Vattentätt...
När det gäller cykelbagar har jag lagt upp packningen på två fram och två bak: Främre vänster: Multikök, kastrull, kåsa, dagens mat (Knäcke, tubost, frukt, kaffe...) och toapapper. Främre höger (som jag brukar luta mot ex väggen och är bökigare att komma åt): torkad mat/ lunscher/ middagar, pannlampan, First aid kit, dagboken. Höger bak (kan bli fuktig p.g.a. tältet): tält, regnkläder, sandaler, verktyg och x-slag/däck i botten. Vänster bak (alltid torrt): sovsäck, kläder om inte använd dagligen o kameraobjektiv. På toppen har jag en gul vattentät bag med kläder. Med lättåtkomlig torr T-shirt och Fleecen lättåtkomligt. Och vanliga kortbyxor för besök i affärer i länder som ha en annan syn på cykelbyxor... Det kan vara bra att använda sig av mindre påsar i bagarna då det annars kan vara besvärligt att hitta allt man vill ha. Efter några dagar kommer man in i systemet. En hel del (såsom toarullen, dagbok och sånt som jag är rädd om) lägger jag i plastpåsar. I styrväskan har jag kameran, x-rulle film, radion (för monotona sträckor), karta och godis.
Eftersom mitt andra stora intresse är att vandra i fjällen, skiljer sig mitt sätt att packa inte så mycket. Det som kommer till är reservdelar (x-ekrar, bromswire o.s.v.) Min fjällkniv köpt i Kvikjokk kommer självklart med. Och någon bok att fördriva kvällen med i tältet. Ibland knör jag ner en femlitersdunke i ena bagen bak på längre sträckor då det är varmt och jag inte räknar med att hitta vatten.
Det är en stor frihetskänsla att cykla så här. Jag har trampat några år och i stort sett med samma packning. Friheten att kunna slå läger där jag finner det lämpligt, stanna och koka kaffe där jag vill. Och bara vara på väg. Vi är de sista nomaderna!
Jürg
