Sarek som "Europas sista vildmark"?

Om nu definitionen av vildmark är att ett område ska vara tämligen opåverkat av människan så finns det ingen vildmark kvar någonstans på jorden. Det går inte att uppbringa en enda organism som inte innehåller mätbara halter av olika miljögifter. Inte heller finns någon plats där klimatet inte påverkats av mänsklig framfart och därmed lokala väderförhållanden, nederbörd, geologi, flora, fauna, etc.
Om begreppet vildmark alls ska kunna användas så måste det vara som ett relativt begrepp på en glidande skala. En plats kan alltså vara mer eller mindre vildmark. Tiveden är mer vildmark än Stockholm, Sarek mer än Tiveden och inre Sibirien mer vildmark än Sarek.
Men att kalla den svenska fjällvärlden för kulturlandskap för att några tusen nomader har hållit renar där är att ta i. Den beskrivningen låter mer som politik, ett led i samebyarnas strävan att pinka in revir.

Sarek ingår i världsarvet Laponia (utsågs av UNESCO år 1996). Laponia är ett så kallat blandat världsarv, vilket innebär att det har både höga naturvärden och höga kulturella värden. De kulturella värdena går framför allt tillbaka på renskötseln och den mänskliga närvaro som hänger ihop med den. (Men renskötseln är inte bara en angelägenhet för samebyarnas medlemmar. Jag skulle påstå att en mycket stor andel av samerna ser detta som mycket viktigt, det är en del av deras historia och - på olika sätt - av deras nuvarande liv.)

När det gäller naturen i exempelvis Laponia så finns det förstås vissa svåråtkomliga områden som inte påverkats särskilt mycket av vare sig människor eller renar. Är det då "vildmark"? Detta ord är, såvitt jag vet, inte ett vetenskapligt definierat begrepp. Både skyking och UteMats vill se det mer relativt. Det är väl rimligt, tycker jag. Annars blir det ju omöjligt att använda det.

Vildmark liksom ödemark är dynamiska beskrivande begrepp inte vetenskapligt definierade uttryck.

Jag tycker det känns ganska intuitivt vad som är vildmark eller ödemark.
Att kunna gå en eller flera dagar i sträck utan att stöta på andra människor ellet vägar tex.

Sarek är ett större område land utan speciella anordningar eller anordningar för turism, tex broar, markerade leder eller hus där djurlivet och naturen inte utsätts för det bruk och påfrestningar som är fallet i kulturlandskapet. Vildmark funkar bra för mig. Att Sarek skulle vara Europas enda eller sista osv är ju bara en slogan. Det är väl inte nåt som påstås av nån myndighet som ett faktum? Att det är en vildmark går jag med på.

Tycker överlag svensk fjällvärld känns mer ödemark än den norska.

stenblock sa:

Sarek är ett större område land utan speciella anordningar eller anordningar för turism, tex broar, markerade leder eller hus där djurlivet och naturen inte utsätts för det bruk och påfrestningar som är fallet i kulturlandskapet. Vildmark funkar bra för mig.

Klicka för att se resterande...

Jag håller med.

stenblock sa:

Tycker överlag svensk fjällvärld känns mer ödemark än den norska.

Klicka för att se resterande...

Då håller jag inte med. Jag tycker de flesta vandringsleder i Sveriga har massor med spänger... allt för mycket. Man känner ju knappt att man går i naturen om man vandrar 50% av tiden på en sån "rulltrappa".
Norska vandringsleder känns mer naturnära... mer små vad, inte så tillrättlagt.

Tycker du? Går man i fjällen bortanför Kungsledens mest populära sträckningar är stigar och leder i regel ganska igenväxta och det är längre till vägar och bebyggelse. Ta Arjeplogsfjällen tex. Väldigt folktomt även under högsäsong. Jämfört med då tex skarvheimen, Jotunheimen eller stora delar av norska fjällvärlden där stigsystemet i minsta avkrok är blåmarkerat och vältrampat o det är stugor överallt och det ofta finns samhällen i dalarna runtomkring. Jag uppfattar definitivt Sveriges fjällvärld som mer öde , generellt

Tycker du? Går man i fjällen bortanför Kungsledens mest populära sträckningar är stigar och leder i regel ganska igenväxta och det är längre till vägar och bebyggelse. Ta Arjeplogsfjällen tex. Väldigt folktomt även under högsäsong. Jämfört med då tex skarvheimen, Jotunheimen eller stora delar av norska fjällvärlden där stigsystemet i minsta avkrok är blåmarkerat och vältrampat o det är stugor överallt och det ofta finns samhällen i dalarna runtomkring. Jag uppfattar definitivt Sveriges fjällvärld som mer öde , generellt . Fast det beror kanske på att en stor del av den sträcker sig längre söderut än den svenska

saraabeiramar sa:

Jag läste nyss i boken "Wilderness" av April &Phillip Vannini om de möjliga negativa konnotationer av vildmark.
Tycker det är väldigt intressanta funderingar, även om jag inte instämmer med allt och inte allt gäller för Sverige.

Ethnocentric - Treating aboriginal homeland as useless an unicivilized wilderness.

Genocidal - Forced removal of indigenous peoples from lands newly designated as parks.

Androcentric - Lone male testing fortitude, virility, and other alleged masculine virtues outdoors.

Racist - Wilderness as a frontier to be conquered as a proof of (white) national character.

Unscientific - Historical ignorance about ecological relations between humans and environments

Klicka för att se resterande...

Viktiga poänger. Inte ens Nordamerikas vidsträckta prärier och de luftiga skogar som vilda västern-filmernas hjältar ses rida igenom, eller för den delen troligen inte ens Amazonas "urskog", är den jungfruliga "vildmark" de så behändigt tolkats som av den vite inkräktaren.
Vildmark är ju ingens och kan tas i besittning.

Den som orkar läsa en tyvärr på det amerikanska viset lätt tjatig, men i grunden intressant text om detta kan göra det här.

stenblock sa:

Vildmark liksom ödemark är dynamiska beskrivande begrepp inte vetenskapligt definierade uttryck.

Jag tycker det känns ganska intuitivt vad som är vildmark eller ödemark.
Att kunna gå en eller flera dagar i sträck utan att stöta på andra människor ellet vägar tex.

Sarek är ett större område land utan speciella anordningar eller anordningar för turism, tex broar, markerade leder eller hus där djurlivet och naturen inte utsätts för det bruk och påfrestningar som är fallet i kulturlandskapet. Vildmark funkar bra för mig. Att Sarek skulle vara Europas enda eller sista osv är ju bara en slogan. Det är väl inte nåt som påstås av nån myndighet som ett faktum? Att det är en vildmark går jag med på.

Tycker överlag svensk fjällvärld känns mer ödemark än den norska.

Klicka för att se resterande...

Håller med Stenblock att Sarek är vildmark och till viss grad att svensk fjällvärld känns mer ödemark. Jag har vandrat de senaste åren rätt mycket längs den svensk / norska gränsen. Det är slående varje gång att på den svenska sidan är oftast stigen svart att urskilja och så fort man korsa gränsen så lyser de röda T från långt håll och för det mesta är stigen också mer synligt. På den svenska sidan fick jag ibland ta fram min GPS för att se att jag var på rätt väg. Det gäller inte Kungsleden eller lederna i dess närhet.
Spänger finns på bägge sidor väldigt lite, däremot är de norska broarna mer äventyrliga än de svenska. Ibland kändes det säkrare att vada än att vingla över en bro som hänger snett eller har lossnat på något ställe.
Visst finns det också på norska sidan områden som är ödemark tänker då främst på norsk/ finska gränsen vid Nordkalotten. Men samtidigt även om det finns mer stugor på norska sidan och civilisationen är närmare, så känns ändå naturen mera vild på något sätt. Kanske beror det på närheten till fjordarna som har skarvat in sig i landskapet.

Hos mig infinner sig en känsla av vildmark när ett område känns som att det inte är under "full kontroll" av människan. Ett slags avstånd från civilisationen. Det är svårt att definiera, men här är några faktorer som spelar in för mig:

- Oreglerat djurliv. När människan har bestämt vilka djur som ska finnas i ett område minskar känslan av vildmark. Man har utrotat djur man inte gillar - t.ex. björn och varg - men kanske maximerat antalet djur man gillar att jaga. Närvaro av "impopulära" djur såsom björn och varg ger därför mig en känsla av vildmark. De är ett kvitto på att människan inte har full kontroll över området.

- Oreglerad vegetation. Skogarna ska inte bestå av likåldriga träd planterade i raka rader, utan ha fått utvecklas relativt fritt under lång tid. Arter som är kopplade till död ved etc kan också vara "vildmarkskvitton".

- Mänsklig inftastruktur. Det ska inte finnas skidlifter, bilvägar, byggnader osv...

- Mänsklig närvaro. Stora mängder besökare/invånare får ett område att kännas mindre vilt. Det beror mycket på dessa människors beteende också, hur diskreta de är.

- Föroreningar. Miljögifter och andra föroreningar minskar vildmarkskänslan. T.ex. plast som flyter runt i ett vattendrag eller tecken på försurning minskar vildmarkskänslan, medan arter som kräver ren luft blir "vildmarkskvitton".

Listan kan säkert göras längre... Men det är tydligt att ingen plats i världen är 100% vildmark.

För mig är Sarek definitivt en vildmark i hög grad. Dock långt ifrån den enda i Europa och därmed inte den "sista".

Skiljer ni på betydelsen av Ödemark och Vildmark?

Jag använder ordet så att ödemark kan ha större spår av mänsklig aktivitet, typ skogsbruk, men det är långt till bostäder och människor

Mina hemtrakter i Västerbottens inland där skogsbilvägar kan gå i mil utan att möta bebyggelse eller människor men där kalhyggen avlöser varandra och spåren av jakt och industriellt skogsbruk är visuellt tydliga. Samtidigt möter man mer vilda djur här än människor. Ödemark inte vildmark.

När jag tänker på vildmark tänker jag spontant på Sarek (dock inte på den sista i Europa) och när det gäller ödemark tänker jag spontant på Lapska armen, den finska tundran. Fast egentligen är den också samtidigt vildmark.
Ordet öde använts i många vardagliga sammanhang, som huset ligger öde eller platsen ligger öde osv. Men Sarek ligger inte öde, det är relativt lätt att ta sig dit med bil eller buss och sedan går man några km.
När jag för några år sedan skulle vilja vandra i Reisa NP kollade jag på kartan för att se hur man kommer dit med buss och det visade sig att det fanns i princip ingen annan möjlighet än att vandra upp från Kilpisjärvi genom Lapska armen. Det tog 5 dagar till Reisa NP. Visst hade man kunnat på något sätt ta sig från andra hållet via Tromsö och en massa bussbyten dit och sedan hade man fått gå ändå 15km. För mig är detta område ödemark då det är svart att komma dit.
Mvh Veni

veni sa:

När jag för några år sedan skulle vilja vandra i Reisa NP kollade jag på kartan för att se hur man kommer dit med buss och det visade sig att det fanns i princip ingen annan möjlighet än att vandra upp från Kilpisjärvi genom Lapska armen. Det tog 5 dagar till Reisa NP. Visst hade man kunnat på något sätt ta sig från andra hållet via Tromsö och en massa bussbyten dit och sedan hade man fått gå ändå 15km. För mig är detta område ödemark då det är svart att komma dit.

Klicka för att se resterande...

Jag skulle snarast tänka på detta som att området är svårtillgängligt (eller man kan kanske t o m säga otillgängligt). Det kan ju samtidigt vara ödemark, men behöver inte vara det. Inte om man (kanske efter flera dagar) skulle nå fram och finna exempelvis en stugby där. Men i det området du nämner så finns det väl inget sådant.

Ödemark tänker jag mig som obebyggd, oexploaterad, tom på människor (annat än få, tillfälliga besökare). Och ja, den ska heller inte vara för liten eller befinna sig för nära det urbana.

Sarek och Padjelanta tänker jag mig som nästan ödemark när det är utanför den vanliga besökssäsongen och renbetessäsongen. Men hela året finns det dock en del stugor, renstängsel, broar med mera, så ödemark i sträng mening ser jag det inte som.

Sedan har vi alla historiska lämningar, både synliga och osynliga. Vilken roll spelar det för vår uppfattning om hur mycket ödemark det är? Nog påverkar det en del, åtminstone efter att man börjat upptäcka dem.

Svante Lundgren skrev för övrigt en bok med titeln Padjelanta och andra lappländska ödemarker (1964) med berättelser även från Sarek och Sulitelma. En annan av hans böcker hette Vildmark (1958) och här beskrivs bland annat Sarek, Kebnekaise och Laino älv. Så vi använder ju begreppet lite olika.