Den går dessvärre via en larmcentral i USA.
Att lära sig av dödsolyckor på is
- Trådstartare israpportör
- Start datum
Jo, jag vet, därav förbehållet. En "pensionärstelefon" med stor förprogrammerbar SOS-knapp, typ den här, är nog ändå bättre/mindre dålig (och billigare). Förhoppningsvis går det att förprogrammera 112 direkt. Bra också att högtalaren kopplas in automatiskt vid svar. Säkert ej vattentät, men en så pass stor knapp klarar man att hitta/trycka på genom ett mjukt vattentätt fodral.
Här finns nog utrymme för produktutveckling mot en mer frilufts-nischad version - bl a en vatten- stöt- och köldtålig, vilket den sortens telefoner inte brukar vara.
Bra kämpat Kogoyo och medhjälparen!
Och tack för den intressanta rapporten om de avsevärda problemen med att få upp någon som inte kan hjälpa till.
En upprepning till övriga intresserade: Passa på att experimentera i helgen, nu när vädret räddade isen. Den som inte gillar tanken på vinterbad kan använda våtdräkt eller möjligtvis torrdräkt om ni har. Då lider man inte och kan hålla på länge. (Tänk på säkerheten med bl.a. garanterad reservuppgång och inget strömmande vatten.)
Och tack för den intressanta rapporten om de avsevärda problemen med att få upp någon som inte kan hjälpa till.
En upprepning till övriga intresserade: Passa på att experimentera i helgen, nu när vädret räddade isen. Den som inte gillar tanken på vinterbad kan använda våtdräkt eller möjligtvis torrdräkt om ni har. Då lider man inte och kan hålla på länge. (Tänk på säkerheten med bl.a. garanterad reservuppgång och inget strömmande vatten.)
Litet OT, men ändå...
Vatten och stöttålig finns ett otal av, även med knappar. T.ex den här för ca 500 kronor.
Flera här: https://www.e-ville.com/sv/3045974-vattentata-och-stottaliga-telefoner
Köldtålig är ett problem eftersom det inte finns någon bra batteriteknik för detta (ännu?) Det finns också ett antal appar som placerar en "widget" med snabbuppringning mitt på skärmen (om du har en smart telefon utan knappar)
Senast ändrad:
Som med all typ av säkerhetstänk o folkbildning så tror jag det går att göra mycket åt dödssiffran men att det tar lång tid. Det enda rimliga e att införa självräddning utan utrustning samt med o räddning av passiv person som kunskapskrav, varje år fr o m kanske mellanstadienivå. I lågstadiet får man börja nöta in teorin o praktisk övning i simhall inomhus med uppvärmt vatten (vanlig bassäng temp), för att i mellanstadiet flytta aktiviteten utomhus där man börjar med vanligt vinterbad fôr att barnen ska fatta hur det känns i d kalla vattnet. Och vidare med självräddning samt räddning av passiv person.
Jag själv tycker numera d e konstigt vilken inpräntad rädsla för is många tycker ska va allmänt vedertaget, istället för att ta till sig kunskap o sprida den. Så att vi alla kan slippa (läsa om fatala) olyckor.
Jag själv tycker numera d e konstigt vilken inpräntad rädsla för is många tycker ska va allmänt vedertaget, istället för att ta till sig kunskap o sprida den. Så att vi alla kan slippa (läsa om fatala) olyckor.
Jag tror iof inte att unga är ute på isar så mycket att det är nåt stort problem för dem. De flesta är ointresserade av både långfärdsskridskor och pimpelfiske. Jag är 50 och känner ingen yngre än mig som håller på med nåt sånt. Det nog generationen över mig som är de som behöver utbildas, även om det nog är för sent.
Bättre lära ut att griller åker man på hockeyrinken och att fisken ligger färdigpanerad i små rektangulära paket i frysdisken.
Bättre lära ut att griller åker man på hockeyrinken och att fisken ligger färdigpanerad i små rektangulära paket i frysdisken.
Hahaha 😝, typ så. Men glöm inte att allt mainstream har motreaktioner med stora effekter. Inom musik ere rätt tydligt inom rocken. Så fort en viss typ av rock (som i sig va en emancipation mot gällande regler) bkev mainstream så kom motreaktionen. Punk, glam, death metal, black metal mot death metal, osv.
Så länge d finns mänskor så finns d hopp.
Förutom att det är bra att kunna rädda sig från isen så är det kanske bra att visa ungdomarna hur verkligheten fungerar vid akuta situationer. När mobiltelefonen är mer eller mindre värdelös och allt du gör får fysiska konsekvenser.
Egentligen tror jag att det inte skulle spela jättestor roll om det är isräddning eller brandräddning (svårare och dyrare) eller tja, andra typer av räddningar. Utan det viktiga är att förstå tänket.
Sen får man själv inhämta kunskap som passar för de aktiviteter man sysslar med.
Kogoyo, lite funderingar kring din film.
Vilka alternativa sätt att ingripa övervägde ni, när ni planerade övningen? Jag fattar att ni fokuserar på scenariot "tillfällig förbipasserande utan specialutrustning" (rätta mig om jag har fel). Så jag har försökt leva mig in i hur jag spontant skulle reagera i den rollen, utan tillgång till de hjälpmedel jag normalt har med när jag är ute på isen. Och jag tror inte att min spontana plan A vore att gå ner i vattnet bredvid den nödställde - jag inser utan att ha testat att jag skulle vara chanslös och antagligen bara råka illa ut själv.
I din övning finns en hyfsat bärig iskant, och nedanstående bygger på en motsvarande situation.
Jag tror spontant, att jag först skulle larma 112 och påkalla ev. förbipasserandes uppmärksamhet för att få hjälp. Samtidigt se mig om efter något långt och/eller "snöraktigt"; i brist på det få ut mina skösnören, väskrem, livrem, långärmad tröja... vadsomhelst, som är lite långt och går att knyta. Jag skulle väl också se mig om efter något lastfördelande för min egen kropp.
Därefter skulle jag (så lastfördelat som möjligt) försöka åla fram till den nödställda och ögla fast skärp/skosnören/whatever kring handled(er) eller (om det går att hitta) något hållfast i kläderna (kring bröstkorgen under axlarna vore ju bättre, men man har sällan så långa "snöraktiga" saker med/på sig). Sen skulle jag åla/rulla tillbaka till det (förhoppningsvis fortsatt) säkra utgångsläget, medan jag knöt på alla "snöraktiga" saker jag fått fram för att förlänga avståndet). Väl där - få fram vilken kantig liten pryl som helst ur fickorna (eller en vass småsten från stranden), och ställa hela min kroppstyngd på den för att få en glidbroms (du beskriver väldigt bra vad som händer om man glömmer den detaljen).
Först då skulle jag försöka mig på en uppdragning, eller åtminstone sträva efter att hålla den nödställdes huvud över vattenytan. Klart ett vågspel, isen kan ju brista även under mig, men IMHO ändå bättre odds att åstadkomma något vettigt, än att direkt hoppa efter i vaken. Men jag skulle såklart hoppas på att fler medhjälpare hade tillstött under tiden så vi kunde bilda en längre kedja, och att 112-larmet utlöste en snabb insats.
Om jag skulle planera en räddningsövning för en situation motsvarande Kogoyos, skulle jag nog utgå ifrån något sådant som plan A att testa/öva på. Men det är alltså än så länge bara min första, osmälta spontanreaktion, så leta gärna efter feltänk och svaga länkar. Alla har ju inte snörkängor eller livrem. Och jag kan vara påverkad av att jag i princip alltid har med en 2 m lång lättvikts-packrem, fickkniv, m fl småprylar som jag direkt kan tänka mig skulle komma till nytta.
En annan fråga är ju hur/om det skulle gå att leva med utfallet, om detta lite försiktigare räddningsförsök misslyckats, ingen hjälp anlänt, och jag ändå inte hade hoppat i.
Vilka alternativa sätt att ingripa övervägde ni, när ni planerade övningen? Jag fattar att ni fokuserar på scenariot "tillfällig förbipasserande utan specialutrustning" (rätta mig om jag har fel). Så jag har försökt leva mig in i hur jag spontant skulle reagera i den rollen, utan tillgång till de hjälpmedel jag normalt har med när jag är ute på isen. Och jag tror inte att min spontana plan A vore att gå ner i vattnet bredvid den nödställde - jag inser utan att ha testat att jag skulle vara chanslös och antagligen bara råka illa ut själv.
I din övning finns en hyfsat bärig iskant, och nedanstående bygger på en motsvarande situation.
Jag tror spontant, att jag först skulle larma 112 och påkalla ev. förbipasserandes uppmärksamhet för att få hjälp. Samtidigt se mig om efter något långt och/eller "snöraktigt"; i brist på det få ut mina skösnören, väskrem, livrem, långärmad tröja... vadsomhelst, som är lite långt och går att knyta. Jag skulle väl också se mig om efter något lastfördelande för min egen kropp.
Därefter skulle jag (så lastfördelat som möjligt) försöka åla fram till den nödställda och ögla fast skärp/skosnören/whatever kring handled(er) eller (om det går att hitta) något hållfast i kläderna (kring bröstkorgen under axlarna vore ju bättre, men man har sällan så långa "snöraktiga" saker med/på sig). Sen skulle jag åla/rulla tillbaka till det (förhoppningsvis fortsatt) säkra utgångsläget, medan jag knöt på alla "snöraktiga" saker jag fått fram för att förlänga avståndet). Väl där - få fram vilken kantig liten pryl som helst ur fickorna (eller en vass småsten från stranden), och ställa hela min kroppstyngd på den för att få en glidbroms (du beskriver väldigt bra vad som händer om man glömmer den detaljen).
Först då skulle jag försöka mig på en uppdragning, eller åtminstone sträva efter att hålla den nödställdes huvud över vattenytan. Klart ett vågspel, isen kan ju brista även under mig, men IMHO ändå bättre odds att åstadkomma något vettigt, än att direkt hoppa efter i vaken. Men jag skulle såklart hoppas på att fler medhjälpare hade tillstött under tiden så vi kunde bilda en längre kedja, och att 112-larmet utlöste en snabb insats.
Om jag skulle planera en räddningsövning för en situation motsvarande Kogoyos, skulle jag nog utgå ifrån något sådant som plan A att testa/öva på. Men det är alltså än så länge bara min första, osmälta spontanreaktion, så leta gärna efter feltänk och svaga länkar. Alla har ju inte snörkängor eller livrem. Och jag kan vara påverkad av att jag i princip alltid har med en 2 m lång lättvikts-packrem, fickkniv, m fl småprylar som jag direkt kan tänka mig skulle komma till nytta.
En annan fråga är ju hur/om det skulle gå att leva med utfallet, om detta lite försiktigare räddningsförsök misslyckats, ingen hjälp anlänt, och jag ändå inte hade hoppat i.
Idén e att utveckla ett spartanskt sätt att livrädda, om d e möjligt. Vad e d mest basic det går att lösa med?
visst var kanten bärig men klippet e inte ett exempel på hur man ska göra utan för att visa hur långt jag kom o finns d kanske annan teknik som kommer längre?
Vi hade ju pratat om sätt på väg t vaken men väl i vattnet så va problemet hal kant o avsaknad av nåt att ta spjärn mot. Den hala iskanten kändes som en brant brant uppförsbacke.
Man behöver ett väldigt långt avstånd för att inte dras ner i vaken. Jag skulle vilja beskriva fysiken kring det som ett brant djupt hål, så fort du e fysiskt sammanbunden med nödställde.
Det första jag försökte var att dra i hennes byxlinning medan jag höll vänsterarmen på isen, men d enda som hände var att jag åkte ner. När jag släppte byxan så va d som att hon fick en knuff ner i vattnet (beskrev hon, något jag oxå märkte).
Att fästa ett lasso runt bröstet under armarna e inte en bra fästpunk. D finns ju två sortes passiva personer; en som tappat rörelseförmåga men e medveten, och en medvetslös. Armarna på en lealös person skulle bara åka upp o då blir bröstkorgen smalare o lassot lossnar.
Den bästa fästpunkten e så högt som möjligt, men i övningen kommer vi utgå från en person som saknar fästpunkter (t ex ryggsäck).
Isen var inte superbärande där vi var. Den knakade o sprack under oss konstant när vi gick på den, Medan vi hackade upp hålet stod vi aldrig nära varann. Jag hade inte gått ut på sådan is i annat syfte än vår övning.
Har du gått ut för att pimpla, eller utmana ödet, och går igenom så har den varit bärande fram till att du gick igenom. Isar e ju inte jämnabärande, det finns olika saker som påverkar små ytor på olika ställen; strömmar, grund, vindar, mm.
Liknande trådar
| Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
|---|---|---|---|---|
|
|
Tillbud? -Lära av misstagen! | Säkerhet och räddning | 5 | |
|
|
Resa myggsäkert & Vaccinera sig utomlands? | Säkerhet och räddning | 4 |
Liknande trådar
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.