På cykel genom Sahara del 2

Vägen jag har cyklat fram till Agadez

När jag lämnade Tombouctou i norra Mali fortsatte jag österut. Jag hade blivit varnad flera gånger för att det inte skulle finnas någon väg eller vatten och att öknen skulle vara full av banditer och rånare som levde på att slakta bilar som passerade. Detta är de vanliga varningarna som jag har hört sedan starten och som jag tar med en nypa salt. Om det finns banditer som slaktar bilar innebär det oxå samtidigt att det finns en väg och även vatten, även en bandit måste dricka...

Jag lämnade Tombouctou med en fullastad cykel. Lastad med drygt 5kg mat iform av couscous, mjölkpulver, socker och tee och jag hade även ökat antalet vattenbehållare till sex stycken 1,5 l PET-flaskor och en plastdunk pâ 12 liter, så totalt 21 liter vatten. Det är tillräckligt för drygt ett dygn i 50-gradig värme. När jag lämnade staden hade jag bra förhållande för ökencykling dvs stark vind som drar upp mycket damm och sand i luften som skymmer solen. Detta medför att temperaturen håller sig under 50 grader och det är skönt. Jag har lärt mig att sandstormar är bland det bästa man kan ha när man befinner sig i en öken. För all del så försvinner sikten helt men med kompass, GPS och en karta som är fel så har det ingen betydelse. Allt ser ändå lika dant ut och man vet ändå inte var man befinner sig. Den stora fördelen är att vinden svalkar och att man kan förflytta sig även mitt pâ dagen. Att det inte går att ta ett bra foto och att man har konstant sand i munnen är något man får ta.

Strax utanför Tombouctou

Vägen frân Timbouctou till Gao (nästa större stad) drygt 50 mil längre österut var faktiskt bättre än vad jag hade föreställt mig men långt ifrån bra. Trafiken längs vägen var minimal med drygt en bil i veckan.

Spåret jag lämnade efter mig

Åsnor på väg för att hämta vatten

Drygt två veckor senare var jag framme i Gao och hade då varit tvungen att leda cykeln mer än halva vägen genom sand. Väl framme i Gao tog jag mig en välförtjänt paus i en veckas tid och unnade mig att bl.a. göra en flodhästsafarie längs floden Niger. Jag hade fått se flodhästar tidigare i Mali men det är alltid kul att se dem igen och lyssnna på dem.

Jag i Gao

Efter Gao hade jag 30 mil bra grusväg fram till gränsen till Niger och därefter bra asfaltväg. Det gick snabb fram till Niamey som är huvudstaden i landet. Det blev att stanna några dagar i huvudstaden där jag gick igenom det lokala ölutbudet. Gjorde för all del även andra saker där men den mesta tiden spenderade jag under ett vassparasoll med en kall öl framför mig.Man vet inte var och när man kan få tag i en öl nästa gâng så det gäller att ta tillfället när det kommer.

En uttorkad flod jag passerade

Jag lämnade Niamey och följde "Uranium Highway" ut ur staden som går mellan Niamey och urangruvorna i Arlit i norra Niger. Vägen anlades under 70-talet dâ uranpriset var högt. Drygt 6 mil utanför staden fick jag se några av de sista vilda giraffer i Västafrika. Det var en kul att få se ännu ett av Afrikas däggdjur innan det blir utrotat i det vilda. I Västafrika är det annars bara tamboskap i ett hårt belastat odlingslandskap. De flesta vilda djur är annars borta sedan länge.

Söta djur

Jag följde "Uranium Highway" fram drygt 100 mil fram till Agadez i norra Niger. Detta är även en ökenstad som anlades för mer än ett millenium sedan för att kontrollera karavlederna genom de centrala delarna av Sahara. Något som görs även idag men kamelerna är utbytta mot lastbilar. Då som nu försöker transportörerna komma undan tullar och avgifter genom att korsa öknen pâ olika ställen varje gång.

En övergiven bil längs "Uranium Highway"

Jag utanför Agadez

/Stellan

Läs mer pâ www.sandstorm.se