Kajaksymposium på Anglesey

Hej och välkomna till denna lilla artikel! Jag som skriver heter Stefan Jönsson och är medlem av Brunnsvikens Kanotklubb i Stockholm. Artikeln skall handla om min och några kamraters resa till Anglesey i nordvästra Wales i början av maj 1998. De som var med på resan var förutom jag själv Ulf Kuttainen, Eva Wallenius och Tommy Mäntynen alla från Stockholm, Karin Mentzing från Nyköping samt Martin Thorssell från Färjestaden (Öland). Målet med resan var att deltaga i det årliga Havskajaksymposiet som arrangeras av ASSC (Anglesey Sea and Surf Center; ungefär motsvarande en svenskt kanotcentral men med förutom uthyrning och försäljning även ett rikt kursutbud på programmet).

Är man van att paddla kajak endast i en skyddande skärgård så kan mötet med havspaddling utanför Wales kuster bli tämligen omtumlande. Kusten är helt öppen med endast en handfull öar som inte erbjuder något skydd mot vind eller vågor. Långa sträckor av kusten består av klippor som stupar brant ner i havet och därmed omöjliggör landstigning. Sjösätta kajakerna får man göra i de vikar som finns längst kusten, dessa har oftast en sand- eller grusstrand längst inne. Om vågorna ligger på så kan en sådan sjösättning bli en ganska blöt och jobbig historia då vågorna bryter mot stranden; vid landstigning bjuder samma brytande sjö på en rejäl surf som kanske inte alltid blir så kontrollerad som man tänkt sig!

Det som emellertid mest skiljer mellan brittisk och svensk havspaddling är tidvatten; den sandstrand som du paddlade ut från kan vara "borta" när du kommer tillbaks och ersatt med en klippkust; samma klippor som du promenerade förbi på väg till stranden när du sjösatte. En sandstrand med fint brytande vågor vid avfärden kan ha förhållanden som är livsfarliga att landa i när du kommer tillbaks, detta utan att vinden eller vågorna ökat utan endast för att vattnet har sjunkit och vågorna nu bryter mot en botten med brantare lutning.

De riktigt roliga effekterna av tidvattnet märker man dock först när man väl har lämnat stranden och börjat paddla längst kusten. Då skillnaden mellan hög- och lågvatten -utanför Anglesey- är c:a 4 meter så innebär detta att en ansenlig mängd vatten transporteras fram och tillbaka längst kusten, tidvattenströmmarna blir därför kraftiga; 5-6 knop är inte ovanligt. Utanför uddar, i sund mellan öar eller mellan öar och fastlandet samt över uppgrundningar "kläms" vattnet ihop ytterligare och på dessa ställen uppstår fenomen som man i Sverige endast upplever vid forspaddling; att ligga i ett bakvatten bakom en 50 meter hög klippa med en fyr på toppen, blicka ut över en fri horisont och sedan paddla ut i en uppsättning stående vågor som sträcker sig c:a en distansminut ut i havet var en av många höjdpunkter under resan.

Nåväl, vad gjorde vi mer förutom att forspaddla på havet och bli upplockade av kustbevakningens helikopter? Jo, symposiet - som varade 2:a till 4:e maj - innehöll en stor mängd aktiviteter, som t.ex: räddningsövningar, demonstrationer hur du bygger om och till din kajak, studiebesök hos kustbevakningen, tidvattenlära, navigation (både i lektionssal och på vattnet). De som ville kunde börja dagen redan kl 08.00 i den lokala simbassängen för att under kunnig ledning förbättra sin eskimåsväng. Från den sistnämda aktiviteten kan jag av naturliga skäl inte avlägga någon rapport; inte så att jag inte behöver förbättra min eskimåsväng, men risken för att jag skulle somna om i undervattensläge bedömde jag som överhängande! Dagarna avslutades med en föreläsning som orginellt nog hölls i en lokal kyrka; alltså rent bokstavligt i själva kyrkorummet med föreläsaren placerad framme vid altaret och åhörarna på kyrkbänkarna. För att ytterligare förstärka känslan av overklighet så serverades öl, vin och eldvatten i sakristian innan föreläsningens början. Jag lyckades aldrig få en nöjaktig förklaring av dessa sakernas märkliga tillstånd men förstod så långt att en kommunalpolitiker samt ett icke specificerat antal nunnor spelade viktiga roller i historien. Efter en sådan uppfriskande kväll i kyrkan kunde man antingen gå eller ta abonnerad buss tillbaks till kanotcentret.

Centret där symposiet avhölls; ASSC (Anglesey Sea and Surf Center) och dess ägare Nigel Dennis behöver nästan en egen artikel, men jag skall försöka att sammanfatta! Centret innehåller huvudbyggnad med matsal, föreläsningssalar, allrum samt övernattningsrum. Vidare finns en camping för husvagnar och tältning, verkstad med kajaktillverkning, två st affärer som säljer kajakutrustning samt en kajakbar!

Läsare som räknar sig till den gamla hederliga svenska frisksportartraditionen och som reagerade negativt på föregående styckes beskrivning av ölservering i kyrkan bör nu låta blicken snabbt svepa ner till nästa stycke, medan jag förklarar vad en kajakbar är!

Kajakbaren på ASSC uppvisar några väsentliga likheter med vanliga utskänkningsställen; man kan köpa alkoholhaltiga drycker i den omfattning man har lust, framåt kvällen ersätts syret i lokalen med tobaksrök och ljudvolymen i lokalen varierar mellan mycket hög till vansinnigt hög. Men till skillnad från andra barer består gästerna till 100% av kajakpaddlare, samtalen runt borden handlar enbart om överfarter, kajakdesign, jättevågor, tidvattenströmmar, i taket hänger ett antal kajaker och paddlar och på väggarna fotografier från när och fjärran både i tid och rum; dock alltid föreställande en eller flera kajakpaddlare. De kvällar det var dans i lokalen kunde man skåda kajakdansen, bestående av paddeldragen: raktfram, styrtag bak samt kontring.

Bortklemade och allmänt försvagade som vi blivit av att besöka ovannämnda kajakbar hade vi beslutat oss för att ej sova i tält och laga vår mat över trangiakök under symposiet utan istället bo i rum med helpension. Jag insåg dock snabbt att det går på ett ut sova ett brittiskt hus eller i ett svenskt fjälltält; möjligen med den skillnaden att vattenledningarna tjuter något mindre i tältet. Vad beträffar mathållning blev däremot skillnaden enorm jämfört med normal svensk friluftsmat! En typisk dag kunde i mathänseende se ut som följer. Frukost: flingor och müsli med mjölk följt av rostat bröd med marmelad och sylt samt te följt av stekt korv och stekt ägg med vita bönor i tomatsås samt en halv tomat. Lunchpaket: två små smörgåsar, ett kex, ett äpple och en liten påse chips med biffsmak! Efter denna något surrealistiska lunch var det så dags för middag: Lasange med bakad potatis och välkokta grönsaker och till efterrätt inbakad glass med chokladsås. Tro mig eller ej, men efter någon dag så uppskattade jag hela menyn, möjligen med undantag för chipsen med biffsmak!

Det brittiska köket tog oss med sådan storm att vi beslutade oss för att stanna kvar hela veckan efter symposiet. Det slumpade sig så väl att ASSC denna vecka gav en hel rad av de kurser som brittiska kanotförbundet har för de som vill förkovra sig inom havspaddling. Det gäller både kurser i personlig paddelskicklighet - de s.k. star-testerna - och kurser för de som vill leda och lära ut havspaddling, dessa kallas coach-nivåer. Båda dessa utbildningar består av 5 nivåer; från det tämligen elementära till det mycket avancerade. Nämnas kan att man på Star-5 nivån skall kunna navigera så bra att man i mörker, sjögång och tidvattenströmmar skall kunna hitta en mycket svagt upplyst boj som man fått positionen på; GPS var ej ett tillåtet hjälpmedel! Efter en blöt (nu avses havsvatten; inte produkter från kajakbaren) vecka kunde den svenska gruppen åka hem med Star-4 och en förberedande Coach-3-kurs i bagaget.

Av det ovanstående framgår väl att en paddelsemester vid Wales kust är att rekommendera; dock bör man ha passerat nybörjarstadiet som paddlare, samt paddla med lokala paddlare som väl känner kusten. Ett ypperligt tillfälle är just det symposium som vi deltog i; det hålls varje år första helgen i maj och det finns alltid möjligheten att stanna den efterföljande veckan, inte bara för att gå kurser utan det anordnas även turer av olika svårighetsgrad. Kostnaden för resan blev med fyra personer i en bil från Stockholm c:a 6.500:- per person inkl. symposium och boende. Restiden –24 timmar med färja enkel resa, c:a 5-6 timmar bilresa genom England och Wales samt bilresan inom Sverige- gör dock att man bör vara där minst en vecka för att det skall kännas meningsfullt.