din klättring på denna led, så att det till slut känns hur lätt som helst. Bra volymträning, jättebra för tekniken, och ganska roligt!

En annan aspekt är att sikta högt, men inte låta dig ledsna bara för att något move känns för hårt. Klättra förbi det movet med bonusgrepp, och kör resten av leden. När det är gjort så kommer du att vara toksugen på kruxet. Överhuvudtaget, tillåt dig själv att fuska dig förbi halva leden om kruxet kommer i andra halvan. Då är du fräsch inför kruxet och kommer att se nya möjligheter.

Många av dessa tankar kommer från diverse böcker och kurser jag gått. Läs 9 out of 10 climbers, tex. Håller för övrigt med föregående skribent: känslan av platå är en naturlig del av din utveckling. Prova att variera din klättring, bouldra, led nånting, så släpper det. Hitta dina svagheter och jobba på dem!

 

[embl]

Börja längst till vänster (eller längst till höger) där de lätta lederna finns i din hall, klättra alla leder - ganska fort - på varje rep. Gör 50%-100% fler leder per träningspass! (Bry dig inte om graden ännu). Kolla på fötterna när du klättrar, fötter fötter fötter fötter. Be din kompis skälla på dig så fort du står med utsträckta armar!

 

[Erik af Essingen]

För mig handlade det om att bita ihop och fortsätta nöta. Vissa leder och problem får man räkna med några veckors, eller ibland månaders, jobb på helt enkelt. Förut gav jag upp om jag inte satte något på ett besök. Kan man göra sig av med eventuell trivselvikt är det också en fördel.

 

[Mezzner]

Intygar att trivselvikt för de flesta är hopplöst förknippat med trivselklättring.

 

[Yakherden]

Intygar att trivselvikt för de flesta är hopplöst förknippat med trivselklättring.

Alla ord som har "trivsel" framför sig är bra ord. Såg till min förfäran att min trivselvikt minskat med 2 kilogram på en asketisk vecka. Det råder jag enkelt bot på med några utsökta italienska ostar som följde med mig hem från stan, samt varierande sorter belgisk Ale. Sen kan jag trivas med klättringen igen.

 

[Mike C]

Finns det några andra mer specifika grejer jag kan öva på

När klättringen blir för svårt, titta inte ned och be kompisen ta hem, sätt dig inte repet och fundera, utan kör på tills du faller av. Överallt hela tiden ser jag folk som vägrar försöka när oddsen är emot dem... De bara sätter sig i repet och ger upp... Jag vet inte om det är någon slags rädsla att visa att man har det jobbigt, eller om det är rädslan för ett okontrollerat fall, men nånting är det för jag ser sällan några andra som verkligen går på fast svetten rinner, benen skakar och man brölar och stönar... Du är kanske inte en av dem som bara ger upp men jag tar mig friheten att anta att du är det, för så är majoriteten...

Det råder jag enkelt bot på med några utsökta italienska ostar som följde med mig hem från stan, samt varierande sorter belgisk Ale.

Jag rekomenderar Pralinhuset's praliner, särskild mina tre 'all time favourites': passionsfrukt, persika och granatäpplen... Det är stor trivselfaktor på dem.

 

[achtminus]

Pratar vi leder eller bouldering?

Om vi pratar leder och du bara har kört topprep hittills så tycker jag det är dags att böra leda. Det lägger till ett moment till, och nu ligger du perfekt i fas för att lära dig det momentet samtidigt som du får en ny form av träning eftersom du kommer behöva hänga statisk i grepp mycket längre tid än du tidigare gjort, samt att klättra med ett långsammare tempo. Räkna med en rejäl sänkning av graden jämfört med topprepsgraden de första 10-20 passen, det är helt normalt och ingeting att få panik över. (De flesta panikar över sin låga ledgrad inomhus vilket leder till att de vägrar träna på led inomus vilket leder till att de aldrig blir bra på klättra på led.)

Om min gissning om topprep stämmer (du har var väldigt snål med information om dina pass) så tycker jag att det också är läge att börja bouldra. Varannat pass ledklättring, varannat pass bouldring = du kommer att få explosionsartad utveckling av dina färdigheter.

Om jag gissat fel och du bara bouldrat hittills kan du helt ignorera vad jag skrivit.

 

[lillajag]

Men vanudå??? Tråkigare när du inte har stora framsteg vid varje pass?
Sluta med inomhusklättringen och gå ut och ha kul istället!
Ta med termosen, kanelbullar och träna på att lägga kil. När du känner dig säker på att leda multirepor utomhus, så kommer du aldrig att ha problem med att ha "tråkigt" när du klättrar.

 

[Petri Niemelä]

skulle nog lägga ner gradhetsen om jag vore dig. Sedan är det en utmärkt idé att lära sig att leda eftersom det verkar som du ska klättra utomhus. Kroppen lär sig hela tiden och det är inte endast ledens svårighetsgrad som är mätstock för inlärning. Klättring är en aktivitet där kroppen lär sig komplexa rörelser. Försök med teknikträning (finns litteratur), det kommer att löna sig att fokusera på teknik tidigt i klätter"karriären".
Rent fysiologiskt så är det nog kroppens adaption till användning av nya muskelgrupper/belastning som du upplever med att utvecklingen avstannat. Som en annan nämnde så utvecklas du hela tiden, men vissa saker stannar självklart på en platåfas.
Alltså; börja lära dig leda, packa fikasäcken och ta dig ut till en klippa.
lycka till!

 

[pajoon]

Blanda inte ihop prestation och träning.

Att ligga på en platå och nöta är inte nödvändigtvis fel, att gå på och leda och kombinera pump med ren teknikträning, periodisera din träning, lägg upp mål för delar av året osv. Att orka härda ut platån är ofta det som ger betalning i slutändan.

Kan bara hålla med acht- i det han säger ovan annars LED, sen säga något som han avskyr :-D

Gå en teknikkurs om du sitter helt fast. Eller börja dejta lite erfarna klättrare som kan ge dig hjälp med att få rätt på kroppsposition, fotarbete, kroppsanspänning eventuella overgripping-syndrom, dynamik kontra statisk klättring osv osv... (Jag skulle tex kunna tänka mig att gå en kurs i trad hos Acht-)...

Några månader är inte särskilt mycket, det tar många år att lära kroppen reagera "rätt" trots att det känns fel, leder och ligament tar mycket längre tid att härda än muskler också så skynda långsamt och njut av klättringen istället för att pressa graderna för snabbt.