Ås till ås, Åstorp--Höör

[Sivsdotter]

Jag var i Jällabjär i augusti förra året och lappen var inte ny då. Pumpen ligger ju mitt i kohagen och jag misstänker att det är en grund vattenåder som vattnet tas från. Då behövs inte mycket för att vattnet ska bli tveksamt.

Oavsett vilken väg du tar genom nationalparken så kommer det att gå både uppför och utför ordentligt, åtminstone för att vara Skåne. Det är rätt backigt runt Natthall också. Jag tänker att det handlar en hel del om att ta det lugnt när det går utför. Pausa med jämna mellanrum så knäna får lite respit.

 

[tango]

Jag blev så sugen på ett återbesök till Skäralid och Kopparhatten som jag minns som enorma ravin-stup i det inte så platta Skåne. Men jag var där som barn och proportionerna har nog förvrängts någpt med tiden. Jag sökte lite och fann en hel del detaljer här

Söderåsens nationalpark - Sveriges nationalparker

Strax öster om Helsingborg möts du av bokskogsklädda åsar, dramatiska dalar och strömmande vattendrag. Utsikten över det skånska landskapet är hänförande.

www.sverigesnationalparker.se

t ex också detaljkarta:

https://www.sverigesnationalparker.se/globalassets/soderasen/filer/soderasen-nationalpark-mittuppslag-sv.pdf

Ja, höjdkurvorna ligger verkligen tätt på vissa ställen.

/Patrik

 

[camoscio]

Jag var i Jällabjär i augusti förra året och lappen var inte ny då. Pumpen ligger ju mitt i kohagen och jag misstänker att det är en grund vattenåder som vattnet tas från. Då behövs inte mycket för att vattnet ska bli tveksamt.

Oavsett vilken väg du tar genom nationalparken så kommer det att gå både uppför och utför ordentligt, åtminstone för att vara Skåne. Det är rätt backigt runt Natthall också. Jag tänker att det handlar en hel del om att ta det lugnt när det går utför. Pausa med jämna mellanrum så knäna får lite respit.

Jag gjorde1963 fyra månader av lumpen på fotoskolan i Kristianstad. Det var en hel del orientering och befälet var så trötta på att höra om hur platt det var (Helge å faller 1 meter på väg till havet) så de förlade gärna orienteringen till trakterna kring Söderåsen och Linderödsåsen, gärna med kontrollerna på de högsta punkterna, Jag fann landskapet tilltalande öppet i dessa trakter. Att knata uppför och nedför där var snarast ett nöje. Men mina knän var 60 år yngre då.

Idag är jag mest ängslig för branta passager utför, att förlora fotfästet, rutscha. Så var det också de sista åren av mina vandringar i ALperna, Pyreneerna och norska fjällen (jag slutade med sådant 2019) där det ofta ligger löst grus på stigarna --jag fick ofta parera med stavarna. Konstigt, när jag började gå med två stavar, 1991, 46-47 år gammal, snarast flög jag fram i utförsluten

Bland det vackraste jag minns från Skåne var f ö Degeberga och Forsakar. Dessa ställen verkar inte ligga intill SLs stigar och är skyddsområden.

 

[Sivsdotter]

Forsakar är väldigt fint. Brösarp ligger längs Ås till Ås dock och är i mitt tycke finare än Degerberga. Du kan också ta vägen förbi Hallamölla som inte står Forsakar långt efter. Den sträckningen från Alunbruket till Haväng över Brösarp är riktigt fin.

Att tappa fotfästet tror jag inte du behöver vara orolig för. Det går utför men på många ställen har man gjort trappor och det finns tom ledstänger på sina håll där det är särskilt brant. Det är inte på gränsen till scrambling, att ta sig upp eller ner. Det har jag stött på i Bohuslän (där jag också åkte på arslet och kanade på ett ställe) men inte i Skåne.