SWET 2010 - 18/3: upp och ner – från Khumjung till Tengboche

Monastery of Tengboche

Med snon droppande fran taken i den starka morgonsolen lamande vi Khumjung och gick med spanstiga steg mot Ama Dablams valkanda siluett, sakta tinande under solvarmen. Till slut gick vi dar i shorts igen och gardagskvallens kyla och morgonens iskalla rum kandes skont avlgset. Man glommer sa latt, och tur ar val det! Nu gick det nerat - nesligt tyckte vi som ju trots allt ar pa vag upp - och rhododenronskogens gronska skuggade av och till sa att vi nastan saknade vara byxben. I dalen, vid det lilla thehuset vid den strommandefloden Dodhi Koshi (mjolkfloden) satt Mingmas 86ariga mor i solen. Lika vackert leende som sin dotter! Har bor hon med Mingmas storasyster (Mingma som vi traffade i gar) som driver thehuset, pigg och valmaende, men med lite dalig syn som gor att hon inte langre kan vandra tillabaka upp till Khumjung och halsa pa slakt och vanner. Lite trakigt och langsamt har livet blivit tycker hon. Lunch utomhus i solen och sen grep vi oss an den andra halvan av dagens vandring som ju med bergig logik nu maste ga uppfor. Och visst gjorde den det, stadigt uppfor och med motande jaktag. Som vi blivit tillsagda gjorde vi allt for att inte sta i vagen for de stora hariga djuren som inte ar helt stabila i humoret, men att ta vagen nagonstans pa en smal stig som pa ena sidan erbjuder ett stup och pa den adra en mycket brant snarskog, ar inte helt enkelt alla ganger.

Tillslut - efter nagra paniktoastopp i skogen - nadde vi Tengboche, bara nagra tiotal hojdmeter ovanfor Khumjung och mottes av det imponerande klostret. Byggt 1919, delvis forstort i en jordbavning nagon gang pa 30-talet och sen totalforstort i en brand 1989, byggdes det upp pa nytt 1993 med hjalp av bland andra Hillary. Men har har legat ett kloster i nara fyrahundra ar, och det tack vare en valkand Lama som holl till har pa 1500-talet och vars fotspar man hittat i en sten. Detta var ett tecken - har skulle ligga ett kloster! i dag ar det Lama Rinpoche och hans munkar som haller ceremonier tva ganger om dagen, och vi var med pa den klockan tre. Skorna lamnade vi som seden bjuder utanfor och i bara sockorna tassade vi in i det iskalla men fargstarka, utsmyckade flaggbehangda rummet, satte oss pa mattor langs med ena vaggen och lyssnade pa munkarnas rytmiska mummel. Darefter gick vi ut (nu med skorna pa) och medsols runt byggnaden och snurrade pa raderna av manis, bonerullar. Nu hade det borjat snoa och kylan krop in under alla ytterplagg igen. Nagra av oss besokte ett litet Ekomuseeum (nu ska ni forsta att nar vi skriver museum sa ar det alltsa en liten iskall, ganska dragig byggnad men med ett rikt bildgalleri over livet i Tengboche och kloka ord fran Lama Ringpoche. Bland annat fick vi lara att bergen skanker lycka och harmoni och att manga vasterlanningar kommer hit for att finna just detta, darfor att vi trots den rikedom vi har hemma anda inte riktigt uppnar just den harmoni och lycka som bergen ger, och att Lama Ringpoche blir glad om ocksa vi blir glada av bergen. Vi fick oss ocksa en tankestallare nar vi laste att manga unga sherpaman och familjeforsorjare omkommer pa Everest och att klostret tar hand om och uppfostrar en del av de barn som blivit forladralosa.

I ovrigt bestar Tengboche av ett mycket litet och kallt bageri, nagra thehus och inte sa hemskt mycket mer.
Nu sitter vi i allrummet i vart thehus med utsikt motde snokladda 6000 metersbergen Kantega och Thamserku. Och har ar varmt!! Ekologiskt riktigt eldar man har med jakskit i satallet for ved (traden har vaxer otroligt langsamt och det har blivit ett stort problem med lodgeagarnas forsok att tillgodose oss frusna vandrare och klattrare med lite brasvarme i annars iskalla byggnader i forhallande till atervaxten av skogen) och varmen ar mycket effektiv. Vi njuter!!

En bra sak som vi upptackt : om man duschar direkt man kommer fram, innan vinterkylan slar till och medan man fortfarande ar vandringsvarm, sa kanns ett litet dragit platskjul med korrigerat plaststak som en vat dromJ. Mycket lattare att fa upp varmen sen och en forutsattning for att kunna njuta av utsikten mot bergen genom den halvstangda dorren!

Yak-on-the bridge

Om bloggen inte uppdaterades i vanlig tid i gar berodde det pa att molnen gjorde att satellitsandingen till Kathmandu funkade. Pemba gick anda ut i morkret med pannlampa och datavaska och traskade en halvtimme nerat och lyckades skicka bilderna innan det brots. Forst i morse med den klara himlen som hjalp fick han i vag texten. Vi far se hur det gar har.


Pemba skickar blogginlägget mha satellitsändare

Stigen till Tengboche

Gruppstatus: vi mar bra kan man saga. Lite magproblem, somliga har diarre, andra forstoppning som ar pa vag att slappa och vi agnar mycket tid och karleksfulla skratt at vara magar och hur toabesoken gatt och vad de resulterat i. Vi ater bra men saknar lite redigt fett i maten som till storsta dlen besta av olika varianter av( inte sarskilt rikligt med) morotter, spenat, kal och potatis i kombination med antingen potatis, makaroner, nudlar eller ris. Och om man vill tunn, mycket tunn linssoppa. Allt smakar bra men fyller inte hela vagen sa dar som man ar van hemifran. I ovrigt fortsatter vi marathondrickandet, kissandet och fyller pa med vitlok i alla maltider, allt
for att gora det som gar for att hindra den frukatde AMS (Accute Mounting Sickness), vi gor som Mingma sager helt enkelt! Dessutom spritar vi friskt hela dagarna - handsprit efter toabesok, fore maltid, efter pengahanterande, i samband med appelatande och skrattar mycket. Vi ska halla oss friska, vi ska greja det hela vagen. Sa det sa!

I morgon styr vi stegen till Mingmas Lodge i Dingboche pa 4300 meter over havet dar vi ska stanna ytterligare en dag for acklimatisering.


Mngmas mor