Foton från Tajikistan.

Murphy Tour Del IV: Tajikistan.

"This shits on the Karakoram Highway", var Marks kommentar om The Pamir highway. Håller med. Mark och Pik Lenin.

Tajikistan och rutten.

Visum: Svårt att få från landets få ambassader. I Ankara är det dock lätt, men dyrt. 100$ för en månad, ingen inbjudan eller andra dumheter som krävs från landets andra besittningar.
Prisnivå: Mycket billigt! Hotellpriser startar på $0.40. Dushanbe är betydligt dyrare än resten av landet.
Trafik och vägar: En bil eller två per dag på The Pamir Highway. Bra asfalt på huvudvägarna, mycket dålig kondition på de mindre, men å andra sidan noll trafik..
Faror: Mängder med skräckrapporter om landet, påspätt av Lonely Planet (som troligtvis inte varit där). Jag skulle vilja påstå att landet är mycket säkert, med undantag för Komsomolabad-Obigarm området, som definitivt lever upp till alla rykten och samma sak gäller för dalen som leder mot Kirgizstan. Fullt med tungt beväpnad Mudjahedin och mord och överfall är vanligt. Minor är ett annat potentiellt problem, men i regel finns det skyltar som talar om att risken finns. Shoppa ordentligt när du har chansen i landet. I vissa områden finns det absolut ingen mat.

Tajikistan är ett av världens fattigaste länder. Mark äter kakor inslagna i Coca Cola papper, allt återanvänds i landet.

Ner för det första passet.

I den långa smala dalen mot Khorog.

	Blev stoppade upp till 20 gånger per dag av CIS trupper som sköter säkerheten längs gränsen.
	Inga problem, alla var mycket trevliga och nyfikna och alla ville de testa våra cyklar.

Två olika fordonstyper.

	Afghanistan - så nära, men ändå så långt borta. Pandjz floden.
	Det vanligaste sättet att transportera saker i Gorno Badakshan provinsen.
	Camping på gränsen till Afghanistan.
	Tajikisk familj i Rushan.

Första gången man såg Karla Marksa/Engels massivet.

Mycket stark ström i en del av floderna vi korsade. Pik Engels i bakgrunden.

På väg mot Pik Engels.

Minst tre generationer kvinnor.

Ännu en flod att korsa. Hotfulla figurer på andra sidan...

	Som visade sig vara mycket vänliga. Kultur utbyte: testskjutande med Kalashnikovs byttes mot...
	...testcykling på mountainbikes.

Nästan tillbaka på Pamir Highway, nära Jhelandy.

	Hade svårt att hitta vägen/rätt riktning.
	Konferens om vägval.

Jeff tar bild av mig, som tar en bild av Ale, som tar en bild av Mark.

På salt platån. En liten bosättning, som var den enda bebyggelsen vi såg på evigheter.

Fyller upp väskorna i Murghab.

Att växla pengar på svarta marknaden brukar vara något man försöker göra i smyg, glöm det i Murghab...årets händelse.

Ofta hårda vindar, man fick ta alla chanser man fick till vindskydd. Matlagning i en ruin..

På stranden av Kara Kul sjön.

Kara Kul - byn. Sista bosättningen innan gränsen till Kirgizstan.

Ensam åsneryttare.

Ostadigt väder. Ena sekunden strålande solsken, i nästa kom en snöstorm inrullande.

	Mark tar skydd i tältet.
	Kanske jag skulle gjort samma sak, men kunde inte låta bli att vara ute och beskåda stormen.
	På en halvtimme var det över och solskenet kom tillbaka.

	Mark och Pik Lenin.
	Hela vägen längs den Kinesiska gränsen har man satt upp ett högt stängsel. Det var tidigare gränsen mellan två supermakter + Jeff med souvenir.

Sista kortet av den torra naturen innan det var dags för det grönare och bördigare Kirgizstan.