Ropmaeatnu och Lätäseno augusti 2011

Med kajak på den Finska damens arm. Kartbilden över Finland ser nämligen ut som en kvinna med en arm, den andra hade ryssland tagit... Älven vi valt ut heter Lätäseno och dit kommer vi via biflödet Ropmaeatnu. Den såg fin ut på sattelitbilderna; lite släp och mycket fjäll, med finska mått. Turen börjar i Kilpisjärvi och slutar i Karesuando. 13 mil vildmark här sammanfattat i bilder.

Efter proviantering i Umeå och 70 mil på hjul var det så äntligen dags att packa ur bilen och lämna kajakerna och utrustningen i Kilpisjärvi. Därefter körde vi tillbaks till vårt slutmål, Karesuando, för att ta bussen tillbaka till Kilpisjärvi och kajakerna.

Eftersom vi glömde att Finland ligger i en annan tidzon än Sverige missade vi bussen tillbaka till Kilpisjärvi med exakt en timme. Betydligt senare än vi tänkt slog vi upp tältet vid bortre änden av Cáhkáljávri. Sáná heter fjället i bakgrunden.

Tjusningen med att släpa ut kajakerna till vattendraget är att få paddla i den allra första lilla rännil som sedan växer större och större för att slutligen bilda huvudälven, i detta fall Lätäseno.

På kvällen tog vi oss upp på ett fjäll för att få en överblick av vad som väntade och vad som varit. Vattnet längst bort i bild är Övre Kilpisjärvi där vi startade kvällen innan. Till höger i bild har molnen omslutit Sánás runda topp.

Efter en dag med mer släp än paddling blev Dierpmesjohka äntligen paddlingsbar även i forsarna. Bara att njuta!

Lågfjäll och kanske den starkaste regnbågen vi någonsin sett!

Matpaus längs Ropmaetnu. En verkligt fin sträcka med fina stränder, lågfjäll, spegelblanka sel och härligt flyt på vattnet. Älvpaddling när den är som bäst!

Ibland har man turen att få se en hermelin!

Efter sammanflödet med Poroeno byter älven namn till Lätäseno som var större än vi väntat, och kanske också flackare. Efter den gamla militäranläggningen och forsarna vid Munnikurkkio följde fin paddling i stora strömmar och lugnflyt. Tyvärr byttes glädjen mot halvmilslånga sel som i stark motvind långsamt och tungt avverkades längs otroligt monotona höga stränder kantade av videsnår som så gott som aldrig möjliggjorde landstigning.

Vid Iso-Kurkkio drog älven ihop sig i en ravin där vi släpade förbi dom största forsarna. Sen följde en av Lätäseno's finare sträckor.

Därefter bredde återigen kilometerlånga sel ut sig ända fram till vägen. Utan motvind betydligt mer behagliga att paddla.

Efter sex nätter i tält och 13 mil i kajak satt vi åter i bilen på väg hem. Trötta och nöjda efter årets äventyr planerades redan nästa års paddling.

För en mer utförlig reseberättelse och fler bilder besök Utebloggen