Summering av Shishapangma-bråket

För ca en månad sedan publicerade Janne Corax en artikel i form av ett åtal där han anklagade Annelie Pompe och Johanna Öhrn för att offentigt ljugit om att ha nått toppen av berget Shishapangma (8013 meter) och dessutom ha manipulerat andra klättrares bilder för att bekräfta detta.

De här anklagelserna har sedan diskuteras mycket och länge i en diskussion på Utsidan och i bloggar på Outside Online och Dagens Nyheter, där Annelie har en Himalaya-blogg.

Sedan även Explorersweb lyft fram detta och andra oklarheter och incidenter på Shishapangma denna säsong så sprider sig nyheten nu internationellt, till exemepl på denna italienska alpinistsida.

Inte toppen, men nästan

Att tjejerna inte varit på Shishapangmas riktiga topp stod klart tidigt. Man förklarade sig med att den medhjälpare Annelie haft till sin blogg inte varit så inbegripen i bergets topografi, och att man tappat information på vägen pga dålig telefonförbindelse.

Det var istället det sk "Central Summit" på 8008 meter man bestigit, inte Shishapangmas högsta punkt, något Annelie också gjorde klart i ett försvarsinlägg på Utsidan. Hon lade in bilder som skulle bevisa detta, men de ifrågasattes direkt av Janne Corax och andra. Det verkade inte stämma med andras bilder av Central Summit. Spekulationerna om de ens nått Central Summit gick vidare.

Bildmanipulationerna

Janne ställer det på sin spets lite genom att kalla sin artikel för ett åtal, men det enda brottsliga i den här historien är de otillåtna publiceringar och manipulationer av andras bilder som gjorts på Johannas blogg, och det är också de som vekligen satt fart på nyheten internationellt. Det är spektakulärt material att skriva om, och är upprörande för många.

De gjordes av Johannas kompis Peter som hjälpte till att underhålla hennes blogg, och han tog sig lite väl kreativa friheter kan man lugnt säga. Till sitt försvar hävdade de att bloggen inte var tänkt som en en publik blogg utan bara ämnad för de närmaste vännerna - något som förstås är naivt om något att tro då bloggen är fullt nåbar utan lösenord för alla på Internet. Bilderna har nu plockats bort och Peter har bett om ursäkt.

Inte ens Central Summit

I novembernumret av tidningen Outside har nu både Janne och Anneli skrivit om detta (finns ej online), och det står nu klart att Annelie backar om påståendet att ha bestigit Central Summit.

Istället är det nu fastställt att det är en annan fiktiv topp, det så kallade "North Summit" man kommit upp på - en platå på toppkammen där det är praktiskt att ankra de fasta repen många guidade expeditioner använder, men som egentligen inte är någon direkt topp alls. Enligt upgifter lär den inte heller ligga över 8000 meter.

Till sitt försvar hävdar Annelie att de lurasts av sin sherpa och andra expeditioner, man har verkligen trott att man stått på Central Summit. Kritiker kommenterar detta med att skall man klättra i Himalaya på såpass höga berg måste man väl ha bättre koll än så på var man är och skall, speciellt om målet med expeditionen var att faktiskt bestiga den riktiga toppen på Shishapangma - en mycket krävande och farlig kamklättring som få klarar.

Lär av andras misstag!

Med detta tycker iallafall vi att man kan sätta punkt för det här - det är tillräckligt klartgjort vad som gjorts och inte gjorts och förhoppningsvis har de inblandade lärt sig något på kuppen. Om klättrarna här verkligen haft viljan att förleda och ljuga, eller om den här situationen uppstått pga en rad misstag, slarv och genom felaktig information lär vi kanske inte få veta - och det är väl inte det viktigaste heller. Tyvärr för Annelie och Johanna lär dock den här historien fortsätta spridas och debatteras ett bra tag i internationella media, och Internet glömmer som bekant aldrig.

Vad kan då andra som vill klättra i Himalaya lära sig av allt detta, för att slippa få så surt efterspel på en annars fantastisk klätterupplevelse?

• Om man skickar rapporter hem som på något sätt når offentligheten, se till att ha kompetenta medhjälpare hemma som vet vad klättringen går ut på, och som även förstår Internets principer samt svensk upphovsrättslagstiftning. Snacka igenom allt före ni åker, och ge ingen hemma mandat att lägga ord i er mun.
• Om rapporteringen är extra viktig, tex om du är sponsrad av företag eller rapporterar för riksmedia, kosta på dig en egen Internetuppkoppling via satellit, något som blivt allt billigare och tekniskt möjligt med åren. Då har man full koll på att det man vill säga verkligen går fram rätt.
• Håll koll på var du befinner dig. Även om man går med guide, ta ansvar för dig själv. Ha full koll på var du befinner dig på berget och vart du skall - både för din egen säkerhet och för korrekt rapportering. Använd GPS och kalibrerad höjdmätare.
• Ta bilder på toppen, 360 graders panorama, som visar alla landmärken runt omkring. Kalibrera kameraklocka med GPS och spela in färdspår, så kan man positionera varje bild sedan.
• Var ödmjuk. Himalayaklättring är traditionstyngd, fylld av ömtåliga egon och oskrivna regler. Det finns klara konflikter mellan de som kallar sig äkta alpinister och sk turistalpinister. Att dokumentera och kunna bevisa sina toppbestigningar är A och O. Att kritisera sherpas och infödda guider ses inte heller med blida ögon av många.
• Får du trots allt sedan kritik så gör inte saken värre med en stöddig, nedlåtande attityd mot dina kritiker. Det blir läget garanterat inte bättre av. Hjälp till att reda ut frågetecken istället för att skapa fler.

För vidare diskussion om allt detta, använd denna diskussionstråd på Utsidans forum.