Diabetiker som vandrar?

[fantasma]

Hej hej,

Jag är en "svenssonvandrare" som tidigare gjort en del vandringar i Sverige, Norge och Frankrike. I augusti förra året fick jag typ 1 diabetes (insulinbehandlad diabetes). Jag har aldrig tidigare vart orolig att resa själv, men nu känns det lite osäkert. Finns det någon diabetiker här som har erfarenhet av fjällvandring? Vad är viktigast att tänka på? Vad äter man? Sänka insulindoser?
Jag antar att Glucagon är en självklarhet. Tacksam för alla tips!

Jag har planer att ta en kortare tur på ett par dagar i sommar för att testa lite.

/Anna

 

[Bussman]

För egen del så skiljer inte näringsintaget speciellt mycket varken i fråga om energi eller sammansättning beroende på om jag är ute eller hemma. Mitt råd är (utan att ha diabetes själv) att försöka hålla en liknande nivå på näringsintaget som normalt, men ha i åtanke att du eventuellt kanske förbrukar lite mer om du vandrar långa sträckor. Kolla blodsockret ofta åtmisntone i början och anpassa doserna kanske? Glukagon används för att motverka hypoglykemi antar jag? Vänner jag har ser till att ha en flaska med sockerlösning för samma syfte (även om jag misstänker att glukagonet är till för mer akuta tillfällen), men dessa har haft diabetes oerhört länge och har väldigt bra koll på hur de reagerar. Kanske växla några ord med din läkare innan du ger dig iväg på någon längre tur.

 

[DennisToEverest]

Jag är sedan 20 år tillbaka insulinbehandlad diabetiker. Jag har alltid varit mycket aktiv och sportat mycket. För 4-5 år sedan började jag bli intresserad av alpinism/bergsbestigning och fjällvandring. Jag har till dags datum bestigit Kilimanjaro (Afrikas högsta berg, mest vandring), Elbrus (Europas högsta berg) och Aconcagua SOLO (Sydamerikas högsta berg, mest vandring). Jag har även vandrad en del i Sverige och Norge runt Jotunheimen. Och jag är precis hemkommen från Nepal och ett försök att bestiga Pumori. Det slutade efter att ett ankare lossnat med ett brutet ben och en tre dagars räddningsaktion för att kunna bli helikopterräddad... Nåväl... Nästa år tänkte jag ta mig an Everest. Tyvärr kan jag inte bli den första diabetikern på toppen längre då en annan kille för någon vecka sedan nådde toppen som första diabetiker... Men för att sammanfatta det hela... jag har en del kunskap om diabetes och vandring/alpinism. Jag har aldrig sett några problem med det jag gör. Det handlar mycket om att planera innan. Och vara väl förberedd.

Det som man måste tänka på är framför allt mat. Eftersom jag mest pysslar med expeditioner äter jag ofta frystorkad mat (REAL), men jag har även kört med havregryn, knäckebröd, makaroner och pastasåser. REAL är enkelt, men dyrt. Soppa har inte fungerat bra för mig. Den maten höll inte speciellt länge. Och resulterade i känningar ganska omgående. Ett annat tips är att försöka ha dricka med någon form av näring i som du dricker lite då och då när du vandrar. Jag brukar köra med rejält utspätt iste med socker (finns som pulver i portionsförpackningar). Då får man energi när man rör på sig.

Vad gäller insulin måste man testa sig fram. Framför allt med långtidsverkande insulin. Kontrollera värdena ofta i början. Jag sänker ofta insulinet när jag är ute och vandrar, men jag kör rätt hårt och bär ofta mycket tungt (upp till 45 kilo).

Glucagon har jag haft med mig under de två senaste bestigningarna. Har aldrig varit i närheten av att behöva använda det, men det är bra att ha som säkerhet. Det är viktigt att berätta för kompisarna om hur de ska bete sig om du får en känning, dvs var du har druvsocker och om du skulle tuppa av även var och hur de ska hantera Glucagonet.

Jag tycker inte du ska vara rädd. Det finns inget farligt med att vandra som diabetiker om man planerar ordentligt innan.

Du får gärna maila mig om du vill fråga mer!

Dennis
Dennis-to-everest.com

 

[traskare]

Hei, Anna.
Har diabetes 1 selv.
Hvis du skal på tur noen dager råder jeg deg til å halvere långsamtverkande insulin den første dagen. Er det kupert terreng, ta heller ikke hurtigvirkende til frokost. Du behøver da ikke være redd for å "tuppa av". Mål sukkeret til lunsj, da ser du hvordan du ligger an, og du kan da ta hurtig virkende hvis det trenges. Er turen lang, må du huske at kroppen vil bruke mer og mer sukker, og du må da redusere tilsvarende på insulinet. Har selv vært med på dager jeg kunne kutte det ut helt..
Husk.. det er bedre med for mye sukker enn for lite under fysisk anstrengelse

 

[fantasma]

Hei, Anna.
Har diabetes 1 selv.
Hvis du skal på tur noen dager råder jeg deg til å halvere långsamtverkande insulin den første dagen. Er det kupert terreng, ta heller ikke hurtigvirkende til frokost. Du behøver da ikke være redd for å "tuppa av". Mål sukkeret til lunsj, da ser du hvordan du ligger an, og du kan da ta hurtig virkende hvis det trenges. Er turen lang, må du huske at kroppen vil bruke mer og mer sukker, og du må da redusere tilsvarende på insulinet. Har selv vært med på dager jeg kunne kutte det ut helt..
Husk.. det er bedre med for mye sukker enn for lite under fysisk anstrengelse

Hej Jan,
Tack för tipsen, men som jag har förstått kan jag inte helt avstå från att ta insulin, då kroppen behöver insulin för att ombilda kolhydrater till socker.Om man avstår från att ta insulin finns ökad risk för Ketoner. Men jag håller med om att det säkert är bättre att ligga lite högre i blodsocker än normalt så har man lite mera marginal.

Jag har just haft funderingar på det långverkande, att sänka den låter ju helt rimligt.
/Anna

 

[traskare]

Det stemmer, Anna.
Men alle insulincellene, hvis jeg kan kalle dem det, er sjelden døde. Så du har alltid en viss produksjon av insulin.
Ketoner behøver du ikke å være redd for. Du må gå ganske lenge, gjerne over en måned eller to med alt for høyt blodsukker før det begynner å utgjøre en fare. Ketoner og faren ved å "tuppa av" av altfor høyt blodsukker er sjelden et problem i dag.
Det var verre i "gamle dager" da man tok langsomtvirkende en gang for dagen og måtte tisse på strimmel for kun å se om man lå for høyt eller for lavt. Deretter regulere med streng diett.
Mye av "skremselspropagandaen" kommer fra forskning gjort for mange år siden. De er selvfølgelig relevante, men sykdommen er mye lettere å leve med i dag.
Medisiner og måleapparater hjelper deg til nærmest å få full kontroll på en helt annen måte enn før. Det er egentlig bare øvelse å ikke være redd for å presse deg selv. Bare husk på å ha med deg en pose sukker! Til slutt: Har hatt diabetes i 5 år og fortsatt ikke besvimt. Min far derimot, besvimte 1-2-3 ganger i året vil jeg tro. Selv om du er "ny" så er det fullt mulig å leve et normalt liv

 

[4623]

Pumpen gör det enklare...

Hej!
Har typ-1 diabetes sedan barnsben, snart 35 år sedan debut nu. Har alltid varit ute. Mycket mat har vi släpat extra genom åren. För insulinberoende diabetiker gäller självklart två saker; man får aldrig bli utan mat och man får aldrig bli utan verksamt insulin. Det betyder för matens del lite extra tyngd, för insulinets del skydd mot värme och kyla. Diabetessköterskan har specialfodral som klarar temperaturskiftningarna åt dig (eller kan beställa). Maten klarar du själv. Glucagon kan utgöra en trygghet, men förutsätter sällskap - kan du spruta själv kan du lika gärna käka druvsocker!
Insulininställningarna kan vara svåra, både insulinomsättning och energiomsättning vid ansträngning varierar individuellt. Själv valde jag under många år att hellre ligga lite högt än chansa. Numera har jag insulinpump och den ger helt andra förutsättningar! Basinsulinet, som motsvarar det långtidsverkande i spruta, kan varieras på tiondels enheter när, och man behöver inte vänta på effekten av sänkningen i flera dygn, allt man gör med pumpen ger effekt direkt. Enda nackdelen med pump vid vandring är att det är svårt att undvika tryck från avbärarbältet mot nålen, men det problemet är fullt uthärdligt med tanke på hur mycket bättre man mår. Lycka till, vill jag säga! Vandra vidare, men ta gärna sällskap de första gångerna, tills du vet hur just du fungerar. Ta också hjälp av diabetessköterskan, att analysera just dina behov och hitta lösningar är deras jobb och det är de flesta av dem duktiga på! MVH Anna