Torrdräkt för kajakpaddling

Lite tankar kring material, utformning o.s.v. av Karin Mentzing

Jag såg att det diskuterades kring torrdräkter för kajakpaddling i Forum och jag ska nu här leverera en del av mina tankar och erfarenheter kring detta.

Ska du ha en torrdräkt bara för vattenlekar och träning, och du säkert vet att du inte kommer att paddla i den, så välj bara billigast enklast tänkbara, vilket brukar vara heltät -icke andande- och enkelt utförande utan några finesser som huva och fötter.

Ska du paddla i torrdräkten, så välj definitivt en i Gore-Tex eller liknande material som "andas". Jag har i flera år nu haft en tät torrdräkt och jag är även efter en kortare paddeltur så genomdränkt av svett att jag lika gärna hade kunnat bada utan dräkten. Jag använder underställ i ullfrotté under dräkten och det går att vrida vatten ur den efter paddling. Det är kort sagt mycket obehagligt att paddla i en tät dräkt!

Från toppen
Om jag då börjar högst upp, så är det vanligaste att det sitter en latexkrage runt halsen. Fördelen med detta är att det blir absolut tätt och att man kan välja om man vill ha huvudbonad eller ej, men man är ändå alltid "redo för bad". Nackdelen är att man kan känna sig lite strypt, åtminstone första halvtimman, sedan vänjer man sig, tycker jag. En annan nackdel är att man inte har någon chans att släppa in luft via halsen.

En annan variant är att det sitter en kapuschong av stretch-Gore-Tex högst upp. När den är nedfälld kommer det in ganska mycket vatten vid badning, när den sitter på huvudet kommer det in lite grann - en eskimåsväng släpper inte in  många droppar. Sätter man en neoprenhuva utanpå så håller det tätt. Fördelen med denna huva är att det blir luftigare runt halsen när huvan är nedfälld och man slipper strypkänslan. Nackdelen är att man inte är "redo för bad" när huvan är nedfälld och vill man alltid vara redo, så blir man definitivt överhettad om man ska paddla med huvan uppfälld hela tiden, särskilt om man också har neoprenhuva utanpå.

Nackdrag
Många torrdräkter har inget annat än bara latexkragen runt halsen, en del har dessutom en låg utanpåkrage, vanligtvis av neopren med en kardborreförslutning. Några få dräkter har en mer seriös krage som även skyddar nacken mot drag, andra i sin tur har en kapuschong av vanlig jack-modell.

Min dräkt har bara den låga skyddskragen av neopren och jag tycker att det drar betänkligt om nacken emellanåt. Jag skulle definitivt vilja ha en kapuschong som är utformad så att den också skyddar halsen/nacken i nedfällt skick. Jag håller just nu på att sy en huva av modell bluffpolo, alltså bara huvan, halsen och lite drapering över axlarna. Jag räknar med att stoppa in draperingen under skyddskragen och på så vis erhålla min krage och huva.

Huvan kunde gärna ha ett band av latex som löper runt ansiktet på insidan så att man kan dra åt på inuit-vis och få ganska vattentätt runt ansiktet. Ett sådant arrangemang kräver att huvan inte är för rymlig, så att den täcker ögonen när man snörper åt.

Längre ned
Vidare nedåt, så sitter det naturligtvis alltid muddar av latex runt handlederna. Jag tycker definitivt att det känns tryggare om dessa muddar också skyddas av en neoprenmudd utanpå. Det är mindre risk att riva sönder latexmudden då.

Längst ned kan det sitta allt ifrån bara en latexmudd runt vristen, till hela fötter av latex eller av samma material som dräkten i övrigt är gjord av. Min dräkt har det som jag tycker är sämsta tänkbara lösning; latexmudd runt vristen och en skyddsmudd av neopren utanpå. Skyddsmudden är knölig och trycker ofta så det gör rentutsagt ont.

Runt vristen tycker jag inte alls att det behövs något skydd, eftersom man definitivt använder neoprensockar om man förväntar sig att bada och det är så kallt att man använder torrdräkt. Dessa neoprensockar bör vara så pass höga i skaften att de skyddar latexmudden. Dock har jag måååånga gånger suttit kallfotad och drömt om en torrdräkt med fötter! Fötter sydda i samma material som övriga dräkten - troligen Gore-Tex då eftersom jag rekommenderade det !- är kanske skönast om man stoppar bara fötter i dräkten. Stoppar du bara fötter i latexfötterna, så behöver du troligen åtminstone talka fötterna först. Personligen tycker jag att latexfötterna är smidigare och sitter bättre om foten utan att vecka sig. Jag har dock helst ett par tunna ullstrumpor inne i dräkten. Utanpå dräktens fötter måste man också ha någon skyddande fotbeklädnad, det kan t.ex. vara tunna neoprensockar och sandaler, eller neoprensockar med lite gummisula på.

Vattentäta blixtlås
Den vanligaste förslutningen, förutom alla latexmuddar, är ett vattentätt blixtlås som i allmänhet sitter antingen över axlarna/nacken, eller framme över bröstkorgen, ibland tvärs över, ibland på diagonalen, eller på något annat sätt. Det finns många olika placeringar och det som kanske är viktigast att tänka på när det gäller blixtlås och kajaking, är att blixtlåset sitter så att det på minsta möjliga vis hamnar i kläm mellan kroppen och flytvästen. Det är ganska klumpiga anordningar, dedär blixtlåsen. Dessutom är de såvitt jag förstått svindyra att få bytta om de går sönder.

En sak att överväga, när jag nu pratar om blixtlås, är om du ska ha ett blixtlås för dendär oundvikliga stunden då blåsan bara måste tömmas. Paddlar du en heldag så kommer du rimligtvis att behöva kissa några gånger och det blir ganska omständigt att ta av kapell, flytväst och sedan torrdräkten varje gång.

Tvådelat
En annan variant av förslutning är att dräkten består av byxa och jacka separat, byxan har en latexmudd upptill som inte smiter tätt om kroppen och jackan har en dito nedtill. Dessa två latexmuddar rullas sedan ihop och ett extra nedhäng på jackan dras över hela rullen och knyts runt midjan. Nackdelen med detta arrangemang, är att det kan bli ganska bylsigt och knöligt runt midjan med både rulle och kapell, men det går i ganska stor utsträckning att flytta rullen upp eller ned till ett läge där det känns någorlunda bekvämt. Man behöver också vara noggrann när man rullar ihop muddarna, ty blir det för löst och en massa veck, så kommer det in vatten vid en badsituation, inte mycket, men tillräckligt för att det ska bli obekvämt. Man lär sig dock efter några gånger, hur man ska rulla.

Det finns en del väldigt fina fördelar med denna sorts förslutning. Man slipper det stela otympliga blixtlåset, som ofta trycker och skaver mellan kropp och flytväst. Det är lättare att uträtta naturbehov. Jackan kan användas separat. Latexmudden nedtill håller visserligen inte vattnet ute vid en badsituation, men har man latexen närmast skinnet och utanpå det trär ett tajt neoprenkapell eller neoprenshorts/byxor och sedan snörper åt med jackans överhäng, så håller det nog hyfsat tätt en stund.

Den optimala torrdräkten för kajakpaddling? Notera särskilt den nedre av de tre glasrundlarna, som tillåter ovarsamma mtorbåtskaptener att tydligt se när du räcker ut tungan åt dem.

Färre sömmar = mindre läckage Om övriga tillbehör på dräkten, så tycker jag personligen att det ska vara så rent som möjligt, inte en massa påsydda detaljer. Dels är det större risk för läckage, ju fler sömmar det blir och dels är det risk att dessa påsydda detaljer trycker och skaver på oönskade ställen. En sak som dock kan vara bra för en kajakpaddlare, är extra förstärkningar över knäna. Man skaver en del med knäna mot insidan av däcket. Min personliga drömtorrdräkt ser ut så här: - Den är definitivt gul! En varm, ganska mörk gul färg, nästan mot orange. - Materialet ger minsta möjliga prassel ifrån sig och är sålunda lite mjukt på ytan. - Tyget är av rip-stopp-typ och med ett trelagers Gore-Tex membran. - Dräkten har latexmudd runt halsen och en kapuschong som skyddar halsen även när den är nedfälld. - Runt handlederna sitter förutom latexmuddar också skyddsmuddar av neopren. - Den har latexfötter och inte någon skyddsmudd av neopren runt vristerna. - Dräkten består av två delar med rullförslutning. - Sedan vill jag nog ha en liten kiss-lucka också.

Jag har ännu inte funnit min drömdräkt, så om du ser en någonstans, vore jag mycket tacksam för information om inköpsställe!

/Karin

Bilderna har vi lånat av Orust Kajak och Karin Mentzing. Tack!