Använda brygga?

Ja men det gäller ju var man än är utom när man är på sin egen mark... Så att nån annan äger marken (eller bryggan) är inget som inverkar på om man får utnyttja den eller inte.

Jo, nu är du slarvig - du får inte nyttja annans brygga så ägaren själv hindras i sitt eget nyttjande - det är skillnaden på egen och annans brygga.
Såvida du inte vill krångla in dig i något märkligt resonemang om att som ägare hindra sig själv från att nyttja sin egen brygga. Kanske man man hitta något krystat fall med delat ägarskap där ägarna hindrar varandra men det är ju inte det som är poängen i denna tråden.

Du nämner ju själv detta med att inte hindra ägarens nyttjande i ditt inlägg 14 minuter senare, det skickat klockan 1926 denna dag.

/Patrik
 
Jag tippar att den stackars polis som fick den eventuella anmälan på sitt skrivbord, såvitt han inte avskrev den i en grisblink, ägnade kanske två sekunder åt att fundera på om det inte var markägaren som hade en skyldighet gentemot skridskoåkaren enligt lagen om hjälp i nödsituation? Sen avskrev han den.
 
Jo, nu är du slarvig - du får inte nyttja annans brygga så ägaren själv hindras i sitt eget nyttjande - det är skillnaden på egen och annans brygga.
Ja men det är ju det jag säger. Att nån annan äger bryggan är i sig inget som hindrar att jag får nyttja den. Det är bara om jag hindrar ägarens eget nyttjande (och då blir det egenmäktigt förfarande).

Ägandeskapet är alltså i princip irrelevant för frågan. Men väldigt många verkar hänga upp sig på att "eftersom ägaren sa att du inte får vara där så får du inte det".

Men jag har väldigt svårt att se att en domstol skulle fälla någon för egenmäktigt förfarande för att denne sitter och fikar på en brygga på vintern. Vad skulle ägaren vilja nyttja bryggan till som hindras av detta?
 
den enda nödsituation som fanns kvar då ägaren kom, var den livshotande kaffetörsten. Bryggägaren borde givetvis sprungit hem och hämtat kanelbullar åt den törstande stackarn också.
 
Nu läste du nog slarvigt.
En arg markägare dök upp och sa åt mig att försvinna. Jag svarade att jag måste byta kläder efter plurrning och att nöd bryter lag. Han menade att jag fick skylla mig själv.
När jag väl var ombytt, tog jag fram min termos och förklarade att jag tänkte fika också, vilket gjorde honom totalt rasande.

Däremot håller jag med om att "nöd bryter lag" kanske inte riktigt var rätt argument att komma med. TS skulle naturligtvis ha svarat "På vilket sätt hindrar jag ägarens eget nyttjande av bryggan?"

Och hade den påstådda markägaren pekat på skylten borde TS har frågat om kommunen gett tillstånd till skylten (annars är den olaglig och ska tas ner).
 
Landstigningsförbud

Någon gång i början av 80–talet var jag med på en skridskotur troligen på Östra Mälaren (öster om Enköping –Strängnäs) och så kom vi till en ö där det Landstigningsförbud eller om det var tillträdesförbud året runt om jag minns rätt så det var inget fågelskyddsområde. Det var ”bara” att ägaren av ön hade tagit sig friheten att bryta en ränna i isen ända fram till ön. Så några skridskoåkare tyckte det är väl bara att knalla förbi bryggan men då kom det är som bodde på ön och var vad jag minns rätt så var han minst sagt förbannad. Det uppstod ett rätt så vild diskussion med rätt mycket svordomar innan ägaren begrep att det inte går att komma förbi på isen för den hade deras båt förstört isen.

Per
 
Kan det hända varit Kurön Per? Där är alkoholist anstalt och olagligt att landstiga för att förhindra langning av alkohol.

Thure
 
den enda nödsituation som fanns kvar då ägaren kom, var den livshotande kaffetörsten. Bryggägaren borde givetvis sprungit hem och hämtat kanelbullar åt den törstande stackarn också.

Jag bodde under många år i ett hus i ett vackert naturreservat, strax intill en mycket populär kanotled, men också med många skridskoåkare och frilufsare. Det var på den tiden de flesta saknade mobiltelefon. Jag har ingen aning om hur många gånger folk knackade på vår dörr och bad att få hämta vatten, låna telefonen, ta skydd för oväder, be om skjuts till allmänna kommunikationsmedel, etc etc. Ibland handlade det om att kanoter hade vält, ibland hade någon blivit sjuk, ibland hade någon gått vilse. Ofta handlade det om dåligt förberedda och orutinerade stadsbor som borde ha förberett sig bättre eller stannat hemma. Men jag jag inte påminna mig att vi någonsin avvisade någon enda som bad om hjälp eller att vi krävde betalning för telefon, t-sprit, knäckebröd eller bensin. Detta trots att vi hade småbarn i huset och att folk ibland knackade på dörren mitt i natten. Åtskilliga gånger bjöd vi på kaffe och säkerligen nybakade kanelbullar också.
Jag vet inte om du känner dig chockad eller upprörd nu, när du läst om att det finns människor som är så dumma att de hjälper andra människor, bara så där.
 
Detta blev ju smått urspårat, så ingen märker nog om jag gör en liten OT-sväng.

Det finns onekligen de som känner sig hotade av allemansrätten. Här är en person i Närke som ville tydliggöra sin hemfrid.

07944acc0e1cfb527134f2c7e9b55045.jpg
 
Jag bodde under många år i ett hus i ett vackert naturreservat, strax intill en mycket populär kanotled, men också med många skridskoåkare och frilufsare. Det var på den tiden de flesta saknade mobiltelefon. Jag har ingen aning om hur många gånger folk knackade på .....

Du skriver det själv - "de knackade på och frågade om lov".De klampade alltså inte bara in och snodde åt sig telefonluren och tog för sig av det de ansåg sig ha rätt till som TS gjorde. En helt avgörande skillnad där. Ts KRÄVDE nånting - dina kanotister BAD om nånting. En stor skillnad i attityd.
 
Du skriver det själv - "de knackade på och frågade om lov".De klampade alltså inte bara in och snodde åt sig telefonluren och tog för sig av det de ansåg sig ha rätt till som TS gjorde. En helt avgörande skillnad där. Ts KRÄVDE nånting - dina kanotister BAD om nånting. En stor skillnad i attityd.
De här allemansrättsdebatterna måste nog ta sin utgångspunkt i att den "avgörande skillnaden" ligger i att det är skillnad på egendom och egendom i lagens/allemansrättens mening, annars kör ni bara runt i samma hjulspår. Visst kan man diskutera var gränsen går, men det är ju uppenbart för alla att det är skillnad på att sitta på en brygga och låna en telefon så att använda det som en liknelse är ju inte konstruktivt.

Generellt om allemansrättstrådarna:
Det känns som att debatten alltid börjar med att någon vill reda ut en hyfsat detaljerad aspekt av allemansrätten och sedan spårar debatten ur när argument för att allemansrätten inte bör finnas kastas in. Det vore kul att någon gång se en diskussion som främst ägnade sig åt vad allemansrätten rent deskriptivt innebär med stöd i tidigare fall.

Personligen tror jag på att se allemansrätten som en bra grund för att mötas utan konflikt, men då bygger det nog på att alla gör ganska klart för sig att man ska visa hänsyn. Trevligare blir det också.
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.