|
Nadines däck var slut. Då vi lämnade Korla
letade vi efter cykelaffärer och till slut hittade vi en. Vi fick
däcket gratis, för att vi var "friends".
Underbart! |
|
Det var Kinas nationaldag, vilket vi inte
hade en aning om förrän vi blev inbjudna till ett stort torg där det
dansades och sjöngs i timmar. |
|
Solfjädersdans. |
|
|
|
|
|
Nyfikenheten var stor. |
|
Vi var åter på väg mot Tian Shan. Tyvärr
fanns det inget val i fråga om väg då vi lämnade Korla - vi blev
tvingade att cykla längs National Highway 314. Det är i hård
konkurrens med GTR (Grand Trunk Road, Indien/Pakistan) den värsta väg
jag cyklat då det gäller vansinnig trafik.
|
|
Allt har ett slut och så även vår tid på
314/666. Lämnade helvetet bakom oss och njöt av små tysta vägar som
tog oss närmare Tian Shan.
Chilli i överflöd. Yummy! |
|
Majs i mängd... |
|
...och får.
Det var helt underbart att cykla som "normala"
långfärdscyklister. Nästan hela resan hade var lite i
expeditionscyklingens tecken, från det ena hårda området direkt till
nästa. Nu hade vi en halv dag med lugn härlig cykling, där vi kunde
stanna och äta oss mätta vid små restauranter. Skönt som omväxling. |
|
Vi närmade oss bergen och överallt såg vi
skyltar som denna. Vet inte vad den betyder, men den avskräcker. |
|
Efter två veckor i värmen var det återigen
dags för lite kyligare trakter. Temperaturen minskade allteftersom vi
klättrade högre upp i bergen. |
|
Resans näst sista cykeldag blev också
resans i särklass längsta klätterdag. Över 1900 vertikala meter på
bitvis riktigt dåliga grusvägar, mestadels i snöstorm - vad mer kan
man önska sig!? |
|
Nadine närmar sig det 4000 meter höga
passet. Hård vind, kallt och isigt. |
|
Shankou, betyder pass på kinesiska,
ordagrant; Shan=berg. Kou=port, öppning. I det här fallet passar det
verkligen. Passet är ett av de mer spektakulära jag sett i Kina eller
någonstans i världen. Många branta serpentiner upp till en port uppe
på en skarp bergsrygg. |
|
Cykeln stulen?
Nadine försvunnen i snöstormen?
Snöblindhet?
Nope.
Eufori som fick sitt utlopp i en teatralisk show, som Nadine lyckades
fånga på kort. I det här fallet uttrycker jag mina känslor för hur
tråkigt det känns att inte få uppleva något liknande på ett bra tag
framöver. Sista passet på den här resan. |
|
Otroligt isigt då vi kom över på andra
sidan. Vi ville helst ner fort, eftersom man alltid börjar frysa då
man ska ner från ett högt pass. Den fysiska ansträngningen är över,
svetten börjar torka och man fryser ibland in i märgen. Det tog lång
tid att leda cyklarna ner för de första 8-10 riktigt branta isiga
serpentinerna, där vägen var täckt av ett lager av is. |
|
På väg ner mot Urumqi och de varma
slätterna på låglandet.
Sista cykeldagen i Asien på den här resan. 3200 meter utför från
toppen av passet. Då jag susade utför de långa svepande backarna
kände jag som vanligt sorg över att det var slut för denna gången,
men jag var säker på att vi skulle vara tillbaka i Kina inom en mycket
snar framtid. Nadine var också nöjd med sin resa, men liksom jag,
grämde hon sig över att vi en en gång inte lyckats med att ta oss
över centrala Chang Tang. Vi lovade varandra att vi skulle göra ett
nytt försök år 2003. |